En av historiens minst uppskattade tränare
I kväll kan Heynckes ta Bayern till unik trippel
Han blev uppsagd efter att ha vunnit dubbla Bundesliga-titlar.
Han fick sparken då han vunnit Champions League.
Nu är han på väg att leda Bayern München till en unik trippel – men tror ni att han får fortsätta för det?
Jupp Heynckes kan vara historiens minst uppskattade fotbollstränare.
Det var under en av alla upptrissade presstunder inför semifinalerna mot Barcelona som den gamla Jupp Heynckes blixtrade fram igen.
Frågorna hade blivit för många, antydningarna för respektlösa.
Och Jupp Heynckes detonerade. Rösten sprack nästan, ansiktet gick upp i samma högröda nyans som det haft i hans mest folkilskna dagar.
– Nej, jag har inte minsta intresse av att be Pep Guardiola om råd. Tror ni att jag behöver hjälp av honom för att veta hur Barcelona spelar? Jag har jobbat med fotboll i mer än 50 år. Deras spel är faktiskt inget nytt för mig.
Jupp Heynckes har alltid haft ett tydligt imageproblem.
Först var han en av de mest meriterade spelarna i den tyska fotbollshistorien och sedan blev han en av de mest framgångsrika tränarna i hela Europa. Ändå har han förblivit undervärderad och ouppskattad.
Vare sig klubbledare, supportrar eller journalister har fokuserat på medaljerna runt hans hals. I stället har de sett ett häftigt humör, en strikt disciplin och en människa utan medial humor.
Alltid förlorare i slutet
Det har liksom inte spelat någon roll hur mycket Jupp Heynckes faktiskt har vunnit. Han har ändå inte kunnat vinna.
Blev han världsmästare 1974? Jamen, han fick ju inte spela i finalen. Sköt han fyra Bundesliga-titlar till sitt Borussia Mönchengladbach? Jovars, men han lyckades aldrig vinna Europacupen.
I sin allra sista match som aktiv gjorde Jupp Heynckes fem mål. Mönchengladbach slog Dortmund med 12-0. Och ändå förlorade de Bundesliga-titeln på målskillnad. Kunde inte Heynckes ha satt några bollar till?
Som tränare fick han sitt resultatmässiga genombrott i och med två raka Bundesliga-bucklor i övergången mellan 1980- och 1990-talet. Ett drygt år senare fick han ändå sparken av sin gamle vän och lagkamrat, Uli Hoeness.
Bayern-basen är egentligen en man som anser att fotboll handlar om att uppnå resultat, men den här gången böjde han sig för ett yttre tryck. Hoeness märkte hur en del fans upplevde lagets spel som torftigt, hur det skanderades ”Heynckes raus!” på gamla Olympiastadion. Han hörde talas om hur vissa spelare var missnöjda med de rigida reglerna, hur Stefan Effenberg till och med utmanat sin tränare på knytnävsduell. Och han noterade hur fientliga medierna hade blivit, hur en studioexpert refererat till väderkartan som mer intressant än ett samtal med Jupp Heynckes och beskrivit honom som en vandrande reklam för sömntabletter.
Jupp Heynckes beskrev det som att Uli Hoeness tillåtit andra att lorta ner hans tänkande, ”skita i hans hjärna”. Hoeness förstod vad han menade, men gick ändå mot sin instinkt.
– När jag gav Jupp beskedet grät vi båda som två slottshundar. Det kändes fel redan då – och i efterhand har det vuxit fram som mitt allra största misstag som klubbledare. Jag vek mig för åsikter snarare än att stå upp för fakta.
Den 20 maj 1998 ledde Jupp Heynckes självaste Real Madrid till Champions League-seger, efter en 1-0-vinst i finalen mot Juventus.
Det var en historiskt efterlängtad titel, en förlösande triumf. Innan ”Don Jupp” kom till klubben hade inte Real Madrid vunnit Europacupen på 32 år.
Åtta dagar senare fick han likafullt sparken igen.
Jobbar efter sina idéer
Det var samma sorts historia igen, klädd i spanska färger och förhållanden.
Vid den här tiden hade Real Madrid sitt så kallade Ferrari-lag, fullt av svårmanövrerade högkaratsegon som Mijatovic, Suker, Redondo, Karembeu, Seedorf och Roberto Carlos.
Klubben var dessutom en häxkittel av maktkamper, internpolitik och intriger, precis som den alltid har varit och fortfarande är.
Jupp Heynckes gjorde som han alltid gjort, så som han gjort i Frankfurt ett par år tidigare då han stängde av lagets tre största stjärnor och fick sparken som konsekvens. Han struntade totalt i vad andra tyckte och tänkte, och arbetade strävsamt utifrån idéerna och idealen i hans eget huvud.
Odisciplinerade spelare blev bestraffade och petade, oavsett vad de hette. Osakliga journalister och obehöriga småpåvar hölls kort, utan hänsyn till deras inflytande runt klubben.
Det är fullt möjligt att han var precis vad Real Madrid behövde, men det var ändå helt omöjligt för honom att behålla sin position.
Kombinationen var så ohållbar att Jupp Heynckes inte ens blev överraskad när han fick sparken. Han hade insett att det där med att vinna Champions League-titlar var underordnat i en fotbollsmiljö som mest påminde om en personvalskampanj.
– Det spelade ingen roll om jag vann titlar eller inte. Som tränare för Real Madrid är det viktigaste att hålla sig omtyckt bland klubbledarna och förhålla sig till att medierna påverkar beslutsfattandet kraftigt. Du måste dra i trådarna så att du har täckning på alla sidor, men jag har alltid varit motståndare till att arbeta på det sättet. Jag är fullständigt ointresserad av hur jag framstår och hur andra uppfattar mig.
Den 8 maj 1945 kapitulerade Nazityskland. Andra världskriget var slut för deras del, den långsamma och mödosamma återuppbyggnaden av nationen skulle börja.
Den 9 maj 1945 föddes Jupp Heynckes, som det nionde av familjens tio barn.
Ibland glöms det bort precis hur oerhört långlivad han varit inom elitfotbollen. 17 452 dagar har passerat sedan han debuterade för Borussia Mönchengladbach, 12 342 dagar har gått sedan han gjorde sin första match som elittränare.
Under den här tiden har fotbollen förändrats så mycket att den numera är en helt annan sport – ändå har elaka tungor fortsatt göra sig lustig över tränaren som lyckats med konststycket att vara konstant omodern i mer än 30 års tid.
– Jupp är en tränare från den gamla skolan, men det är nya tider nu, motiverade Schalke-bossen Rudi Assauer sitt beslut att bli en del av den omfattande Vi-som-sparkat-Heynckes-klubben.
Det var för nästan tio år sedan.
Jupp Heynckes har visserligen inte blivit yngre eller trendigare sedan dess, men den som påstår att han inte har förändrats eller utvecklats har inte brytt sig om att titta efter särskilt noga.
Med stigande ålder följer en annan typ av erfarenheter. På senare år har Heynckes själv behövt gå igenom flera operationer, samtidigt som hans fru kämpat mot cancern.
I relation till det framstod inte de där mordhoten från upphetsade Mönchengladbach-ultras som särskilt skrämmande. På andra sidan verkade det inte lika viktigt att vråla arrogantslappa bollsparkare till rätta.
Är mer dämpad
Numera är inte Jupp Heynckes längre mannen som fick öknamnet ”Osram” eftersom hans ansikte lyste lika starkt som en glödlampa då han blev arg. Det är en mer dämpad och nedtonad fotbollstränare som tränar Bayern München 2013 jämfört med vulkanen som ledde laget 1991.
– Jag har lärt mig mycket – bara inte de saker som andra tycker att jag borde ha lärt mig. De säger att jag måste bli modernare, men jag har tvärtom förstått att jag inte alls måste försöka hänga med i vår blixtsnabba tidsanda. Numera finns det ett stort värde i att vara en fotbollstränare som inte hetsar upp sig. Om inte ungdomarna lär sig organisera och strukturera sina liv får de överhuvudtaget inget uträttat bland alla intryck, men om du är lugn så sprider det sig till resten av gruppen. I dessa dagar behöver du bromsa ner snarare än att jaga på.
För mindre än fem år sedan var det ett helt annat tidstempo som präglade Bayern München. Det var då Jürgen Klinsmann precis hade blivit utsedd till manager, och omedelbart låtit installera både buddhastatyer, discjockeyanläggningar och meditationscenter på träningsanläggningen.
Fotbollens framtid tycktes då ligga någon helt annanstans än tidigare, och skulle man hitta dit först så skulle man tydligen använda sig av de mest koordinationskrävande dansövningarna och de mest avancerade datormodulerna.
Guardiola tar över
Kruxet var bara att Jürgen Klinsmann gick vilse på vägen, och tog hela Bayern München med sig. Det hade inte ens hunnit gå en hel säsong innan Uli Hoeness var så desorienterad att han kände sig tvungen att återvända till den tryggaste fotbollsmetodik han överhuvudtaget kände till.
Han ringde Jupp Heynckes.
– När Jürgen Klinsmann var här tvingades vi köpa datorutrustning för tiotusentals euro. Jupp Heynckes nöjer sig med ett blädderblock och fem markeringspennor för 2,50. Att vinna med honom är väldigt mycket billigare än att förlora med Klinsmann.
En konstnär får sällan sitt fulla erkännande förrän efter sin död, och en gammelstammad fotbollstränare får kanske inte någon rättmätig bedömning innan han har pensionerat sig. Hans temperament må ha svalnat och hans syn på presspel må ha modifierats – men när allt kommit kring har Jupp Heynckes arbetssituation förblivit sig ganska lik.
Han har strävsamt fokuserat på själva fotbollen snarare än tingeltanglet som ringar in den. Han har fortsatt nå bättre resultat än han egentligen har krediterats för. Och han har återigen fått sin ställning underminerad av omständigheter han inte kunnat påverka.
De senaste åren har Uli Hoeness gång efter gång upprepat den där gamla historien om hur det var hans livs största misstag att avskeda Heynckes på 1990-talet, betonat hur mycket han lärt sig av läxan. Men sedan visade det sig att självaste Pep Guardiola faktiskt var tillgänglig. Och vips – så var Jupp Heynckes arbetslös igen.