”Inte mentalt stabil”

Anja Pärson om utbrottet som gav henne OS-guld – fyra dagar senare

helskärm

SAAS FEE

Anja Pärson åkte till Turin med en enda målsättning: att ta OS-guld.

Och ett guld blev det även om det krävdes två bronsplatser, en 12:e plats och en bruten stav för att nå dit.

– Att bryta av staven är bland det skönaste jag har gjort, säger Anja Pärson.

Anja Pärson åkte till Turin med en enda målsättning: att ta OS-guld.

Och ett guld blev det även om det krävdes två bronsplatser, en 12:e plats och en bruten stav för att nå dit.

– Att bryta av staven är bland det skönaste jag har gjort, säger Anja Pärson.

Av alla de svenska OS-hoppen var Anja Pärson förmodligen den som åkte till Turin med störst press på sig. Bakom sig hade hon en lysande säsong med segrar i alla grenar. Den uttalade målsättningen att ta OS-guld förvandlades snabbt till en upphaussad målsättning att ta fem guld i medierna.

Störtloppet var först ut och där slutade Anja på en tredjeplats.

När vi sitter i kabinbanan på väg ner från glaciären till den underbara kurorten Saas Fee i Schweiz berättar Anja hur tillfreds hon var med åkningen och det där bronset.

– Jag var så nöjd med den medaljen. För mig var åkningen där ett guldåk. Jag presterade allt mitt bästa och sen var det ett litet slag som gjorde att det blev brons i stället. Ett sånt åk gläder mig mer än när jag åker halvdant, svassar mig ner och vinner, säger Anja.

– Det är lite som Ingemar (Stenmark) – han kunde vara riktigt sur efter att ha vunnit, just för att åket inte var bra. Vi åkare har så många andra målsättningar än media och andra, som bara tittar på resultaten, säger Anja.

Kändes som en sistaplats

Men nog sneglade Anja på resultattavlan när hon tre dagar senare såg ärkerivalen Janica Kostelic gå i mål i kombinationen och snuva svenskan på ännu ett guld.

Bilderna när Anja knäcker en stav i två delar över högerknät har blivit smått klassiska.

Anja fick ännu ett brons, men om det i störtlopp kändes som ett guld motsvarade kombinationsbronset en sistaplats i Anjas ögon.

– Det var faktiskt första gången någonsin som jag har gjort sönder något. Det är ju ingen snygg sak att göra. Inget att rekommendera barn att ta efter kanske, men jag har fått extremt mycket bra respons från folk över hela världen som tycker det är härligt att jag visar känslor. Av någon anledning växte jag hos folk när jag bröt av den där staven och när de såg min sura min på prispallen. Det är bland det skönaste jag har gjort faktiskt, helt underbart, säger Anja och skrattar.

Stor press på sig själv

Att Anja Pärson har temperament om inte åkningen går hennes väg är ingen hemlighet men vanligtvis har Tärnaby-tjejen varit bra på att tygla känslorna utåt. Tränare och åkare har vetat när de ska hålla sig undan.

– Att jag bröt av staven visade väl lite vilken press jag hade satt på mig själv och att jag inte riktigt var stabil mentalt just då.

Det ligger nära till hands att anta att Anja Pärson i det läget ångrade sin tuffa målsättning – men nej.

– Jag insåg snarare att jag var tvungen att sätta hårdare press på mig själv. Jag var aldrig orolig, men samtidigt var jag mycket väl medveten om att det fanns ett OS till i Vancouver där det fanns möjlighet att ta ett guld. Så det var inte så att jag kände att livet skulle sluta om jag inte lyckades.

Mer lättnad än lycka

Anja Pärson behövde inte vänta till år 2010. Fyra dagar senare kom det efterlängtade guldet, något oväntat i slalom, och hon beskriver känslan mer som lättnad än extrem lycka.

– Framför allt minns man känslan av att gå i mål och känna att man klarade det. Men det är framför allt hela vägen dit man tänker på, alla åren man har kämpat. Sen hände det så mycket bakom kulisserna i OS med skador och så som gjorde att segern betydde så mycket mer än vad den annars hade gjort.

Knäskadan som hon ådrog sig under OS opererades under våren och hela sommaren gick åt till rehabiliteringsträning.

– Det har varit ett nytt kapitel i mitt liv. Jag känner att jag har andra målsättningar nu och motivationen ligger på en annan nivå. Nu gäller det att bevisa att man kan komma tillbaka efter en skada.

Men det har hon egentligen redan hunnit göra.

Som Sportbladet berättade tidigare i veckan ligger hon helt sensationellt längre fram i fartgrenarna nu än motsvarande tid i fjol.

– Jag åkte ifrån schweiziskorna på lägret i Zermatt. Det var en bra värdemätare.

Inte längre lika hungrig

Här i Saas-Fee kämpar hon mot klockan i teknikgrenarna, i vilka det är världscuppremiär redan den 28 oktober i Sölden (storslalom).

Och fröken Pärson menar att det nu bara behöver vara tillfälligheter för att kunna nå framgångar redan där.

– Hittar jag flytet och timingen i ett (tränings)åk och får med mig det så räcker det för att stå på pallen i Sölden.

Säsongens stora mål är förstås VM på hemmaplan i Åre i februari. Ett guld där skulle Anja ranka lika högt som OS-guldet.

– Allt beror på förutsättningarna, men att stå på startlinjen på ett VM på hemmaplan skulle vara extremt stort för mig. För oss innebär VM ett större ståhej än ett OS eftersom det bara är alpint då. Det krävs väldigt mycket för att lyckas där.

Någon risk för att OS-guldet har gjort dig mätt på framgång?

– Nä, men förr var jag hungrig dygnet runt och det är jag inte längre. Nu spar jag på det tills jag är uppe i backen. Resten av tiden funderar jag på annat. Jag lägger ner mindre tid på skidåkningen i dag, men när jag väl är i backen är jag väldigt fokuserad. Och jag kommer aldrig tappa drivet efter att vilja vinna och vara bäst när jag väl står där på startlinjen, säger Anja Pärson.

Läs tidigare delar:

Johan Flinck, Janna Roosch Haraldsson (sport@aftonbladet.se)