Prioritera eller – försvinna
Lagen borde ha konsekvent idé
LONDON. Det är mycket nu.
Allt har blivit en fråga om prioriteringar, om klubbar som hamnar i Moment 22-situationer:
Satsar man på den första cupen blir den andra cupen lidande. Satsar man på den tredje cupen kanske det går åt helvete i ligan.
Satsar man på alltihop måste man heta Manchester United.
Sällan har det varit tydligare än nu att managers i Premier League hamnar inför ställningstaganden som de aldrig behövde bekymra sig om för några år sen.
Ta Aston Villa:
Åkte till Uefa-cupmötet med CSKA Moskva (stryk med 2–0) med åtta reserver. Efter 1–1 hemma slängde alltså Martin O´Neill bort möjligheten att avancera i den cupen. Till enorm besvikelse för de Villa-fans som betalat dyrt för att resa till Moskva – och för ännu fler av de Villa-fans som satt hemma och drömde om en europeisk titel.
Bakom O´Neills beslut låg förstås det faktum att Villa slåss med Arsenal och Chelsea om fjärdeplatsen i ligan. Det är prioritering nummer ett att behålla en position som kvalificerar laget till Champions League nästa år.
Har O’Neill fått panik?
Men efter tre förluster på fyra matcher – och uttåg ur både FA-cupen och Uefa-cupen – kan man fråga sig om supportrarna är nöjda med den planen. Är Villas stjärnor så slitna nu att O´Neill drabbats av panik?
Borde man inte, så att säga, leva mer i nuet? Ta de chanser till titlar som dyker upp?
Och:
Om man nu gör sig besväret att kvalificera sig till Uefa-cupen genom att gå den långa vägen, via Intertoto, ska man då bara lägga sig ner och dö när man har chans att vinna den?
Ta Tottenham:
Nästan bisarr situation för Harry Redknapp med två Uefa-matcher, en livsviktig i ligan och en Carling Cup-final inom loppet av några dar. Han klagar förstås högljutt. Han gav också bort Uefa-cupen till Shaktar Donetsk, även om hans ungdomslag bjöd på starkt motstånd.
Kunde satsat på båda cuperna
Men som man bäddar får man väl ligga?
Det löjliga är att Spurs hade haft mindre problem om de inte haft Wembley att ladda för på söndag. Och det självklara är att Redknapp kunnat satsa på båda cuperna – om Tottenham bara legat bättre till i ligan.
Hur man än vänder på sig har man arslet bak.
Ta Manchester City:
Utslaget ur de båda inhemska cuperna och i ingenmansland i ligatabellen. Därmed helt andra förutsättningar. Bästa möjliga lag i Uefa-mötena med Köpenhamn, Robinho och allihop, fullt ös och därmed också avancemang till nästa omgång. City vill vinna nåt i år efter allt det som klubben genomgått och plötsligt är Uefa-cupen superhet på Eastlands. För första gången sen 1979 är City med och slåss ute i Europa efter jul.
Så i detta kaos som uppstått, med diskutabla prioriteringar hit och dit, med besvikna fans, med reservlag och juniorer på planen, med ett spelprogram som uppenbarligen är too much för de flesta, vad lär vi oss?
Valde bort FA-cupen
Vi lär oss att man bör ha en konsekvent idé, precis som Arsenals Arsene Wenger haft (särskilt med sitt ungdomslag i Carling Cup) under senare år. Då vet alla vad som gäller. Vi lär oss att Sir Alex Ferguson inte var fel ute när han som förste man ställde problemet på sin spets för några år sen, då han helt enkelt inte anmälde United till FA-cupen – utan föredrog VM för klubblag i stället.
Och vi lär oss framför allt att samme Sir Alex därefter valde sin egen tolkning av Moment 22: elva gånger två.
Ha två toppspelare på varje plats i laget. Ha två startelvor av superklass.
Först när du har råd med det kan du satsa på att vinna alla tävlingar du ställer upp i.