Varför mörka skadorna?
Sportbladets krönikör kritisk mot förbundet
Varför mörka skadorna?
Så var det dags för en ny ”hemlig” skada i svensk friidrott.
Först var det Stefan Holm.
Och nu Susanna Kallur.
Med bara två månader kvar till friidrotten startar i OS i Peking undrar jag om det finns fler skador som bara de invigda känner till.
Inför MAI-galan den 4 juni hävdade Stefan Holm att han var febersjuk, men sedan kröp det fram att han stoppats av sin vänstra hälsena som han haft problem med sedan i april.
På Bislett förra fredagen förklarade Sanna att hon bara gjort ett helkasst lopp, när hon blev trea på 12.71.
Men bara tre dagar senare magnetröntgades hon hos specialisten Leif Swärd i Göteborg med en befarad stressfraktur.
I går kom beskedet att Sanna ställer in Europacupen i Istanbul i midsommarhelgen och att nästa tävling blir först i Rom den 11 juli.
I bästa fall.
Hon har haft en stressfraktur och även om skadan läkt så smärtar det än.
Därför förklarar hon att hon inte vågade gå för fullt i Oslo.
Det är den positiva nyheten.
Springer Sanna på 12.71 utan att gå för fullt är hon fortfarande Sveriges största guldhopp i Peking.
Inga NHL-stjärnor
Men jag förstår inte varför det ska mörkas så förbaskat i svensk friidrott.
Vad är man rädda för?
Skador hemlighålls som om det handlade om några NHL-stjärnor.
Där kan jag förstå om inte spelarna vill att motståndarna ska få veta var det gör ont.
Men i friidrott?
Det är knappast någon som kommer att slasha Sanna på smalbenen eller tackla Stefan Holm på väg fram mot ribban.
Men att tala om skador i friidrott har nästan blivit tabu.
Det visar hur allvarligt det är.
Tidigare nämdes inte ens ordet skada.
Lanslagsläkaren Sverker Nilsson och friidrott-Sverige talade bara om ”känningar”.
Allt på en gång
Friidrottsförbundets medicinska team hyllades för att de lyckades hålla alla friska och förebygga skador.
Det var det som skapade de enorma framgångar Sverige haft så här i början av 2000-talet.
Att de aktiva kunde träna och bygga upp sig i en stadig takt utan att störas av skador.
Nu verkar allt ha kommit på en gång.
Olsson, Kallur, Mustafa, Thörnblad – och så Holm som nästan aldrig varit skadad. Det är ett stort friidrottsmörker i årets ljusaste månad. Tur att OS avgörs först i augusti.
I OS i Aten senast blev det tre svenska friidrottsguld.
Så här fyra år senare kan man lätt förledas att tro att det var en riktig svensk knall. Det var det inte.
Christian Olsson kom till Aten som skyhög favorit och världsetta i tresteg.
Carolina Klüft hade inte förlorat en sjukamp på fyra år och var även hon suverän etta i världen.
En av de största favoriterna i hela OS – oavsett idrott eller gren.
Och Stefan Holm förlorade inte en höjdtävling på hela säsongen 2004. Just nu finns ingen svensk världsetta. Och internationellt sett tror jag bara att Stefan Holm skulle få några guldtips i dagsläget.
Så den här gången skulle tre svenska OS-guld vara en riktig knall.
Jag tror det blir ett.
Om Sanna blir frisk.