Landmina sprängde bort Ryans ena ben – då blev hans ofödde son ”hjälte”
Publicerad 2012-08-31
”Jag vill uppleva allt och leva livet fullt ut”
En mina sprängde bort hans ben under krigstjänstgöring i Afghanistan.
Men Ryan McIntosh, 23, lurade döden.
Nu är han bollkalle i U.S. Open och siktar på Paralympics om fyra år.
– Jag vill uppleva allt och leva livet fullt ut, säger han.
Ryan McIntosh är en av 250 bollkallar under U.S. Open, men är lätt att upptäcka då han är den ende som saknar högerben, där det i stället finns en kolfiberprotes.
Han söker dock inte uppmärksamheten utan vill vara en i mängden.
– Jag ser inte mig själv som funktionshindrad, handikappad eller vad du vill, säger McIntosh till New York Daily News.
”Jag var dödsdömd”
Den 8 december 2010 kunde Ryan McIntoshs liv ha varit över. På dagen exakt två månader efter att han kallades in i kriget i Afghanistan klev han på en landmina, flög tio meter upp i luften, och landade i ett dike.
Han förlorade inte medvetandet, men när han tittade ner på sin kropp var en del av hans högra ben borta.
– Jag var dödsdömd, säger han.
Ryan McIntosh flögs till armésjukhuset i Kandahar, där man amputerade hans högra ben strax nedanför knät. Han ringde sin fru Hannah, vilket han beskriver som det tuffaste av alltihop. Men han tänkte på deras ofödde son och bestämde sig för att han ville ta vara på livet.
Andra barnet på väg
Förutom att vara bollkalle under U.S Open – vilket bara är ett extraknäck och ger 50 kronor i timmen – jobbar Ryan McIntosh som samordnare på ett företag som tar hand om krigsskadade soldater. Han hjälper soldaterna att ta itu med sina handikapp, delar med sig av sina egna erfarenheter, och ger dem motivation.
Ryans son Kaden har i dag hunnit bli 16 månader gammal och Hannah väntar ännu ett barn.
– Jag vill inte att min son ska se på mig som någon som är annorlunda. Jag vill coacha honom och vara där för honom precis som min far var för mig. Det var det som pushade mig och gjorde mig bättre.
”Ger nya möjligheter”
Ryan McIntosh siktar på att delta i Paralympics i Rio de Janeiro om fyra år, oklart ännu i vilken sport.
– Det är frustrerande att jag förlorade mitt ben, men jag försöker se det som en dörröppnare, för det ger mig möjligheter som jag annars inte skulle ha haft, säger han.