Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Orvar

Wennerholm: Det var det bästa som kunde hända

Så föll han till slut.

Eller föll och föll

Usain Bolt blev fullkomligt krossad av amerikanen Tyson Gay.

Det var det bästa som kunde hända friidrotten.

Den normalt så avslappnade Bolt förlorade redan i starten i DN-galans 100-metersfinal och sedan drog Tyson Gay bara ifrån.

Det var första gången jag sett jamaicanen få något desperat i blicken och hamna i samma mentala fälla så många sprinters gjort före honom när de hamnat på efterkälken.

När avståndet växte, växte också desperationen och löpningen blev spänd och orytmisk.

Bolt var chanslös.

Jag trodde aldrig jag skulle använda det ordet för att beskriva honom.

Hans 9.97 i går är visserligen en tid de flesta hundrameterslöpare i världen bara kan drömma om.

Men det är uselt för att vara Usain Bolt.

Det är den näst sämsta tid han gjort i en final, sedan han började satsa på 100 meter 2008.

Hans näst sämsta tid är 10,00, men den kom i ösregn och en vind på -0,9 i Toronto förra året, så den kan knappast räknas.

På Stadion igår var det näst intill perfekta förhållanden.

Är inte hundra

Nu är inte Usain Bolt hundra procent.

Han har haft problem med en hälsena som gör att han inte kan springa 200 meter den här säsongen, men det går inte att säga att han är skadad.

Det har inte hindrat honom från att leka hem sina tre tidigare Diamond League-tävlingar på tiderna 9.86-9.82-9.84 och hans 9.82 är fortfarande världens snabbaste tid på 100 meter i år, även om han delar den med Asafa Powell.

Och han hade inte förlorat en enda final på varken 100 eller 200 meter sedan han förlorade senast på Stockholms Stadion 2008.

Han hade växt nästan till legendstatus och hans obekymrade och avslappnade stil gav honom ett mentalt försprång.

Men igår hann verkligheten ikapp även Usain Bolt.

Tyson Gay vann för att han var den bättre sprintern den här kvällen och jag tror han kan vinna fler gånger.

Om Usain Bolt är världens bäste sprinter genom tiderna, så är Tyson Gay den näst bästa.

Han har smugit strax bakom Bolt och bara fått den uppmärksamhet som spillt från jamaicanens tallrik.

Men inget är så farligt som en tvåa.

Det förstod redan reklammakarna bakom Avis världsberömda och prisbelönta slogan "We Try Harder", när de skulle hitta något positivt med att vara nummer två (bakom jätten Hertz när vi talar biluthyrare).

Tyson Gay har haft motivationen och målet att slå Bolt under varje hård träningstimme den här vintern, medan jamaicanen känt sig alltmer trygg och självsäker. Han erkände själv att han såg det här som ett mellanår och missade en del träning i vintras.

Kommer motivera Bolt

Nu undrar jag vad som gick genom Usain Bolts huvud när han låg där och skulle försöka somna på hotellet i natt.

För jag tar för givet att det inte är lätt att somna efter det uppvaknande han fick på Stockholms Stadion.

Jag tror det kommer motivera Usain Bolt på samma sätt som det motiverat Gay tidigare.

Och rivaliteten mellan världens två supersprinters kan ge friidrotten det lyft den behöver.

En rivalitet i klass med Sebastian Coe v/s Steve Ovett eller Carl Lewis och Ben Johnson.

Dueller som intresserar en hel värld.

Nästa möte är redan inbokat i Bryssels Golden League den 27 augusti.

Jag tror Tyson Gay vinner då också.

Men den stora duellen väntar i VM i sydkoreanska Daegu nästa år.

Samma Sydkorea som blev slutet på rivaliteten mellan Carl Lewis och Ben Johnson i OS i Söul 1988, då Ben Johnsons blev världens mest omtalade dopningfall.

Det slutet tror jag inte på den här gången.

Däremot ett nytt fantastiskt världsrekord.

Och jag är inte helt säker på att det blir Usain Bolt som sätter det.

Annars var DN-galan samma högklassiga arrangemang som vanligt. Det var nytt publikrekord sedan Stadion byggdes om.

Det var extra kul att se Christian Olsson tillbaka och hans årsbästa 17.32 var förmodligen kvällens bästa resultat med tanke på hans skadebakgrund.

Måtte han bara hålla sig frisk säsongen ut.

Då kan det bli ett riktigt roligt VM för svensk del nästa år.

Emma Green var däremot den "vanliga" Emma när hon rev ur sig på 1.97 i en höjdtävling där Blanka Vlasic och världsettan Chaunté Lowe var överlägsna. Jag hoppas och tror att det bara var en tillfällighet efter en omtumlande silvervecka.

Följ ämnen i artikeln