Ris och ros åt Pokerakademin

Under den gångna helgen arrangerades Svenska Pokerakademien, för tredje året i rad. Omdömena efteråt har genomgående varit positiva, men några kritiska röster har höjts i bland annat bloggosfären.

Vad gäller då kritiken?

Jo, främst att det är ”monopolet” i form av Svenska Spel som både instiftat och bekostar galan, vilket får ett litet antal personer att bojkotta pokerakademin. Mest uppmärksamhet fick det faktum att Ola Brandborn, som varit en av de mest uttalade emot tillställningen, ändå tilldelades utmärkelsen Årets Pokerpersonlighet 2008.

Det om något torde vara bevis för att juryn – som dessutom inkluderar Peder Månsson, ordförande i det monopolnegativa Svenska Pokerförbundet – står självständig.

Och samtliga inom svensk poker har väl klart för sig att inte heller jag är någon vän av enbart statligt levererad poker, utan tvärtom vill se en öppen (men rimligt reglerad) marknad med många flera aktörer. Till detta kan läggas att David Hellenius och jag som konferencierer under pokerakademien inte hade ålagts några som helst restriktioner när det gällde vilka ämnen vi tog upp och vilka frågor vi ställde, utöver det självklara att skrik och knytnävsslagsmål skulle hållas borta.

Jag tar utan att tveka pokerakademin i försvar.

På sikt – fem år? – tror jag att vi kommer att få se pokerförbundet eller någon annan aktör (kanske en arbetsgrupp av representanter för olika pokersajter?) ta över arrangemanget, men till dess är akademien i sin nuvarande form definitivt bättre än avsaknaden av den.

Pokerakademien legitimerar ytterligare vår bransch, sätter strålkastarljuset på den nya folkrörelsen som spelet utgör, och är dessutom en trevlig och välbehövlig social tillställning där vänner och kollegor – även från de ”utländska” sajterna – träffas. Pokerakademin ger oss helt enkelt mera av välbehövlig status, i en tid när vi ännu inte skakat av oss den kvardröjande airen av orakade deltagare, flottiga kortlekar och osäkrade revolvrar.

Ni vägrare: var i stället på plats och framför era åsikter under såväl paneldebatten som minglet. Pokerakademin i dagens tappning är en lovvärd start, och den bör med allas vår hjälp och engagemang utvecklas, i stället för att avvecklas.

Och minns att det ytterst är det folk vi väljer in i riksdagen som bestämmer under vilka former vi ska få spela poker i framtiden, inte minst efter valet 2010.

Dan Glimne