Sjöarna är bytta mot innehallar

Stefan Holm

Så föddes bandysporten

När Nottingham Forest bildades 1865 var det en fotbolls- och bandyklubb.

Det var likadant med Sheffield United, som har funnits sedan 1889.

Bandy är inget ryskt, svenskt eller finskt påfund.

Sporten kommer, just det, från England.

Hört talas om Charles Tebbutt?

Inte?

Då är du långt i från ensam.

När bandyexperten Hans Johansson fick frågan gissade han att Tebbutt var en gammal boxare. Landslagsmålvakten Andreas Bergwall hade aldrig hört namnet tidigare och Bengt ”Pinnen” Ramström trodde att det handlade om en husvagnstillverkare.

Charles Tebbutt var i själva verket mannen som skapade spelet med det lackröda nystanet. 1891 skrev han de första reglerna, som återfinns under rubriken ”Bandy” i ”Badminton Library”. I den gamla sportguiden framgår att bollen, ”cat”, tillverkades av tyg och att man i England kallade sporten för ”hockey on ice”.

Namnet förklaras med att Charles Tebbutt var en mångsysslare som även spelade landhockey.

– Det var en otrolig man. Hade det funnits ett spel med jordnötter hade han ägnat sig åt det också. Han var allround, höll på med bandy, fotboll, landhockey, golf, cricket, rodd och inte minst skridskor. Han var en sjutusan till skridskoåkare och kunde åka hur långt som helst under en dag. Det hände att han åkte i elva-tolv timmar i sträck utan att vila, säger John Slack, ordförande i St. Neots Hockey Club där Charles Tebbutt en gång var lagkapten.
 

Tebbutt föddes i Bluntisham 1860 och blev lagkapten i Bury Fen Bandy Club, som höll till på sjöarna utanför byn. Området heter The Fens och är bandyns okända vagga. I dag inbjuder miljön möjligtvis till gyttjebrottning, men det var annorlunda förr.

Landskapet låg under vatten fram till 1600-talet, då hertigen av Bedford gav den holländske ingenjören Cornelius Varmuyden uppdraget att dränera området. Varmuyden tackade ja och tog med sig landsmän som byggde kanaler och slogs mot britter som gjorde allt för att skydda sina fiskevatten.

Holländarna vann striden, vattenbefriade över 40 000 tunnland och skapade omedvetet förutsättningar för en sport som inte fanns.

Redan under mitten av 1700-talet ägnade sig britterna åt ett spel som påminner om bandy. De höll till på isbelagda floder och inte minst våtmarkerna utanför Bluntisham.

Skridskor var inget tvång och som klubbor användes grenar från de pilträd som växte vid flodbäddarna.

– Jag har läst att förr i tiden var det många unga män som tog med sig flickor på en promenad, men de gjorde detinte för att titta på dem – utan för att se ut en ny bandyklubba. Det kallar jag kärlek, säger John Slack och skrattar.

Den första officiella bandymatchen spelades 1875, i Crystal Palace, London, och Bury Fen Bandy Club saknade inte konkurrenter.
 

Slack plockar fram ett tidningsklipp från 1895, som handlar om en match mellan St. Neots Bandy Club och Roxton.

– Spelarna åkte skridskor längs floden de sju kilometrarna till Roxton och efter matchen tog de sig hem på samma sätt. Sporten var väldigt populär i England. När det inte fanns tillräckligt med vatten i floderna mutade lokalbefolkningen dem som skötte dammluckorna, så att de skulle släppa på mer vatten. Sedan, när vattnet frös, spelade de bandy. När det inte fanns is spelades det på gatorna. Det gick så långt att de lokala myndigheterna 1870 förbjöd spelet i St. Neots eftersom hästarna blev skrämda. De som spelade fick stryk av polisen och tvingades böta två pund. Det var mycket pengar på den tiden, flera veckolöner. Då fanns det flera klubbar i området eftersom de lokala affärsmännen hade tid att organisera matcher. Oftast spelade lagen om lammkött. De som förlorade fick betala, berättar John Slack.
 

England var bandyns första stormakt och blev Europamästare 1913, då Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz och Italien stod för motståndet.

Att sporten växte var till stor del Charles Tebbutts förtjänst. Han var bandyns förste och störste missionär.

– Han åkte inte bara till Sverige utan också till Norge, Danmark, Holland och Tyskland för att visa hur man spelade bandy, säger John Slack.

Charles Tebbutt, som dog 1944, kom till Stockholm 1894 och överlämnade då bandyklubbor och annan utrustning till IOK-ledamoten Viktor Balck. Efter ytterligare två år, i januari 1896, bildades Sveriges första bandyförening, Hockeyklubben i Stockholm. Detta föregicks av att Balcks vän Clarence von Rosen besökt London och fascinerats över sporten.

Det dröjde dock till 1901 innan den första matchen spelades på svensk mark. Det var då Hockeyklubben i Stockholm slog Upsala Gymnasisters Hockeyklubb på Nybrovikens is.

110 år senare är sporten stor i Sverige. Allt fler klubbar står med egna hallar, men i födelselandet England är bandyn lika okänd som Charles Tebbutt är för många svenskar.

– Efter första världskriget var det få vintrar som bjöd på is. I dag är sporten helt död. Nämner du bandy för en engelsman vet han inte vad du talar om, säger John Slack.