Stäng av fuskarna för all framtid
Så har det hänt igen.
På tröskeln till OS.
Dessa förbannade fuskare som alltid ska förstöra festen.
Men bakom fuskarna finns det en hel hög ryska tränare som lever kvar i det förgångna.
Det är dags att stänga av dem – på livstid.
Först USA och Balcoaffären som avslöjades vid VM i Paris, sedan Grekland och Kenteris/Thanou inför OS i Aten 2004.
Och nu Ryssland.
Sju ryskor på en enda gång.
Och inte vilka som helst.
Två av årets världsettor, tre världsmästare och en Europamästare.
Nu vet alla varför de tog sina titlar.
Ryssland har levt kvar i gamla östblockets dopningsystem alltför länge.
Trots att murarna fallit är det samma gamla tränare som styr med en mentalitet som knappast kan kallas modern.
Jag vet att det var huvudanledningen till att Jelena Isinbajeva valde att lämna Ryssland och en tränare som skulle kontrollera varje steg hon tog. En tränare som knackade på hotellrumsdörren klockan 22 varje kväll för att kontrollera att hon gått och lagt sig.
Jag hoppas det här river upp ett stort hål i det gamla tänkandet och att min gamla kompis Vjateslav Fetisov, numera idrottsminister i Ryssland, tar tag i problemet på samma sätt som USA gjorde efter Balco-affären.
Där har opinionen klart svängt över till dopningbekämparnas fördel.
Ryssland är inte där än.
Inte på långa vägar.
Svala reaktioner
År efter år har de toppat IAAF:s dopningsstatistik, men utan att egentligen bry sig.
Det var också 2006 års siffror som gjorde att IAAF bestämde sig för att agera och hårdtesta de ryska friidrottarna. En statistik som Ryssland toppade jämfört med andra nationer.
Ryssarna tar till och med det senaste avslöjandet med en axelryckning och det sägs att ryska olympiska kommittén har ställt sig bakom fuskarna den här gången också.
Ryske chefstränaren Valentin Maslakov hävdar till och med i ryska Sport-Express att det är IAAF som manipulerat proven.
En konspirationsteori som hämtad från kalla krigets dagar.
I USA blev dopningtränaren Trevor Graham nyligen avstängd på livstid av amerikanska dopningbyrån USADA.
Det borde många ryska tränare också bli.
Annars ser jag inget slut på eländet.
Världsettan på 800 och 1 500 meter Jelena Soboleva, hävdar att hon är oskyldig trots att hon själv skrivit på ett papper där hon intygar att en helt annan persons urin är hennes egen.
Hur korkad får man bli?
Jag minns Soboleva från inomhus-VM i Valencia där hon satte världsrekord på 1500 meter. Den typen av lopp där det sällan sätts några rekord – de brukar mest komma i galatävlingar med harar som draghjälp.
Men Soboleva sololöpte som kinesiskan Ma Junren en gång gjorde i början av 90-talet.
Och hon var lika oberörd efteråt.
Det stank epo nästan ända upp på läktaren.
Vad som krävs för att få stopp på fuskandet i länder som Ryssland är en attitydförändring i en hel nation. Avstängningar blir bara ett tillfälligt hack i karriären om den breda allmänheten inte ens bryr sig.
Livslång skam
Carolina Klüft är livrädd att någon ska smyga ner något otillåtet preparat i hennes mat eller vattenflaskor.
Men hennes paniska rädsla handlar inte om att bli avstängd två år.
Det handlar om att leva med skammen i ett helt liv.
Så känner alla svenska friidrottare.
I Ryssland är det få som tänker så.
Där lever vanföreställningen kvar att alla dopar sig kvar och att det bara handlar om att inte åka fast.
Kanske är det här början på en ny tid och ett nytt tänkande.
Man kan i alla fall hoppas.