Han måste leverera
Frölunda är nere i brygga efter två raka förluster i Elitserien.
Nu måste målvakten Johan Holmqvist börja leverera.
Annars kan det snabbt bli krisstämpel på laget som bara nöjt sig med det dyraste inför den här säsongen.
Från sportchef till tränare och spelare.
I dag spelar Frölunda hemma för första gången och det är en match som vuxit i betydelse.
Liv och död?
Nej, så allvarligt är det kanske inte. Men det trodde ingen när Titanic krockade med isberget heller. Titanic ansågs ju lika osänkbart som Frölunda har gjort inför den här säsongen. Men nu är laget nästan piskat att vinna hemma mot Linköping. Sen väntar Timrå på måndag.
Då ska sportchefen Kent ”Nubben” Norberg och centern Riku Hahl visa upp sig i ett fullsatt E.ON Arena, där ingen glömt att Nubben norpade med sig Timrås bästa center då han gick till Frölunda.
Tre raka förluster – en mardröm
Jag såg Timrå köra över HV i torsdags, då laget kom ut som en vild bisvärm i första perioden. Inte ens HV orkade resa sig efter det. Kommer Frölunda dit med tre raka förluster, kan öppningen snabbt förvandlas till en ännu värre mardröm.
Två bortaförluster är i och för sig inget att förvånas över. Nästan alla lag är sämre borta än hemma, vilket var tydligt i fjol då HV var enda laget med plusstatistik på bortaplan.
Att regerande mästarna HV slår Frölunda hemma var ingen knall.
Inte heller att storsatsande Södertälje gör det. I fjol vann SSK sina båda hemmamatcher med sammanlagt 14–2 mot Frölunda – 7–2 och 7–0.
Torsdagens 1–2 i Axa Sportcenter var nästan en framgång jämfört med det och det var efter den där andra smällen som Per Bäckman fick sparken i fjol.
Men hemma måste Frölunda vinna.
Förlust i dag och tre raka förluster kan snabbt bli fyra. Skulle det ske blir det klar kristämpel på Frölunda.
Det skulle skaka om hela organisationen, självförtroendet sjunker, det blir gnäll och lätt att leta syndabockar.
Ett läge ingen vill hamna i.
Johan Holmqvist är en bra målvakt, men hans svaga start är inte oväntad.
När han tradades till Dallas Stars av Tampa den 29 februari i år, var han dömd till ett liv på avbytarbänken. Det var egentligen det sämsta som kunde hända honom.
I Tampa fick han spela.
I Dallas fick han se på.
När han väl fick debutera i Dallas den 15 mars släppte han in tre mål i första perioden mot Vancouver och blev utbytt inför den andra.Han fick bara stå en enda match till – mot Phoenix den 3 april.
Han satt på bänken hela Stanley Cup-slutspelet och fick se förstemålvakten Marty Turco ta Dallas till semifinal mot slutvinnarna Detroit Red Wings.
Därför är det förståeligt att han är matchovan.
När han debuterade för Frölunda i elitseriepremiären hade han bara spelat två tävlingsmatcher sedan i februari.
Han behöver tid.
Jag hoppas Ulf Dahlén är beredd att ge honom det, även om det sett skakigt ut i början.
Frölundas framgång har byggt på bra målvaktsspel på 2000-talet.
Inte längre hemvävt
Henrik Lundqvist hade tre makalösa säsonger 2002–2005 och spelade hem två SM-guld åt Frölunda, innan han försvann till NHL och New York Rangers.
Mästarlaget från 2003 andades hemvävt på ett helt annat sätt än dagens trupp.
Namn som Joel Lundqvist, Patric Carnbäck, Jonas Esbjörs, Peter Ström, Alexander Steen, Jari Tolsa och båda bröderna Andersson – Niklas och Mikael.
Spelare fostrade i klubben med massor av hjärta.
D e t går inte att köpa för pengar.