Värmen tuffaste motståndaren

”Tur att en stor del av loppet var i skugga”

28 grader varmt och stekande sol. Årets Stockholm marathon skördade sina offer, trots extra vattenkontroller.

– Jag fick kramp redan på Västerbron och bröt någon kilometer senare, säger Lars Johansson, en av förhandsfavoriterna till SM-guldet.

Temperaturen vid starten, 28 grader, är en tangering av temperaturen från 1992, men ett par grader under rekordåret 1982, då det var 31-32 grader i skuggan.

Värmen gjorde att varje möjlighet till svalka under de drygt 42 kilometerna utnyttjades.

– Det är klart det var lite jobbigt, man sprang ju och längtade efter duscharna, säger Anna Rahm, som blev tvåa i damklassen.

– Som tur var en stor del av loppet i skugga.

Herrsegraren Philip Bandawe var helt utslagen efter sitt segerlopp, bäste svensken Kent Claesson sprang de sista kilometerna med magknip.

Västerbron tog ut sin rätt

För Lars Johansson tog det stopp redan efter knapp 15 kilometer, efter att första passagen över Västerbron tagit ut sin rätt och han drabbats av kramp i baksidan av en låret.

– Det kan vara mineralbrist eller något sånt där. Kanske borde jag ha druckit lite mer sportdryck inför loppet, funderar han efteråt.

Lite längre bak i fältet hade motionärerna en tuff resa de också, även om inga allvarligare sjukdomsfall hade rapporterats i loppets slutskede.

– De har det nog värre. Men de måste ta det lugnare, sänka tempot, säger Kent Claesson, som vann SM-guld i herrklassen.

Även han fick sakta ner för att orka hela vägen fram.

– Det är jobbigt, det handlar mest om att ta sig i mål. Men det är inget man kan påverka, det är bara att lägga tempot efter det i stället.

TT