Det bästa som kunde hända en sjuk sport
Niva: Köpfestens kalla slut var precis vad fotbollen behövde
SWANSEA. Är festen slut nu?
Vi får hoppas det.
Skyltfönstret visade upp alla transfermarknadens mest lockande varor, men fotbollssporten shoppade ändå inte särskilt mycket.
Den hade helt enkelt inte råd.
För några minuter kunde vi i alla fall hetsa upp oss över en 34-åring som tycktes vara på väg till en själlös klubb i tredjedivisionen.
Och nu menar jag inte vi svenskar, utan alla vi i den stora, internationella fotbollsfamilen.
Själv satt jag på ett hotellrum i Swansea och följde de sista gnisslande minuterna av detta transferfönster.
Hetaste diskussionsämnet på Twitter, forumet som alla britter använder? Jodå, det där genomfalska ryktet om att Fredrik Ljungberg var på väg till MK Dons.
Mer kittlande än så blev det inte den här gången.
Och okej, jag erkänner.
Visst finns det en del av mig som också vill att något stort ska hända, som vill att det ska finnas något nytt att snacka om, som vill att karusellerna ska fortsätta snurra fortare och fortare för varje varv.
Men det är en del av mig som är ganska lätt att trycka undan när jag åker upp till de norra delarna av staden för att se Swansea möta Chelsea.
I bortalaget spelar en kille som var det förra januarifönstrets stora begivenhet och attraktion.
Fernando Torres heter han, och han kostade drygt en halv miljard kronor att köpa in.
Det är mer än Swansea City sammanlagt betalade för hela sin spelartrupp och den toppmoderna Liberty Stadium där de numera spelar sina hemmamatcher.
Fotbollen har varit galen rätt länge
Under den första halvleken rör Torres bollen nio gånger. Nästan ingen av bollberöringarna kunde beskrivas som lyckad.
Swansea hade däremot bollen 63 procent av speltiden, och tog en rättvis ledning genom en talangfull ung engelsman som de plockade upp för fyndpris när dyrare importer trängt ut honom från just Chelsea.
Är det så framtidens fotbollslogik ser ut så vill jag se mer av den.
Fotbollen har varit galen rätt länge nu.
Det har varit som om det gamla grekiska finansdepartementet fått fria händer att använda sporten som experimentsverkstad.
Doktrinen är rätt kul att laborera med för de som kommer undan med den. Spendera mer pengar än du har. Gör det sedan en gång till. Och igen. Ignorera alla varningstecken. Lev för stunden. Ta några lån. Köp onödiga lyxprylar för dem. Blunda.
För en vecka sedan offentliggjorde Uefa sin färskaste ekonomiska report.
Under det senaste räkenskapsåret hade de europeiska elitklubbarna gjort en sammanlagd förlust på ungefär en och en halv miljard euro – att lägga på ett kollektivt skuldberg som redan var nästan åtta miljarder högt.
Sjuka siffror. Sjuk idrott.
Ett bra transferfönster
Festen är slut nu. Den måste vara det, av den enkla anledningen att knappt någon av deltagarna annars kommer att stå upp när det där obönhörligt bleka gryningsljuset väl kommer.
Det här var ett bra transferfönster eftersom knappt någonting hände.
Det här var ett bra transferfönster eftersom någon form av grundläggande ekonomiskt krismedvetande faktiskt verkar ha krupit in hos klubbarna.
Regelverket som det pratats så mycket om – det här Financial Fair Play-systemet – har nu så smått börjat fasas in.
Själv har jag utgått från att det kommer att bli en ganska verkningslös papperstiger, men har ändå lite större förhoppningar idag än jag hade igår.
Även om jag fortfarande inte tror att FFP-reglementet kommer att jämna ut fotbollens ekonomiska spelplan nämnvärt så kanske det i alla fall kan förhindra att klubbar spenderar 125 procent av sin omsättning på spelarlöner.
Jag hade kunnat exemplifiera med dussintals olika klubbar, men eftersom jag såg Chelsea spela i går kväll så fastnade mina tankar där.
Chelsea har för vana att presentera sina bokslut just den dagen då transferfönstret stänger.
Turligt kvitteringsmål i 93:e
Ifjol så innebar det förluster på ungefär 800 miljoner kronor, siffror som klubben förhöll sig till genom att köpa Fernando Torres redan samma kväll.
I år visade sig förlusterna vara marginellt mindre – bara 750 miljoner – och den här gången följde de heller inte upp dem genom att mullra iväg ytterligare någon halvmiljard.
Istället fick de vara väldigt glada för att till sist få in ett turligt kvitteringsmål i den 93:e minuten mot det överpresterande budgetlaget från södra Wales.
Inte lika upphetsande som 2011 för någon av oss – men på det stora hela en betydligt bättre deadlinedag för fotbollssporten.