Vårt tunga hopp

Attila Levin om proffslivet, pengarna, mästar- drömmarna och tårarna efter OS

Det finns mycket värt att slåss för.

Attila Levin har hittat sin drivkraft.

För Sportbladet berättar han om miljonerna inom räckhåll, skadorna, sveket i Atlanta och den gråa vardagen bakom glamouren som proffsboxare.

- Äran lägger ingen mat på bordet. Jag vill tjäna så mycket pengar jag kan, säger han.

helskärm

Levin fick sitt stora genombrott i Sverige redan 1996.

Som 19-åring var han med i Atlanta-OS och de som följde spelen minns säkert hur en sönderslagen Levin satt och snyftade efter förlusten mot Vladimir Klitschko.

Mycket har hänt sedan dess.

Managern Gary Trevitt försöker sig på en kort sammanfattning när vi träffar Levin vid Slussen i Stockholm.

- Jag tror inte folk i Sverige har förstått hur stor Attila har blivit i USA. Han är en av få boxare från Europa som kan vara huvudattraktion vid en amerikansk gala.

Huvudpersonen själv sitter bakåtlutad och suger i sig lovorden.

Känns det rimligt att du kan bli mästare?

- Ja, ja. Oh ja. Ända sedan jag blev proffs har det varit mitt mål att bli mästare. Hade jag inte haft den inställningen, om jag inte vill boxas på de stora galorna kunde jag lika gärna blivit kvar som amatör.

Ny match i augusti

Du har gått två matcher i år, en knock, en poängseger. Vad händer närmast?

- Jag har ny match den 16 augusti. En TV-match borta i Amerika. Det är därför jag ska tillbaka och träna.

Vad ger matchen?

- Mycket, eftersom TV-bolaget HBO kommer att sända. Vinner jag den blir man kvar på HBO, där tjänar man bra pengar. Då kommer man också närmare och närmare en titelmatch.

Du har gått 28 proffsmatcher, bara förlorat en. Vad har du för slutgiltigt mål?

- Att bli mästare. Men samtidigt, att tjäna ihop så mycket pengar jag kan. Ha en bra karriär, sluta i tid, innan det tar för mycket kraft.

Är du någon gång rädd att du ska få bestående skador av boxningen?

- Nej, det är jag inte orolig för alls. Jag tränar hårt inför varje match.

Vad är viktigast för dig när du boxas - äran eller pengarna?

- Äran lägger ingen mat på bordet. Det är tyvärr så. Måste jag ta det i nummerordning så är det pengarna först, äran sen. Jag vill tjäna så mycket pengar jag kan. Skulle det bara vara roligt kunde jag lika gärna vara amatör fortfarande.

Jag läste någonstans att du kunde fått tolv miljoner kronor om du mötte Klitschko. Ruggiga summor?

- Jo, visst är det så. Tolv miljoner var vad hans motståndare fick i matchen innan. Jag skulle inte få den typen av pengar, jag skulle fått en, två miljoner.

Får du behålla allting själv?

- Nej, men jag delar bara inkomsten i tre delar. Jag, min manager och min tränare. En del har advokater, rådgivare och massa annat folk. Då blir det bara en liten del av kakan kvar till boxaren.

Så du får en tredjedel?

- Nej, jag får mer än så. Jag får mest. Det är ju jag som är uppe i ringen och slåss.

Man läser många skräckexempel om proffsboxare som efter karriären slutar utblottade. Är du rädd att hamna där?

- Många gör nog så att när dom får de stora pengarna ska dom öppna restaurang och många andra grejer. Men restaurang är en svår business att hålla sig i.

Sparar pengar efter varje match

- Jag sparar mina pengar efter varje match. Lägger in dom på ett högräntekonto. Och så investerar jag i småsaker, i fonder och sånt.

Är det målsättningen, att dra in så mycket pengar att du kan leva på det resten av livet?

- Oh ja. Det skulle vara helt underbart att boxas så att man vid 35 kan sluta och leva ekonomiskt oberoende resten av livet.

Är proffsboxningen en ruffig bransch där man måste vara på sin vakt för att bevaka sina egna intressen?

- Helt ärligt har jag bara sett den positiva sidan av proffsboxning. Jag har inte stött på några skumraskpersoner alls.

Hur ser dagarna ut i Miami?

- Den ena dagen är lik den andra. Tränar på morgonen vid åttatiden. Sen är det löp- och styrketräning. Vid två, halvtretiden kör jag boxningsträning, en två timmar. Sen går jag hem, umgås med mina vänner innan jag går och lägger mig vid midnatt. Lördag och söndag är det helt ledigt.

- Jag kan inte klaga. Jag jobbar max fem timmar om dagen. Och så vet du att du kan tjäna tolv miljoner kronor inom tre, fyra matcher, då kämpar man på. Kommer jag bara över det sista guppet, matchen i augusti, då är jag där. Då är det klart.

Hur viktigt är det för dig att möta Klitschko igen?

- Nej, viktigt är det inte. Är det så att våra vägar möts igen, så...

Känner du att du blev bränd av svensk media efter OS i Atlanta?

- Det blev jag definitivt. Jag bara ställde upp på allting journalisterna ville ha. Och sen frågade dom vad jag ville i OS, och jag sa att jag ville vinna - såklart. Annars ställer man väl inte upp. Sen när jag förlorade skrev dom att jag var divig. Jag aktar mina ord mer nu än jag gjorde förut.

På onsdag återvänder Levin till USA. Tillbaka till Miami, hemmet och träningen.

Sverige får vänta ett tag till - på en mästare?

Tog brons i EM 1996

Fem senaste proffsfajterna

Christoffer Bjäreborn