Superknocken
Wennman: När skarp ammunition inte biter på en blå elefant får man göra som i går: Skalla ner honom bara
När man skjuter storvilt är det kanske snyggare med tropikhatt än bandage runt huvudet, men tror ni Behrang Safari bryr sig?
Hans FC Basel har knäppt tre av The Big Five på senare tid – Manchester United, Tottenham och Chelsea – och när den skarpa ammuntionen inte biter på en blå elefant får man väl göra som i går:
Skalla ner honom, bara. Och återvänd till bas(el)lägret som en blodig hjälte.
Det där var ju en överdriven dramatisering, men heter man Safari i den här fotbollsdjungeln får man leva med det.
Behrang, 28, kom tillbaka till Basel i somras efter två år i belgiska Anderlecht (”Jag kände mig orättvist behandlad där”) och har liksom smugit lite i buskarna på sistone.
Han har inte varit delaktig i schweizarnas allt uppkäftigare jakt på stora, engelska troféer, men det var han sannerligen i går.
Safari var en av de bästa på planen när Basel chockbesegrade Chelsea med 2–1.
Här får ni nåt att bita i , här får ni nåt jag aldrig trodde jag skulle skriva:
Behrang Safari, svensk vänsterback, var totalt sett bättre än Ashley Cole, engelsk vänsterback med över 100 landskamper. Och ändå var Ashley bra, som vanligt.
– Skönt att vara tillbaka, skönt att ha en tränare (Murat Yakin) som tror på en... när vi spelar vårt spel och verkligen vågar ta för oss, när vi tar risker och inte fegar, då är vi bra, sa Safari i den mixade zonen sent i går kväll.
Neutraliserade Willian
Han hade då fått det bleka, blodiga bandaget utbytt mot nåt prydligare tyg i blått. Jacket över ögonbrynet var ett minne av en armbåge från Chelseas nyförvärv Willian, strax efter paus. Den smällen såg rätt ofrivillig ut, Willian bad också om ursäkt, men det var dessutom en situation som visade hur svårt Chelsea hade att ta sig fram på Safaris kant. När svensken vimmelkantig och ihophäftad i pannan återkom i spel blev han dessutom... ännu bättre. Han förvandlade Willian till en stor besvikelse.
Safari var inblandad i förspelet till Basels 1–1-kvittering (målet av den snabbe, oberäknelige Salah). Han hade under andra halvlek flera andra, lyckosamma, offensiva framstötar på vänstersidan med sitt bandagerade huvud.
Jag är orolig över Mourinho
Jag gillade att se det. Jag gillade att se fightern Safari. Jag älskade hans självförtroende och bollkontroll. Jag kunde inte begripa varför den här mannen, som just varit en av de bästa i en chockseger mot sjävaste Chelsea på Stamford Bridge, inte spelat i svenska landslaget på sistone?
Har vi svenskar så många av samma klass i Champions League?
– Nja, ingen fara för min del... det råder inga hard feelings mellan mig och Erik Hamrén. Jag tackade nej till landslaget i somras på grund av en fotoperation, men vi har god kontakt med varandra. Erik vet var han har mig. Behöver han mig vet han var jag finns. Jag ställer upp.
För José Mourinhos Chelsea är läget mer komplicerat en dag som denna. De blå har inte börjat en säsong sämre sen Roman Abramovtj köpte klubben. Men vi ska också komma ihåg att det hänt en jädra massa sen The Roman Empire tog över. Numera är det inte bara att köpa en drös fantastiskt individuellt skickliga lirare och få dem att fungera tillsammans över en natt. Det krävs en strategi, en tanke, en filosofi, en plan, en väl uttänkt metod... annars går det åt helvete. Det blir en Manchhester City-situation med dyra förvärv som när de väl får spela... inte vet hur de ska spela.
Jag är oroad över Mourinhios behandling av Juan Mata, som verkar knäckt. Jag är oroad över andra aspekter av hans coachande också. Jag gillade Oscar, Ivanovic och kanske nån mer i går, men just nu är det nåt som inte stämmer i Chelsea.
Även som segt, tjockhudat storvilt måste du ta betäckning när krypskyttar är i farten.
Mourinho hade aldrig förlorat en CL-premiär – tills i går
2003/2004
Partizan Belgrad–Porto 1–1
2004/2005
PSG–Chelsea 0–3
2005/2006
Chelsea–Anderlecht 1–0
2006/2007
Chelsea–Werder Bremen 2–0
2007/2008
Chelsea–Rosenborg 1–1
2008/2009
Panathinaikos–Inter 0–2
2009/2010
Inter–Barcelona 0–0
2010/2011
Real Madrid–Ajax 2–0
2011/2012
Dinamo Zagreb–Real Madrid 0–1
2012/2013
Real Madrid–Man City 3–2
2013/2014
Chelsea–Basel 1–2