Distansridning

- ett hårt test i uthållighet och styrka

Distansridning är ett test på hästens uthållighet och snabbhet och ryttarens kunskap och skicklighet att kunna bedöma sin hästs kapacitet i förhållande till distans och väder. Både hästen och ryttaren måste ha hög kondition vad det gäller uthållighet och styrka.

På tävling gäller det inte bara att ta sig i mål utan hästen skall vara fräsch och klara de olika veterinärkontrollerna längs banan.

Distanstävlingar kan utföras på olika sätt. Antingen skall ritten genomföras på snabbast möjliga tid eller så skall distansen ridas på idealtider så att de som rider antingen för snabbt eller för långsamt får straffpoäng.

Alla hästar veterinärbesiktigas innan varje ritt. Då får ekipaget ett veterinärkort som de skall ha med sig under hela ritten och som fylls i vid veterinärkontrollerna. Efter det att ekipaget gått i mål skall hästen visas för en veterinär efter en halvtimme och godkännas i den avslutande kontrollen.

Den sträcka som ekipaget skall tillryggalägga är vanligtvis 5-10 mil på lokal nivå, 12 mil vid SM och 16 mil vid EM och VM. Distansen delas upp i delsträckor på max 4 mil med paus på 10-40 minuter. Vid varje paus görs en veterinärkontroll där bland annat hästens puls, magljud och vätskebalans kontrolleras. Veterinären måste godkänna hästen innan den får fortsätta.

Varje ekipage har med sig en medhjälpare som servar hästen och ryttaren längs banan.

De hästar som lämpar sig bäst för distansridning är arabiska fullblod och arabkorsningar, men distansridningen är öppen för alla hästraser. Araberna är av naturen snabba och uthålliga på långa distanser och deras hårda konstitution främjar också för sådana här slitsamma tävlingar.