SVENSKPESTEN

helskärm

Masters är den major som svenskarna historisk sett haft svårast att göra resultat i – ingen har någonsin varit topp tio.

Bästa placeringen kom för 15 år sedan då Anders Forsbrand blev delad elva.

Varför kan inte svenskarna spela Augusta?

Psykologi såklart.

Hjärnspöken.

Myten Masters har vuxit sig stark genom svenska teve-apparater och om man frågat alla golfspelande svenskar vilken bana de helst skulle vilja spela i världen är utgången självklar.

St Andrews skulle komma tvåa ett par hundra mil bakom Augusta National och jag känner likadant. Jag får puls när jag ser azaleorna bakom 13:e green och skakar i händerna när jag ser en bild från tolvans tee fram mot green.

Sådant känner naturligtvis de svenska spelarna också och det tar tid och varv att få bort.

Per-Ulrik nosade på täten

Den svensk som trivts bäst på Augusta är egentligen Per-Ulrik Johansson, han hade tre år i rad bland de 25 bästa i slutet av 90-talet och var och nosade på täten ett par år.

Annars har det varit dött.

Fidde Jacobson var delad 17:e för fyra år sedan och Stenson ifjol, men långt från täten.

Det finns egentligen inte mycket som talar för att det ska gå annorlunda i år. Spelar Fasth eller Stenson bra kan de vara någonstans bland de tjugo men jag har extremt svårt att se någon av dem tätstrida trots att de har potentialen.

Det är förmodligen också teves fel, det vore för stort på något psykologiskt skitsnackvis.

Frågan är om inte Masters är den största majorn i mina ögon.

Den spelas alltid på Augusta, den har en töntig grön kavaj som alla vill ha, hela organisationen är sådär lagom gammaldags amerikanskt söderäckligt tjurig att Nord och Syd på TV 2 känns modern.

Man minns Normans kollaps 1996, Hochs missade halvmetersputt 1989, båda gångerna vann en iskall Faldo.

Man minns Jack Nicklaus seger 1986 och ännu mer hans sjätteplats 1998 då 58 år gammal i sitt 40:e Masters.

Det är minnen som kan knäcka vilken svensk eller dansk som helst.

När kommer vändningen?

Thomas Björn är en som säkert känner likadant. Hans avslutningsvarv i Masters har kostat honom mycket pengar och självförtroende.

När kommer vändningen då?

Knappast i år. Jag tror att Stenson och Fast behöver några år till på sig men jag måste ändå varna lite för Lysegårdens egen blodhund. Får Niclas Fasth en bra känsla direkt så kan han bita sig fast.

En hungrig Tiger

Annars är det som vanligt nuförtiden frågan om vem som ska stoppa den omöjlige Tiger Woods. Masters är hans favorittävling och ha har inte vunnit här de senaste två åren. Han kommer att vara hungrig och vill inte att drömmen om en grand slam ska stupa direkt.

Jag har ändå en känsla av att han kommer att få det tufft.

Vijay Singhs puttning ser äntligen anständig ut, kanske kan han vinna igen eller varför inte Fred Couples som svingade friare än jag sett honom göra på år.