”De första 18 timmarna är en transportsträcka”

Anna Andersson

Ett ögonblick...

....Niclas Jönsson som är enda svensk i årets Le Mans.

Hur är läget?

- Lite mycket. Vi fick vår plats för 14 dagar sedan och hann inte med testerna eftersom bilen var på väg från USA där vi har vår bas till Europa. Vi alla nya delar bara någon timme innan första träningen och alla tre förarna måste köra under det passat för att få ihop de varv som krävs både i ljus och mörker för att få starta.

Det var en olycka i onsdag där Audis Loïc Duval överlevde trots att han kraschade illa och förra året omkom Allan Simonsen. Påverkas du som förare av det?

– Det ingår i jobbet. Man tänkte inte på det, kanske om man ser en gammal video eller så. När man tar på hjälmen så är man otroligt fokuserad och tänker inte på det och tur är det. Gör du det kan du inte köra.

I LeMans kör alla klasser samtidigt, men hastigheten mellan bilarna skiljer sig mycket. Hur hanterar du det?

– Vi kör i den minsta klassen och har en toppfart på 300 km/timmen, värstingarna kör i 350 knyck. Den snabbare föraren har ansvaret, men det handlar om ett samspel. Man tittar lika mycket i speglarna som framåt. Vi som är långsamma kör också på vårt max och kan inte bara flytta på oss. Många som är inblandade i olyckor är de som inte är tillräckligt erfarna, som har skrapat ihop pengar för en styrning i Le Mans. Man måste köra åt varandra, det är svårt framförallt på natten. Då kommer de snabba bilarna med sina LED ljus och du har ingen aning om ifall de är 300 meter bakom eller bara 50 meter efter dig.

Vad är nyckeln till att vinna Le Mans?

– En bra strategi. Kan vi spara ett depåstopp på att köra lite långsammare och hinna med ett varv till på varje tank? Det gäller att svara smart och undvika problem. De första 18 timmarna är en transportsträcka, när solen går upp och det är sex timmar kvar då börjar det.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Innan jag lägger av vill jag vinna Le Mans. Att få stå högst upp på pallen vore drömmen.