Doldisen skrällde – trots smärtan
Publicerad 2011-11-26
Peterson superskrällde i sprinten – trots den onda ryggen: ”Läkarna kan inte hitta något”
Teodor Peterson besegrade världseliten och sina egna ryggproblem.
23-åringens karriär störs av att ryggen återkommande stelnar, smärtar och krampar i flera dygn.
– Läkarna har tagit någon bild men de kan inte hitta någon skada, säger han efter segern i gårdagens världscupsprint.
Teodor Peterson åkte till Bruksvallarna för två veckor sedan. Stora delar av världseliten saknades men han var chanslös mot okända åkare från Polen och Slovakien. I mål var han 91:a, slagen av 41 svenskar.
Det fanns fler skäl än att Peterson inte är utpräglad distansåkare.
En vecka tidigare var 23-åringen i gång med snöträningen i Östersund. Underlaget var både mjukt och isigt, så kroppen tog skada. Han avstod skejtträningen med landslagskollegorna trots att det kändes ”lite fjantigt”, men skonade ändå inte ryggen. Det krampade och smärtade mer för varje pass.
Till sist kunde han knappt böja sig, knappt ta på skorna.
”Åh, denna välbekanta känsla”, tänkte han.
– Jag har haft problem några år egentligen. Många skidåkare har det. Jag får några dagar då jag är riktigt stel i ryggen och inte kan röra mig som normala människor gör. Det är svårt att träna under de dagarna, det går inte, säger han.
Brukar det vara varaktigt?
– Det brukar inte sitta i mer än fem-sex dagar.
Började krångla 2006
Problemen dök upp runt 2006. Teodor Peterson var då talangfull tonåring på jämtländska Järpens skidgymnasium och stretade emot signalerna. Till sist krävde kramperna läkarbesök och förebyggande ansträngningar, men Peterson tog det inte fullt ut på allvar.
– Första gången var för fyra-fem år sedan. Då kom problemen oftare. På slutet har jag börjat inse att det är ett problem jag måste jobba på. Nu är det ett halvår sedan det hände förra gången.
Vad är det för övningar du börjat göra mer regelbundet?
– Det är hemligt.
Kan du säga något?
– Nej, det är bara lite småövningar jag har för att avlasta ryggmusklerna. Det fungerar.
Kan problemen dyka upp till exempel precis efter ett sprintkval, inför kvartsfinalen?
– Nej, inte på så kort tid. Jag brukar känna några dagar tidigare att det blir stelt. De flesta gånger kan jag stoppa då och göra en del övningar.
Vad säger läkarna?
– Läkarna har tagit någon bild men de kan inte hitta någon skada. Kroppen blir spänd i musklerna och senast hade jag precis klivit på snön, Jag kanske spände mig, då krampar det och blir värre och värre. Jag försöker ändå träna på, fast jag har ont, men det är svårt.
Larsson trodde på vinst
Kuusamosprinten avslutas med en brant uppför som förstärka minsta symptom och tär på åkarna. Teodor Peterson hade som bäst en kvartsfinalplats inför gårdagen, men var skoningslös och finalen klart. Det var oväntat för alla utom Mats Larsson, den förre VM-silvermedaljören i sprint, som inför tävlingen trodde på Teodor.
Är han synsk eller är vi andra så kallade experter för usla?
– Han har lite större inblick än de flesta journalister. Jag har tränat med Mats och vi pratar ofta. Sedan vet jag inte om han hade riktig koll på att jag skulle vinna, fast han kanske sa att han trodde det.
En annan du tränar med är Emil Jönsson. Snor du några av hans dåraktigheter?
– Jo, man tittar på de som är duktiga. Emil är en av dem, så jag plockar det jag behöver härmar lite. Nog försöker man dra nytta av varandra. Sedan är jag kanske inte lika extrem med grejer som han är.
Många har varit oroliga för återväxten av svensk herrlängdåkning. Har du och Calle Halfvarsson (22 år och fyra i världscupen förra helgen) täppt till deras käftar?
– Ja, kanske. Det kommer någon då och då. Calle är bra på distans också. Det är kul. När en lyckas dras ofta fler med.
Lovar du att komma bättre än 91:a i morgondagens (läs: dagens) distanslopp?
– Jag ska göra ett bättre lopp än i Bruksvallarna. Jag får se vad det blir. Nu har jag gjort mitt, så får de andra grabbarna ta det vidare.
Och ryggen?
– Ja hoppas det var sista gången.