Supertalangen: ”Ska bli bäst i världen”
Publicerad 2018-02-03
Erik Pettersson, 22, är landslagets enda bandyproffs i Ryssland.
I en lång intervju med Sportbladet berättar supertalangen om livet i öst, pengarna, ensamheten, gulddrömmen i VM – och om framtiden.
– Jag ska bli bäst i världen, säger 22-åringen.
Sverige siktar på att ta sitt andra raka VM-guld i bandy.
Efter en fyra år lång rysk dominans vände Sverige och vann VM-finalen på hemmaplan i fjol, efter att Erik Pettersson, 22, tryckt in kvitteringsmålet som tog matchen till förlängning.
Nu siktar anfallsstjärnan på en repris.
– Självklart, det är därför vi är här. För att vinna, säger Pettersson när Sportbladet når honom på fredagen.
”Är ju en kontrast”
Då har landslaget precis haft en sen taktikgenomgång efter att ha krossat Ungern med 16–3 i kvartsfinalen.
På lördagen blev det 5–4 mot Kazakstan i semin.
I söndagens final väntar värdnationen Ryssland, som körde över Finland med 8–2 i semin.
– Det var tajt mellan dem i gruppspelet (2–1 Ryssland), men det är lite fördel Ryssland med tanke på hemmaplan och så. De ställer alltid upp med ett starkt lag och har många stjärnor. De är jäkligt starka, men det är vi också, säger Pettersson.
VM-guldet i fjol var hans första.
I somras flyttade han till ryska topplaget Jenisej på lån efter sju år i Sandviken. Hemma lämnade han flickvännen och lugnet för att ta sig an livet som utlandsproffs i Krasnojarsk, en miljonstad i mellersta Ryssland.
– En stor stad med mycket trafik, så det är ju en liten kontrast till Sandviken, skrattar Pettersson.
”Klart det blir ensamt”
Han är just nu ensam svensk i den ryska ligan.
– Jag lever ett normalt liv. Bor i lägenhet, åker egen bil. Flickvännen är ju kvar hemma i Sandviken, men hon kommer och hälsar på efter VM så att man får lite sällskap.
Är det ensamt där borta?
– Det är klart att det blir det. Man tränar ju mycket med laget, men på fritiden är man oftast ensam. Alla har sitt eget liv med familjer och så där och det får man respektera. Så ja, det blir mycket ensamtid, men det räknade jag med när jag åkte så det är lugnt.
Vad gör du på fritiden?
– Jag försöker upptäcka nya restauranger, nya platser... sen är det klart att man pratar mycket med familjen och kollar serier. Så det går att fördriva tiden. Och jag trivs jättebra. Det är en fantastisk förening med en fantastisk historia. Det är skönt att få tillbringa all tid till bandyn, att få vara proffs på riktigt.
Snackar vi feta pengar?
– (Skratt) Nä, det beror väl på vad man jämför med, det är ju inte som fotboll och ishockey. Men det är klart att det är bättre betalt än i Sverige. Jag har en bra lön, men det är inget man kan leva på när man lägger av. Men jag utvecklas varje dag och har många fler träningstimmar än i Sverige. Jag ångrar inte att jag åkte hit.
Hur länge stannar du?
– Jag skrev ett ettårskontrakt, men vi får se vad som händer efter säsongen. Det är svårt att säga i nuläget och inget jag tänker på just nu.
”Vill bli bäst i världen”
Erik Petterssons tränare i Sandviken, legendaren Magnus Muhrén, har beskrivit anfallaren som ”den största bandytalangen någonsin”. När Pettersson drog österut hymlade inte Muhrén om att det var ett tungt tapp för laget och Pettersson själv beskrev flytten som ”overklig”.
– Jag har uppnått ett delmål bara genom att komma till Ryssland, säger 22-åringen.
– Sen försöker jag utvecklas varje dag för att bli världens bästa bandyspelare. Det är det jag strävar efter.
Inga blygsamma mål?
– Nä, men det är de sakerna som driver mig framåt och som har gjort mig till den spelaren jag är i dag. Man måste drömma stort.
På söndag kan Pettersson få lyfta VM-bucklan för andra gången på sina fyra VM.
– Det skulle slå jäkligt högt, speciellt nu när det avgörs i Ryssland. Trycket de har i ryggen.. de låter hela tiden och har en extrem ljudnivå, det märkte vi när vi mötte dem i gruppen. De stöttar sina spelare till hundra procent.
”Han sticker ut”
Till vardags spelar Pettersson med sju av stjärnorna i den ryska VM-truppen.
– Det är kul, man har bra koll på dem, säger 22-åringen, som lyfter ett varningens finger för lagkamraten och superstjärnan Sergej Lomanov – som är ensam om att ha vunnit nio VM-guld.
– Han sticker ut. Det är bara att titta på hans karriär och respekten han för med sig, säger Pettersson.
Är du vän med spelarna, snackar ni något?
– Näe, jag spelar i Sverige och de för Ryssland, så det får bli efter VM.
Inga gliringar på isen?
– Nä, man är så fokuserad på sitt så det är inget man lägger kraft på.
Är det extra speciellt att spela VM i Ryssland nu när du själv bor där?
– Bandyintresset är jättestort, man blir behandlad som stjärna. Och det var ju en betydligt enklare resa hit för mig än för de andra svenska spelarna, men annars spelar det inte så stor roll. När man väl spelar är det inte så annorlunda.
Hur är det att vara ensam svensk i ligan, är det något du funderar på?
– Njae... det blir ju brist i kommunikationen ibland, svårt med språket. Men jag har ju Lomanov som kan svenska och flera som kan engelska så det löser sig.
Ingen ryska för dig?
– Lite har man väl lärt sig, men det blir mest engelska.
”Kan vara känsligt”
Tar du del av de ryska medierna?
– Man försöker väl hänga med lite grand, men det är som sagt svårt med språket.
Bandyn är ingen OS-sport, men rapporteringen inför de stundande vinterspelen i Sydkorea har till stor del handlat om den ryska dopningsskandalen.
Tidigare under veckan valde bland annat Idrottens skiljedomstol (Cas) att fria flera av de livstidsavstängda ryska idrottarna från brott mot antidopningsreglerna under OS i Sotji 2014, något som har väckt starka reaktioner.
Men Erik Pettersson har svårt att svara på om dopningen kan kopplas även till rysk bandy.
– Jag har ingen aning. Jag har inte hört något om det, så det kan jag tyvärr inte kommentera.
Det snackas inget om det?
– Jag har inte hört att det förekommer och det är inget jag vill kommentera, det kan kanske vara känsligt.
Fokus ligger i stället helt på söndagens final.
Erik Pettersson tar inte ut något i förskott – men hoppas på en repris och att få landa Sveriges 13:e VM-guld.
– Ja, jag hoppas på det, säger landslagsstjärnan.