På plats i Dublin - för att vinna!

Så, då var man tillbaks i Europa igen.

Den här gången är det Dublin och EPT som gäller och jag känner mig laddad.

Redan i dag, innan turneringen har börjat så börjar faktiskt spänningen infinna sig.

Som amerikan så slås man alltid av skillnaden av turneringar i Europa och hemma i USA. Egentligen är det mesta likadant, men ändå är atmosfären helt annorlunda här.

Dessutom känns det faktiskt rätt skönt att få resa bort ett tag och få lämna hela pokerförbudsdebatten bakom sig ett tag. I alla fall på ett sätt, för så mycket har jag redan hunnit förstå att det är hett ämne även här på er sida Atlanten.

Det är många som kommit fram och hört sig för vad det är som egentligen händer och vad jag tror kommer att hända. Jag önskar att jag hade ett bättre svar än det jag brukar leverera: det är svårt att säga, men jag är hoppfull.

En turnering av högsta klass

Jag är ju ingen nykomling när det gäller EPT, men jag fortsätter att fascineras av hur snabbt turneringen växer både deltagar- och statusmässigt. Det är ingen slump att turneringarna är utsålda och att många förhoppningsfulla på väntelistan har fått vända i dörren.

EPT har helt enkelt utvecklats till en turnering av högsta klass - med prissummor som lockar även de mest etablerade. En EPT-seger är en rejäl skalp i pokervärlden idag. Och jag är sugen...

Till finalbordet ska jag

Det kommer givetvis att bli svårt att ta hem segern här i Dublin. Det är jag fullt medveten om, men till finalbordet ska jag åtminstone. Det gäller som vanligt att vara fokuserad, ha bra flyt och att spela varje hand rätt. Gör jag det kommer det att gå långt. Gör jag inte det så kanske det blir en favorit i repris, ut på första handen som i Deauville...

I morgon drar det igång. Jag har en känsla av att det här kommer att gå min väg!

Greg Raymer