”Tänker på OS nästan varje dag”

Mats Wennerholm

Susanna Kallur vill behålla superformen och vinna OS

helskärm

BERLIN. Susanna Kallurs fjärdeplats i VM i Osaka slutade i tårar och förtvivlan.

Men ur besvikelsen klev en ny Sanna.

Tjejen som vägrar att förlora.

– Jag har inte fått stryk sedan VM-finalen i Osaka. Men jag bryr­ mig inte om några siffror. I sommar är det bara OS som gäller. Jag tänker på det nästan varje dag, säger hon.

Susanna Kallur dansar in på hotellet i Berlin inför dagens Golden League-premiär och tar direkt död på alla­ rykten om en bekymrad och osäker säsongsdebutant.

Kroppsspråket säger något helt annat än hennes tidigare uttalanden om att hon vore ”överlycklig” över samma­ premiärtid som i fjol – 12,76.

– Nja, kanske inte överlycklig. Men det vore helt okay med tanke på problemen jag haft under träningsperioden, säger hon.

”Aldrig gått som väntat”

Men sanningen är att Sanna aldrig haft någon perfekt träningsperiod.

– Nej, det är sant. Jag kan inte ens minnas någon vår som gått precis som väntat. Nu har jag kunnat köra två häckpass fullt ut och det ideala kanske varit åtta. Men här chansar jag. Jag har aldrig varit med om det. Det är alltid något som ställt till det.

Nu sitter hon i  samma Berlin som i fjol, där hon vann sin tredje raka Golden League-seger på personliga rekordet 12.49.

Då låg Berlin som vanligt sist av de sex Golden League-tävlingarna.

Vi skrev den 16 september och Sanna var ett par meter före amerikanskan Michelle Perry i mål.

Det var Sannas mest överlägsna seger någonsin mot internationellt toppmotstånd – det skiljde 18 hundradelar till Perry.

I år är samma Berlin först ut av Golden League-tävlingarna.

– Det är alltid trevligt och kul att tävla här, men att jag vunnit här förr betyder ingenting. Det är en ny säsong och som vanligt ska det bli spännande att vända ett nytt blad och se vad det här årets story blir.

Den första.

Ingen Michelle Perry i Berlin.

Den amerikanska världsmästarinnan är skadad och riskerar att missa OS i Peking.

– Men jag tänker faktiskt inte så mycket på mina konkurrenter. Jag koncentrerar mig på vad jag själv har att göra. Och jag vet inte hur allvarligt skadad hon är, säger Sanna.

Inte samma form som i vintras

2007 års svenska friidrottsstory var utan tvekan Susanna Kallurs tårar i Osaka.

Vintern 2008 har redan bjudit på en ny.

Sannas världsrekord på 60 meter häck inomhus i tyska Karlsruhe den 10 februari.

7,68.

En hundradel bättre än Ludmila Engquists mer än arton år gamla världsrekord.

– Jag är långt ifrån samma form som när jag satte världsrekordet i vintras, men jag hoppas ju att det ska betyda att jag kommer att springa fortare utomhus i sommar också. Jag säger inte att jag ska göra det, eller kommer att göra det, men jag hoppas ju på det.

Du låter lite osäker på dig själv?

– Det är så svårt att säga. Tekniken brukar alltid vara lite ojämn i början då jag tävlar. Den blir mer stabil efter några tävlingar, känns det som. Det kan bli riktigt bra, men det är större skillnad mellan bra och dåliga lopp så här i början. Ju mer lopp jag får,  ju mer brukar jag höja lägsta­nivån.

Du har vunnit tre raka Golden League-tävlingar och blir det sex till är du med och slåss om miljonpotten?

– Jag vet inte vad jag ska svara på det, men målet är att vara med och slåss i varje tävling jag ställer upp i. Men det stora målet den här säsongen är OS. Det är prio ett. Det kommer alltid i första hand.

Tänker du ofta på OS?

– Ja, det gör jag. Kanske inte varje dag, men  rätt ofta. Det är inte så att jag tänker och går och grubblar och funderar, men jag förbereder mig mentalt på vad jag vill åstadkomma. Jag målar upp bilder av det som är bra. Och då är det framförallt själva loppet jag spelar upp framför mig.

Sanna behöver egentligen bara spela upp videoupptagningarna från fjolårets avslutning och vinters segertåg inomhus.

Tydligare bild av en vinnare­ finns inte.