Perfekt, Pool
LONDON. Halvvägs in i Rafa Benitez presskonferens gick brandlarmet.
En irriterande, enveten varningssignal skar genom märg och ben, den fortsatte i en evighet och ett allmänt nervsammanbrott var nära på Stamford Bridge.
– Grips inte av panik, log Benitez.
Det kunde ha brunnit i skägget på honom, han skulle småvisslat ändå.
Samtidigt i detta pressrum stod en samlad engelsk tidningsexpertis och försökte klura ut ett listigt sätt att vinkla det här på.
Jag menar ... Chelsea-Liverpool 0–1, det var ett resultat som kablades ut över fotbollsvärlden redan i går eftermiddag och vem ville vara fantasilös nog att bara konstatera gamla nyheter?
Rubrikerna var ju redan utnötta:
REKORDSVITEN SPRACK!
STOPP EFTER 86 RAKA!
LIVERPOOLS SUPERMATCH!
Många hjärnor i arbete alltså för att hitta en smart förklaring till siffrorna, en oväntad hjälte eller en egen infallsvinkel.
Jag vet inte om man behöver göra det märkvärdigare än att konstatera att Liverpool gjorde en perfekt laginsats, jobbade sanslöst hårt och vann välförtjänt.
The Guardians mycket respekterade fotbollsanalytiker Kevin McCarra, som alltid har kloka synpunkter, bjöd mig i alla fall på ett intressant resonemang efteråt:
– Tänk dig om Liverpool hade gått obesegrat genom 86 ligamatcher på hemmaplan och sen, till slut, förlorat efter nästan fem år. Hela Anfield skulle stått upp och hyllat sitt lag efteråt, som tack och uppskattning för den fantastiska sviten, sa han.
Det var liksom inte tal om nåt sånt på Stamford Bridge.
Pool stod för passionen
Chelsea hade som bekant inte förlorat hemma sen februari 2004, den prestationen är fullkomligt fenomenal i ett sammanhang som Premier League, men när slutsignalen gick i går muttrade folket ”rubbish” och gick hem förbannade. Inte ett knyst av uppmuntran från fansen.
Det där säger nånting. Jag är inte riktigt säker på vad, men nån som kan formulera sig intelligentare än jag kan säkert klämma in ord som ”tradition” och ”hängivenhet” kontra ”bortskämd publik” i sammanhanget.
Det kändes som om många hemmasupportrar inte var med i matchen. Det var väldigt tyst bland de blå på The Bridge. Det kändes rutinmässigt. Det var Liverpools fans som stod för passionen.
Ändå var det en riktig kanonmatch vi fick se, en av de tempomässigt grymmaste jag sett på länge. Det var en 90 minuter lång orgie i hög teknisk kvalitet och taktisk smartness.
Man kan hylla Liverpool hur mycket som helst:
Hela fyrbackslinjen var absolut stensäker. Ytterbackarna Aurelio och Arbeloa fick stor credit av Chelsea-Scolari efteråt, men vad ska man då säga om mittparet Carragher och Agger? Carragher gjorde en sensationell täckning av Decos skott på slutet och Agger ... ja, fråga Anelka. Han var chanslös.
Matchens män var väl ändå Mascherano och segerskytten Alonso på Liverpools mittfält. De tuggade i sig Deco och Lampard och visade sin storhet genom att aldrig nånsin hamna i tidsnöd. Samtidigt gav aldrig Steven Gerrard, i en väldigt framskjuten position, hemmalagets Jon Obi Mikel (som ändå imponerade) en sekund att samla ihop spelet. Gerrard var mycket bättre än landslagskollegan Lampard.
Den outtröttligt springande Dirk Kuyt och Robbie Keane hade det svårare att hitta öppningar i det hemmaförsvar som så sällan släpper till ens en målchans. Det var inte överraskande. Det blev i alla fall inte
0–0, som halva Europa hade tippat.
Benitez har brutit en förbannelse
Nu har Liverpool spöat både Manchester United och Chelsea utan skyttekungen Torres. Rafa Benitez har brutit en förbannelse och Pool leder ligan. Om inte Rafa blir för feg nu kan det hålla ett bra tag.
Och hur reagerar Chelsea efter det här?
Tja, ni ska inte ta det där med brandlarmet i början som nåt symboliskt. Den enda varningssignal jag kan höra svagt i fjärran är bristen på genombrottskraft framåt när humörspelaren Anelka försvinner som i går. Jag saknade en joker som kunde bryta mönstret, som Joe Cole, och när laget tvingas till ett spel med höjdbollar in i straffområdet behövs en råstark bonntjyv som Drogba.
Men de som nu påstår att Chelsea inte kan göra mål har kort minne. Det är bara tio dar sen de gjorde 5–0 i Middlesbrough.
Cole, Drogba och Michael Ballack – inte minst – är tillbaka i spel om drygt en vecka. Det är rätt bra kort i bakfickan.
Hur som helst, bokstaven som gäller är R:
Rekordet rök.
Rafa vann taktikkriget mot Scolari.
Ramos sparkades dramatiskt från Tottenham.
Rödknappen, Harry Redknapp, bytte klubbkalsonger över natten och fick förstås äran för Spurs 2–0 mot Bolton.
Robinho gjorde alla tre målen när Man City slog Stoke med 3–0.
? Riktig derbyrysare på onsdag: Arsenal (som vann med 2–0 mot West Ham i går) mot Tottenham. Roligare än så blir det aldrig i norra London.