United trummar på – men Chelsea vinner ligan
MANCHESTER. Det tar inte mer än tjugo minuter på M 61:an från Old Trafford till Reebok Stadium, men Manchester United var ute på en mycket längre resa i går.
Världens ände ligger ju inte i Bolton (även om somliga påstår det). Världens ände ligger ... där Manchester United bestämmer att den ligger.
Vi ser helt enkelt inget slut på äventyret just nu.
Vi ser en expedition ledd av Sir Alex i tropikhatt, en Dimitar Berbatov med machete, en nyfiken upptäcksresande vid namn Ronaldo, en vattenbärare som heter Nemanja Vidic, en Wayne Rooney i Tarzan-brallor som spanare i trädkronorna och tre gamla forskare – Ryan Giggs, Paul Scholes och Gary Neville – som vandrat genom öknar, paddlat över ishav och huggit sig genom regnskogar.
Inter väntar i CL
Expedition United, fullsmockad med kunskap och rutin, är ute på den ultimata resan, kors och tvärs över klotet, för att erövra den sista ödemarken.
De Röda Djävlarna har redan vunnit klubb-VM borta i Japan.
De möter snart italienska Inter i Champions League och siktar naturligtvis på att försvara titeln som kungar av Europa.
De är kvar i FA-cupen (möter Tottenham i nästa omgång).
De är i semifinal i Carling Cup (returmöte mot Derby väntar).
De har redan vunnit Community Shield-titeln mot Portsmouth.
De är nu i serieledning i Premier League.
Med andra ord:
Manchester United är ute på en slags safari som kan leda sällskapet in på ett outforskat område. Hur klarar en samling män att slåss mot farorna från så många håll på en och samma gång?
Har chans på sex titlar
De har tagit två titlar. De har chans på fyra till. Sir Alex har en otroligt svår uppgift framför sig innan har når dit, det är träskmarker och djupa raviner och sandstormar och djävulskap, men det intressanta är att han gör ett försök. Han vill vinna SEX titlar den här säsongen. Och han har expeditionens medlemmar med sig.
United står möjligen vid världens ände den dag de inser att projektet var för svårt, att resan var omöjlig att genomföra fullt ut. Men låt oss säga att laget bara kommer halvvägs och vinner två av de fyra pokaler som återstår – hur stor bedrift vore inte det när säsongen ska summeras?
De få milen bort till Bolton var alltså ingen av de tyngre delsträckorna på Uniteds episka vandring. Men det var ändå ett litet tufft stamkrig som måste vinnas, och det är exakt 1–0-segrar av den här typen som skiljer storlagen från de mindre.
United-hatarna säger förstås att det var tur eftersom Berbatovs målnick kom i den 90:e minuten. Men jag satt i snålblåsten och svinkylan på Reebok och kan garantera er att det inte var tur. Det är ett ord vi använder för slarvigt i såna här sammanhang.
I fotboll har man oftast den lycka man förtjänar, och United var i långa stycken löjligt mycket bättre än Bolton i går.
Topplagen vände och vann
Att det sen blir sena segermål är ju ingen nyhet. Så har det varit hela säsongen när topplagen kramar ur det sista i slutsekunderna och dödströtta motståndare slår ifrån sig desperat. Chelsea mirakelvände mot Stoke i går (88:e och 90:e), Arsenal gjorde sina avgörande mål i 82:a och 86:e i Hull, Aston Villa satte segerstraffen med tio minuter kvar i Sunderland.
Den enda tur det är värt att snacka om nu är den långa, spännande som Manchester United är ute på.