Jakten på rampljuset
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-09
Mästarens facit efter 12 år: Tre segrar
BÅSTAD. Han är den senaste svensken att vinna en Grand Slam som junior.
Men tolv år senare har han fortfarande bara vunnit tre matcher på ATP-touren.
– Mitt mål är topp-100, säger Björn Rehnquist, 30.
1996 vann Björn Rehnquist juniortiteln i Australian Open och spelade final i Franska öppna.
Han spåddes en lysande framtid och skulle föra det svenska tennisundret vidare från Wilander och Edberg.
– Målet var att bli topp-tio i världen.
Tolv år senare slår han polacken Michal Przysiezny
i öppningsmatchen i Båstad. Det är Lerumsgrabbens blott tredje seger i karriären på ATP-touren.
Året efter juniortriumferna drabbades Rehnquist av en handledsskada som höll honom borta i 1,5 år.
Men han att han inte blev en spelare på topp-tio skyller han inte på handledsskadan.
– Nej, jag har saknat ett riktigt vapen, som en bra serve, säger den lågmälde 30-åringen.
Utan ett riktigt vapen har han i stället fått harva runt på challengertouren, nivån under ATP, i tolv år inför en publik på mellan tio och 300 personer.
Betalar racketarna själv
Björn har inte haft någon sponsor och kommer inte från en förmögen familj som kunnat betala hobbyn.
– De flesta på challengertouren får sina racketar men när jag frågade mitt märke så sa de att jag kunde få köpa till reducerat pris.
Hur får du det att gå runt?
– Jag spelar mycket turneringar i USA där man får bo hos familjer. Sen får man spela några ”pengatävlingar” emellanåt.
En challengertitel ger mellan 40 000 och 80 000 kronor. Det ska jämföras med den halva miljonen som Båstadsegraren får (Båstad tillhör ATP-turneringarna med lägst prispengar).
Drömmer om top-100
Rehnquist är just nu rankad 226:a i världen. Han drömmer inte längre om topp-tio.
– Men topp-100 är fortfarande ett mål.
Seger i dag mot Michael Ryderstedt ger en första ATP-kvartsfinalplats och välbehövliga rankningspoäng.
Challengertouren kan betraktas som tennisens bakgård men enligt Rehnquist finns det ingen loserstämpel över dem som håller till där.
– Nej, ingen ska tycka synd om en. Jag får hålla på med det jag tycker är roligast och får resa och se väldigt mycket.