Laddad för en ny Sara-feber

Mats Wennerholm: Göteborg igen men denna gång blir Wedlunds niondeplats utbytt mot ett svenskt medaljregn

helskärm

EM på hemmaplan.

Förväntningar, press, stress — fiasko?

Glöm det.

Jag tror Sverige tar nio medaljer.

Fyra guld, två silver och tre brons.

Jag sticker ut en haka större än Jay Lenos.

Inte för att reta folk, skruva upp några förväntningar eller ställa några orimliga krav.

Nio medaljer är optimistiskt.

Men det är samtidigt realistiskt.

Sverige har fyra stora guldfavoriter i Christian Olsson, Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och Susanna Kallur.

Jag har svårt att se någon av dem misslyckas, om de nu inte skulle gå och skada sig eller hamna i en formsvacka djupare än Grand Canyon.

Stefan Holm och Alhaji Jeng på varsin silverplats.

Fullt logiskt.

Holm själv tycker förmodligen det är i underkant. Han siktar på guld och inget annat.

Stafettmedalj

Sedan tror jag stenhårt på Carolina Klüfts EM-form. Efter sjukampen väntar både längd och korta stafetten för henne.

Det kan bli två medaljer till.

Som de svenska tjejerna springer på hundra meter individuellt är det fullt möjligt att de tar en medalj på 4x100 meter.

Susanna Kallur är i grym sprintform och laget är samtränat sedan år tillbaka.

De har växlingar som SJ skulle vara avundsjuka på.

I längdtävlingen har regerande ryska OS-mästarinnan Tatjana Lebedeva tackat nej för att enbart satsa på tresteg.

Inte orimligt

I VM i Helsingfors i fjol räckte 6,89 till VM-guld och Eunice Barber tog brons på 6,76.

Carro hoppade 6,87 i sjukampen i VM. Det hade räckt till ett VM-silver individuellt.

Snudd på guld, faktiskt.

Och det inte helt orimligt med ett par svenska medaljer till.

Mustafa Mohamed på 3?000 hinder och Johan Wissman på 200 meter och har en klar chans på papperet.

Sedan är det stopp, trots att 50 svenskar finns med i EM-truppen.

Men de flesta svenskar är med i EM för att det går på hemmaplan och för att varenda jäkel som klarat kvalgränsen fått en EM-biljett.

Friidrottsförbundet har infört sin egen glasnost, men det innebär samtidigt att de flesta gulblåa tröjor kommer att vandra ut ur EM redan efter kval och försök.

Men det kommer att drunkna i alla framgångar.

Nöjd med lite

Det är en väldig skillnad mot VM i Göteborg för elva år sedan.

Då blev det hysteri när Sara Wedlund var nia på 5?000 meter.

En skadeförföljd Patrik Sjöberg hyllades för sin sjätteplats i höjd, då han hoppade 2,32.

Det kan man nästan vinna på i dag.

Den gången hoppade vinnaren Troy Kemp och tvåan Javier Sotomayor båda 2,37. Artur Partyka, Steinar Hoen och Steve Smith hoppade alla 2,35.

Skulle slagit Kostadinova

Det var hög klass på den höjdtävlingen.

Men intressant att notera är att tre av dagens fyra svenska guldfavoriter tagit guld även i VM-konkurrensen 1995.

Carolina Klüft hade lätt slagit syrianskan Ghada Shouaas 6?651 poäng i sjukamp, Kajsa hade spöat Stefka Kostadinovas 2,01 i höjd och Sanna Kallur hade varit dryga metern före Gail Devers på 100 häck, som amerikanskan vann på 12,68.

Tre av fyra.

Det säger något om klassen på de svenska stjärnorna.

Det är bara Christian Olsson som blivit utan guld, då Jonathan Edwards tog trestegsguldet efter världsrekordhoppet på 18,29.

Men den här gången sitter Edwards på läktaren.

Mats Wennerholm