Marcus ska ta Sverige tillbaka till Formel 1: ”Jag har fått en fantastisk chans”

Det är 18 år sedan en svensk körde Formel 1 och mer än 30 sedan en Ronnie

Peterson fanns med i VM-toppen.

Men nu har hoppet tänts – tack vare en kille som inte var född när F1 senast var blågult.

Samtidigt som Stefan ”Lill-Lövis” Johansson, Sveriges senaste F1-förare, är i Australien och arbetar som tv-expert laddar en kille från Kumla för sin premiär i japanska Formel 3.

Det låter kanske inte allt för upphetsande.

Men faktum är att Marcus Ericsson, som inte- var född när Lill-Lövis körde sitt sista F1-lopp, är Sveriges stora framtidshopp.

Han matchas fram av F1-experten Eje Elgh och Indyvinnaren Kenny Bräck och målet är en plats i Formel 1.

– Jag tror att vi har goda utsikter att få en svensk förare inom F1 inom en inte allt för lång framtid, säger Eje Elgh.

– Som det ser ut nu handlar det om Marcus, men där bakom finns även Timmy Hansen, rallycross Kenneths grabb, som är enormt lovande. Annars är det bara Sebastian -Hohenthal i F2 som har en seriös satsning och för honom är det ett ödesår, han är trots allt lite äldre.

Under 1970-talet var F1 stort i Sverige, det kördes GP på Anderstorp, Gunnar Nilsson vann ett lopp och Ronnie Peterson tog tio GP-segrar och kämpade om VM-titeln vid flera tillfällen. 1977 stod det två svenskar på prispallen i Belgiens GP, Gunnar Nilsson vann och Ronnie Peterson var trea.

Slutet på en epok

Men den 11 september 1978 omkom Ronnie efter en olycka på Monza och bara några veckor senare, den 20 oktober samma år, avled Gunnar i testikelcancer.

Sedan höll Stefan Johansson Sveriges fana högt under 1980-talet när han körde för både Ferrari och McLaren, samt gick till historien som den förare som stått på prispallen flest gånger utan att vinna ett enda lopp.

Därefter har det varit tyst.

Knäpptyst.

Av Björn Wirdheims F1-satsning blev det inte mer än ett år som testförare och sedan en hyffsad karriär i Japan och av Alx Danielssons försök blev det ett utlovat test med Renault och en del lopp med Porsche.

– Det har inte funnits tillräckligt starka satsningar. Intresset för sporten har inte varit tillräckligt stort och vi är inte så många svenskar. Pengarna har gått till annat, till tennis, golf och segling. Det finns bara en begränsad summa finansiella medel, säger Eje Elgh.

– Allt handlar om vart man vill satsa, mot att köra F1, vinna eller bli lika bra som Michael Schumacher? För att lyckas måste man vara komplett och stark på alla plan. Visar man en enda svaghet någonstans blir man uppäten av hyenorna. Det måste man ha med i beräkningen.

Lämnade hemmet i Kumla

För att Marcus Ericssons del ska vägen till stjärnorna gå via Japan.

Han lämnade föräldrahemmet i Kumla och flyttade själv till Japan för att köra Japanska Formel 3 för TOMs, ett av världens bästa F3-team där Force Indias Adrian Sutil var framgångsrik.

– Jag tränar mycket fys och kondition, ägnar mig åt mental träning och läser mycket böcker för att utveckla mitt tekniska kunnande kring en modern racingbil, berättar Marcus Ericsson.

– Jag har bara tio minuter till teamet och är där mycket för att lära mig mer om bilen, det är enormt viktigt för min utveckling. Jag vill göra allt för att lyckas och står jag där om tio år utan ett F1-kontrakt så vet jag i alla fall att jag gjorde allt.

Hur ser dina drömmar om F1 ut?

– Det finns 20 platser, kanske byts det en förare om året. Jag försöker att inte tänka på det utan se från race till race i min serie. Men självklart har det alltid varit drömmen, det är det för alla som håller på med racing.

– Jag har en bra backning, det är ett stort steg att flytta i från mamma och pappa i Kumla till en egen lägenhet en bit utanför Tokyo men det har varit viktigt för min personliga utveckling. Jag har fått en fantastisk chans och nu är det upp till mig att ta vara på den och det är mycket som ska spela in om jag ska lyckas, men jag ska göra allt för att det ska gå.

Snabbast på testerna

Säsongen startar den första helgen i april, men försäsongen har sett lovande ut för svensken som var snabbast på de officiella testerna.

Varför Japan?

– Det var ett lotteri i höstas när vi skulle bestämma oss, säger Eje Elgh.

– Ingen visste hur finansläget skulle bli och om Marcus hade vunnit sin serie i England kanske det hade funnits andra alternativ.

– Nu tyckte vi att detta var det bästa, både för racingen och för den personliga utvecklingen och om vi ger detta ett halvår och det visar sig vara en felkalkylering så är det inte hela världen. Marcus är tillräckligt ung och tillräckligt bra för att att hans karriär ska tåla det.

Men hittills har Japan varit en bra skola för F1-förare.

Force Indias Adrian Sutil körde i samma stall för bara något år sedan, GP-segraren Ralf Schumacher var mästare i Formel Nippon i Japan innan han kom till F1.

Och även den ”något” mer framgångsrike storebrodern Michael körde en kort period i Japan.

Han vann sedan sju VM-guld i F1.

DÅ: STORMAKTSTIDEN VAR HÄR – HJÄLTARNA HETTE BLOMQVIST, LILL-LÖVIS OCH CARLA

Då var vi störst: 1961.

De var idolerna: Ove Fundin, Olle Nygren, Göte Nordin, Björn Knutsson, Rune Sörmander.

Det vann vi: Guld, silver och brons i VM.

Kommentar: Sexfaldige världsmästaren Tony Rickardsson må ursäkta, men svensk speedway har aldrig varit starkare än under Ove Fundins långvariga storhetstid. Fartfantomen från Tranås var dåtidens superstjärna och tog 1956–1967 elva VM-medaljer på lika många starter, varav fem i guld.

VM-titeln 1961 – som han bärgade på Malmö Stadion – var oerhört speciell eftersom Fundin då fick sällskap på prispallen av två landsmän, VM-debutanten Björn Knutsson och Göte Nordin. Det var bilden av en total blågul dominans även om Sverige samma år tvingades lämna ifrån sig lag-VM-guldet till Polen.

1961 var inte bara unikt för speedwayen utan även för svensk mc-sport. Sten ”Storken” Lundin blev då världsmästare i motocross och belönades precis som Ove Fundin med Svenska Dagbladets bragdguld.

Då var vi störst: 1970 –1984.

De var idolerna: Björn Waldegård & Stig Blomqvist.

Det vann vi: Bland annat två VM-guld i rally, Björn Waldegård 1979 och Stig Blomqvist 1984.

Kommentar: De rankas som två av världens bästa genom hela historien. Waldegård vann bland annat det första världsmästerskapet för förare 1979 och han har sedan rallystarten 1965 kört rally för 14 bilmärken i 55 länder. Bland annat har han vunnit klassiker som Safarirallyt, RAC-rallyt, Monte Carlo- rallyt och självklart svenska VM-rally. Under samma period var även Stig Blomqvist aktiv, han har bland -annat startat i Svenska rallyt 40 gånger och vunnit sju segrar. Dessutom har han vunnit den prestigefyllda tävlingen Race of Champions två gånger.

Han har under de senaste åren, precis som Waldegård, kört ett antal historiska rallyn, de båda svenskarna är fortfarande mycket högt ansedda inom sporten.

Då var vi störst: 1979–1983

De var idolerna: Håkan ”Carla” Carlqvist”.

Det vann han: Bland annat två VM-guld, 250 cc 1979 och 500 cc 1983.

Kommentar: På 1960-talet var Sverige framgångsrika med förare som Sten Lundin, Bill Nilsson, Torsten Hallman, Rolf Tibblin och Bengt Åberg och 1994 blixtrade Marcus Hansson till och vann ett VM-guld i 500 cc.- Men den stora svenska crosshjälten är ändå Håkan Carlqvist som vann två VM-guld och tog emot Svenska Dagbladets bragdmedalj 1983. Han var folkkär och älskad för sitt heta temperament och för sin otroliga vilja. Oavsett skador, Carla gav aldrig upp.

1977, innan han nått sina största framgångar, bad läkarna honom att sluta med sporten sedan han krossat sitt knä, annars skulle han sitta i rullstol innan han var 50 år.

– Fast så illa är det faktiskt inte. Jag står och går fortfarande för egen maskin även om jag är spikad och lappad på de flesta ställen, sade motocrosslegendaren till HD när han fyllde 50 år.

Formel 1: Då var vi störst: 1971–1978.

De var idolerna: Ronnie Peterson & Gunnar Nilsson.

Det vann vi: Elva GP-segrar, två VM-silver och ett VM-brons.

Kommentar: När Ronnie körde F1 var Sverige en stor nation, F1 kördes på Anderstorp och vad många glömmer är att Gunnar Nilsson gjorde två F1-säsonger 1976 och 1977. Han vann Belgiens GP 1977 och det unika är att det stod två svenskar på prispallen, Ronnie Peterson var trea.

Peterson från Örebro var den och är fortfarande den stora svenska F1- stjärnan. Han var VM-tvåa under sin andra säsong och han tog 26 pallplaceringar, varav tio segrar på 123 lopp. Han är en av de stora F1-förarna som aldrig vunnit ett VM-guld.

Inför säsongen 1979 hade han skrivit på ett kontrakt med McLaren, men olyckan på Monza den 10 september 1978 gjorde att karriären – och livet – fick ett abrupt slut. Peterson avled dagen efter, 34 år gammal. Gunnar Nilsson deltog i begravningen, men avled i testikelcancer bara några veckor senare. Han blev 30 år gammal.

NU: STORMAKTSTIDEN ÄR LÅNGT BORTA – HOPPET STÅR TILL DE HÄR

Då ska vi bli störst igen: 2011.

Han som ska göra det: Antonio Lindbäck.

Det har han redan vunnit: Lag-VM 2004, tre pallplaceringar i VM-serien.

Kommentar: Underbarnet var bara 16 år när han debuterade i elitserien för Masarna. Det var hans första, men knappast sista kontakt med dåvarande lagkamraten Tony Rickardsson.

Speedwayhistoriens största guldmakare ska nu, i rollen som manager, visa nysatsande Antonio Lindbäck vägen tillbaka till världseliten.

Frågan är inte om superduon ska lyckas, utan när.

”Toninho” vet själv vad han vill – även om han inte tänker- stressa fram till slutstationen. Han är bara 23 år och har framtiden för sig.

– Jag vill komma tillbaka till Grand Prix-serien och satsar på att bli bäst i världen, säger Antonio Lindbäck.

Då ska vi bli störst igen: 2011.

Han som ska göra det: Patrik Sandell.

Det har han redan vunnit: Junior-VM i rally och leder nu VM i grupp N.

Kommentar: Planen är att ta en plats i rally-VM 2011 och vara med och slåss om en plats i toppen direkt. För att nå dit har Patrik Sandell och hans kompanjon och kartläsare Emil Axelsson valt att köra rally- VM grupp N.

– Det är framtidens bilar i rally-VM, reglementet ska göras om och målet är att vi är alla bäst förberedda när det görs, säger 26- åringen från Östersund.

I år har allt gått enligt planerna, eller till och med bättre.- De kör för Red Bull Rallyteam och svensken har rattat sin Skoda till seger i de två första VM-tävlingarna, först i Norge och sedan på Cypern. De är i VM-ledning när det tredje loppet avgörs i Portugal nästa vecka och nu är de storfavoriter till VM-segern.

– Vi har kontrakt för detta året med en option för nästa, sedan ska vi vara redo, säger han.

2011 alltså.

Då ska vi bli störst igen: 2015.

Han som ska göra det: Johan Carlsson.

Det har han redan vunnit: Kört finalen i lag-VM.

Kommentar: Målsättningen har hela tiden varit att bli världsmästare och i år har han tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. I dag finns han med i VM-premiären av MX1 och han ska köra hela säsongen för tjeckiska Delta Suzuki. Kontraktet fick han en en mycket lycklig slump, när han var hos kompisen Marco Maddi och mekade ringde Maddis telefon och chefen för teamet var -bedrövad eftersom deras kille som skulle köra MX1 -hade hoppat av. Maddi föreslog Johan och ett möte -senare var kontraktet ett faktum.

– Jag ska vara som bäst om sex–sju år. Nu vill jag köra bra och få ett kontrakt så att jag slipper leta efter stall år från år. Jag vill bli säker på en plats bland de tio och jobba vidare mot nästa mål, säger Johan Carlsson.

– Jag arbetar för att så småningom bli en förare som kan stå på pallen och förhoppningsvis vinna ett VM-guld.

Då ska vi bli störst igen: 2015.

Han som ska göra det: Marcus Ericsson, 18.

Det han redan har vunnit: Nordisk mästare 2005.

Kommentar: När den förre racerföraren Kenny Bräck och F1-experten Eje Elgh fick nys om Marcus -Ericsson såg det bara en väg att gå. Mot toppen. Marcus Ericsson, från Kumla, är det största racinglöfte som Sverige haft på många år och hans mentorer Eje Elgh och Kenny Bräck har nu placerat honom i japanska formel 3, för att där utvecklas i ett av världens bästa formel 3-stall, lära sig allt han behöver veta om bilar och livet. Flytten från mamma och pappa i Örebro till en stad i -närheten av Tokyo i Japan har varit allt annat än enkel.

Men han vet vad han vill:

– Jag ska ge det allt jag kan och om jag om tio år sitter här och inte har lyckats nå F1 så vet jag i alla fall att jag har gjort allt jag kan för att lyckas, säger Marcus Ericsson, 18.