Kapten kurage
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-21
Mats Wilander: ”Mycket roligare än att vara spelare”
USA i Davis Cup-semifinal blir Mats Wilanders största utmaning som DC-kapten.
– Jag kan påverka matcherna 30–50 procent, säger han till Sportbladet.
Som Davis Cup-spelare är han Sveriges främsta genom tiderna.
Som Davis Cup-kapten står han nu i helgen inför sin största utmaning – USA med två spelare på topp-7 och världens bästa dubbelpar.
Mot det ställer Wilander Pim-Pim Johansson, som inte spelat på touren på åtta månader, 56-rankade Thomas Johansson och ett dubbelpar (Jonas Björkman/Simon Aspelin) som aldrig funkat riktigt.
Hur i hela friden ska ni kunna slå USA, Mats?
– Vinna tre av fem matcher. Men vilka tre vet jag inte.
Okej, men det ser jäkligt svårt ut på papperet?
– Nej! Det gör det inte, tycker jag. Papperet är ointressant. Det är Davis Cup för Sverige. Varenda gång vi mött USA i Scandinavium har det sett helt åt helvete ut på papperet men vi har ändå vunnit (se nedan).
”Lever med i varje slag”
Wilander njuter av varje sekund som kapten.
– Det är mycket roligare än att vara spelare. Du är med på varje träningspass, du ser alla killarna spela och får till och med vara med och slå ibland. Man lever med i vartenda slag.
– Sen är det match och då är jag plötsligt involverad i fem matcher. Man är mer nervös eller spänd på bänken än som spelare.
Han har vunnit 36 singelmatcher i DC.
– Det är inte roligare att vinna en singel i Davis Cup än att vinna som kapten, det lovar jag. Det känns kanske annorlunda men det är fan inte roligare. Inte för mig. Sen hade man väl i och för sig hellre varit 25 år än 43 rent fysiskt (skratt).
Känner du att du kan påverka utgången i matcherna?
– Ja, verkligen! För mig känns det som att jag kan påverka 30–50 procent. I själva verket är det väl inte så. Men det får man glömma. Jag tror att jag kan påverka matchen, det är det viktiga.
”Kan inte kallas jobb”
– Jag lär mig något nytt varje dag. Varje dag. Det är därför det här inte kan kallas ett jobb.
– Vissa människor är så lyckligt lottade här i världen att de får hålla på med det de kan mest om och det de också tycker mest om.
Är du inte sugen på att bli tränare för och resa med en toppspelare?
– Nej. Det är mycket roligare att vara DC-kapten.
Kan man jämföra läget nu med finalen 1984?
– Lite grann. 1984 var vi i laget ganska medvetna om att vi hade klara vinstchanser, det tror jag det här laget också har. Men om det här laget känner sig som favoriter, vilket jag gjorde i 84-matchen, är svårt att säga.
Jonas Björkman har pratat mycket om Scandinavium-publikens betydelse.
– Göteborg har alltid jäkligt bra idrottspublik. De känner också det här förflutna med segrarna mot USA och är sugna som fan på att uppleva det igen, säger Wilander.