Wennerholm: En drömträff i morgon – då kan underbarnet vara bäst i Europa
BARCELONA. Jag minns när jag ringde Michel Torneús första gången.
Det var 2005 och han hade hoppat 7,94 som 19-åring i Göteborg.
– Nu är jag bäst i Botkyrka, var det första han sa.
I morgon kan han bli bäst i Europa.
Det har gått fem år sedan Tornéus 7,94 kom i en motvind på -0,9 där i Göteborg.
Ett personligt rekord han slog först i fjol – fyra år senare – genom att hoppa 8,11.
Och i går slog han den noteringen med en centimeter.
Det visar hur långsam vägen kan vara mot toppen i friidrott, speciellt om man får leva med stämpeln som underbarn.
Tornéus var naturligtvis ingen 7,94-hoppare där i Göteborg, utan fick på hela skiten i ett enda hopp och hamnade med ett personligt rekord han inte kunde leva upp till på flera år.
Därför tycker det jag är extra starkt att han klarat den pressen, tränat på och jobbat för att slutligen ta sig över det psykologiska hinder ett tidigt toppresultat alltid blir.
Och det där med bäst i Botkyrka var en ganska naturlig tanke, då klubbkompisen Peter Oldin i IFK Tumba hade ett ganska bra klubbrekord med 7,92.
Nu är Tornéus i en annan division.
Nu tänker han annorlunda.
Nu tänker han EM-medalj.
Han har hittat en stabilitet runt åtta meter och utifrån den grunden tror jag hans 7,94 där i Göteborg 2005 skulle motsvara 8,30–8,40 i dag.
Om han får en drömträff.
Ruskigt bra längdkval
Men efter ett svenskt EM som sett ut som det gjort hittills tänker jag inte utmåla honom som en guldkandidat.
Det var ett ruskigt bra längdkval, precis som för damerna, och elva av de tolv som är i final klarade kvalgränsen åtta meter.
Samma sak gäller för Emma Green som tog sig till höjdfinalen.
Men i Emmas fall är det bara att glömma guld eller silver. De medaljerna kommer Blanka Vlasic och tyskan Ariane Friedrich slåss om, om nu inte Tia Hellebaut planerat något annat.
Ebba visade att hon ville
Jag var mest glad att se Ebba Jungmark tillbaka. Hennes hopp på 1,90 var ruskigt bra och jag har en känsla av att Ebba kan passera Emma om några år.
Ebbas besvikelse och tårar efter den missade finalplatsen var också det mest rörande jag sett i detta EM, speciellt som de flesta andra svenskar ryckt på axlarna åt sina misslyckanden med attityden att det ändå var roligt att vara här. En betald semestervecka.
Men de tillfälliga framgångarna i går skingrar inte det svenska EM- mörkret. De glada nyheten är att det bara är en tillfällig solförmörkelse.
Det finns massor av unga talanger på väg upp, jag har listat de största här intill, även om de måste leva med samma förväntningar som Tornéus fick göra efter sina 7,94 som 19-åring.
OS 2016 kan bli en ny fest
Ibland undrar jag om det inte är bättre att komma smygande som Stefan Holm och Kajsa Bergqvist gjorde med gradvisa förbättringar och utan trycket att ha varit en ungdomsstjärna.
Sverige har några ruskiga friidrottstalanger på gång ner i åldrarna.
Titta på listan till höger. Får de växa upp i lugn och ro kan OS i Rio de Janeiro 2016 bli en ny svensk friidrottsfest. Mitt sista OS har jag sagt.
Men man ska aldrig säga aldrig.
Merlene Ottey, 50, siktar ju på att bli 122 år. I dag blir hon EM:s äldsta deltagare genom tiderna.