Sonen har gjort Jonas till en bättre spelare

LONDON. För Jonas Björkman har Wimbledon blivit en barnlek.

Tacka Max för det.

Fyraåringen har gjort sin far till en bättre tennisspelare.

– Hans leende hjälper mig att glömma förluster och komma i positiv stämning.

Björkman hade en lång dag på jobbet i går. Allt berodde på regnet, det där förbannade regnet. Den första träningen kunde visserligen genomföras som planerat, men sedan tvingades han vänta, vänta och vänta.

Förmiddag har blivit kväll när han äntligen kan öppna dörren till familjens tillfälliga lägenhet i den grönskande regnby som heter Wimbledon. Han har all rätt att vara lika sur som sina kläder, men är på solskenshumör.

Kastar sig runt halsen

Hur det är möjligt?

– PAPPA!

Förklaringen både hörs och syns.

Jonas har knappt hunnit kliva in i den ljusa hallen förrän en fyraåring kommer rusande och kastar sig runt hans hals.

– KOM PAPPA, KOM!

Max sliter bort skorna från Jonas fötter och leder honom till vardagsrummet. På tv:n, på golvet, på bordet... Överallt står de, leksaksdjuren.

Tennisspelaren Jonas Björkman existerar inte längre. Här och nu är han pappa. Plötsligt är en gepard i plast betydligt viktigare än Fernando Vicente, spanjoren som står för motståndet i morgon.

– Papparollen har förändrat mig. Jag är mycket mer avslappnad och har dragit en enorm nytta av det. Tidigare var jag ganska intensiv och när det gick dåligt tryckte jag ner mig själv ännu mer. Då tog det tid att komma i positiv stämning, berättar han.

”En perfekt balans”

Jonas Björkman minns Wimbledon 2003. Han hade spelat världstennis och var plötsligt klar för kvartsfinal mot

Andy Roddick.

– Jag förväntade mig att slå honom men gjorde en skitmatch (4–6, 2–6, 4–6). Jag var fruktansvärt besviken och kom hem väldigt nedstämd. Då fick jag världen härligaste leende från Max. Så snabbt har jag aldrig glömt en svidande förlust. Det där har utvecklats mer och mer och hjälpt mig väldigt mycket.

– Det finns så mycket annat som gör mig glad och det är Petra och Max förtjänst. Det känns bra att kunna koppla bort tennisen helt. I går spelade vi fotboll och lite tennis. För min del är det en perfekt balans. Kanske är det därför jag har lyckats hålla mig kvar, trots åldern.

Inte gammal

Du är väl inte gammal? A. W. Gore hade fyllt 41 år när han blev singelmästare 1909.

– Nej, 35 år är egentligen ingen ålder. Titta på hockeyspelare som (Steve) Yzerman, (Brendan) Shanahan och (Nicklas) Lidström. Även inom fotbollen är det många äldre som håller hög klass. Ålder är bara en siffra. Det viktigaste är hur fräsch man är i kroppen.

Din form är bevisligen god. Du har bara förlorat en match på gräs i år.

– Ja, det känns väldigt bra. Jag gjorde min klart bästa grussäsong och självförtroendet har jag dragit nytta av på gräset.

Hur ser du tillbaka på fjolårets Wimbledon och semifinalplatsen?

– Det är de två häftigaste veckorna jag har upplevt som tennisspelare. När jag är inne på banan är jag hundraprocentigt fokuserad, men så fort jag går därifrån kopplar jag av. Varje morgon gick jag mellan anläggningen och stället vi hyrde. Jag kände atmosfären och såg de kilometerlånga köerna. Jag är glad att jag fick uppleva det i slutet av karriären. Då kunde jag ta del av allt runtomkring.

Mixed med Anna

Du debuterade i Wimbledon 1993. Vilket är ditt största ögonblick från alla år?

– Mixedmatchen med (Anna) Kournikova. Vi spelade på bana 13. Folk hängde i träden för att kunna se matchen. Jag har nog aldrig sett folk vara så ofokuserade när jag skulle serva. De hade annat att fokusera på. Ha, ha, ha. Nä, det största är första dubbeltiteln med Todd Woodbridge (2002). Som liten drömde jag om att få vinna något stort och som svensk har Wimbledon blivit så otroligt stort tack vare Björn Borg. Han är en ikon. Jag måste vara kvar i turneringen den andra veckan, så att jag får se honom på plats. Hela landet har längtat efter det, att få hit honom. Det vill jag vara med om.

Ringde han och gratulerade till semifinalplatsen i fjol?

– Nej. Inget illa ment, men jag vet inte om han har mitt nummer. Jag skulle vara stolt om jag hade hans. Det är en hjälte vi pratar om. Han brukar ha bra koll på hur det går. Det är uppskattat. Jag pratade med honom i Båstad förra året. Direkt kom han fram och gratulerade.

Har du någon kontakt med Kournikova i dag?

– Hon ringer hela tiden. Det är så jävla jobbigt. Jag är såååå trött på henne. Ha, ha, ha. Nä, vi har ingen kontakt.

Tror på Roger

Kan någon hindra Roger Federer från att ta femte raka titeln i år?

– Han är storfavorit. Man undrade om någon skulle tangera Björns rekord, men Federer har alla förutsättningar.

Själv har du en semifinalplats att försvara. Du är laddad till Max, va?

– Ja, i dubbel bemärkelse, säger Jonas Björkman.