ARVET EFTER OS
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-23
Den stora idrottsfesten är över och strålkastarna mot Kina och Peking kommer att släckas ned. Kina har bjudit världen på ett fantastiskt OS, men förutom de idrottsliga prestationerna - vad blir arvet efter OS?
Ett stort tack till Aftonbladet och Sportbladet som under två veckor låtit oss berätta om några människoöden i Kina. Om människor som dömts till fängelse för att de informerat om Kinas brott mot mänskliga rättigheter eller för att de krävt politiska och demokratiska reformer. Om människor som tvingats lämna sina hus för att ge plats för OS-arenor, och som skickats till ”omskolningsläger” när de vågat protestera och krävt ersättning för sina bostäder. Vi har också berättat om dödsstraffet och om två män som avrättades efter att de torterats för att ”erkänna” ett mord som aldrig begåtts.
Vad kommer att hända med Hu Jia? Ska hansitta kvar i fängelse i tre och ett halvt år? Hans ”brott” var att han låtit sig intervjuas av utländska journalister. Vad kommer att hända med den blinde aktivisten Chen Guangcheng som dömdes till drygt fyra års fängelse för att han hjälpt kvinnor som utsatts för tvångsaborter och sterilisering för att de brutit mot Kinas ett-barnspolitik? Vad ska hända med Liu Jie? Hon som samlade namnunderskrifter med krav på reformer i Kina och skickades till omskolningsläger där hon torterades för att hon protesterade mot de svåra förhållandena i lägret.
Och vad ska hända med Shi Tao? Han som dömdes till tio års fängelse för att ha skickat e-post till en vän i USA och berättat om att myndigheterna förbjöd journalister att skriva om massakern på Himmelska fridens torg 1989.
De är några av alla de människor som har fått betala ett högt pris i sin kamp för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet i Kina. Amnesty vill att arvet efter OS i Peking ska innefatta de löften som gavs när Peking fick spelen – löften om att OS inte bara skulle gynna den kinesiska ekonomin utan också förbättra sociala villkor och mänskliga rättigheter för det kinesiska folket.
Amnesty International