Titeln är inom räckhåll redan nästa säsong

LONDON. Se upp, Rafael Nadal och Roger Federer.

2009 blir inte giganternas kamp.

Flera spelare utmanar tennisens suveräner – och en av dem är svensk.

Bli inte förvånad om Robin Söderling tar sin första Grand Slam-titel nästa år.

Söderling vann turneringen i Lyon och jag kan föreställa mig hur det lät i stugorna när finalen mot Julien Benneteau var över.

– Jaha.

Det är så de brukar bemötas, svenska tennisbragder.

En begränsad skara med coacherna Johan Kareld och Magnus Norman, föräldrarna hemma i Tibro, förre tränaren Peter Carlsson, Davis Cup-kaptenen Mats Wilander, fystränaren Ali Ghelem och förbundets sportchef Mikael Stripple jublade säkert.

Men såg du någon dansa på Sergels torg är droger en troligare förklaring än Söderlings triumf.

Han är nämligen svensk och ägnar sig åt en sport som tennis. Då räcker det inte med att vara förbannat bra för att ens vara bra. Björn Borg vann ju Wimbledon fem år i rad, Wilander vann tre av fyra Grand Slam-turneringar 1988, Stefan Edberg var världsetta i både singel och dubbel ...

Vad är en turneringsseger i Lyon jämfört med det?

Hur stort som helst, men tyvärr är det få som delar den åsikten.

Det svenska tennisundret har blivit en förbannelse för Söderling och andra svenska spelare. Allt var bättre förr, trots att tennisen då och nu inte ens är jämförbar.

Robin är Sveriges mest underskattade idrottsman

Borg hade under sin storhetstid kunnat spela med handfängsel och stalledrängsstrut och ändå ta sig till kvartsfinal i varje tävling. Konkurrensen var inte bättre på den tiden.

Det är bara att studera världsrankingen för att inse hur tennisen har förvandlats från idrott till världsidrott.

1978 låg den då 20-årige Brad Guan från Australien sist på världsrankingen. I dag innehas jumboplatsen av en Harrison Keyser. Han är också australier men det finns en skillnad.

Guan var 555:a på rankingen – Keyser är 1 962:a.

I mina ögon är Robin Söderling Sveriges just nu mest underskattade idrottsman, inte minst sett till medieutrymmet. Tidningsmakare är nämligen som folk i allmänhet:

– Jaha.

Under karriären har han fått mer spaltutrymme och tv-tid i världsdelar där invånarna inte tror att ishockey och innebandy är världsledande idrotter.

Svenska folket tittar på dagens tennis med något slags historiskt starr, men jag hoppas att bilden klarnar. Hur ska en spelare kunna inse att han är förbannat bra när bara en promille av alla landsmän gör det?

Bättre volley – då kan han slå alla

På sikt hoppas jag att Söderling får det erkännande han förtjänar. När den nya rankingen kommer i dag ligger han på 18:e eller 19:e plats. Robin Söderling är en världsstjärna, internationellt sett till och med större än den i Sverige väldige innebandyspelaren Niklas Jihde. Förbättrar han sin volley kan han slå vem som helst när som helst.

Det dröjde 24 år och ett tränarbyte, men nu har Söderling insett det.

Kanske kommer folkets erkännande med den första Grand Slam-titeln, som är inom räckhåll redan nästa säsong.

Kanske kommer det under veckan, då Söderling har chansen att besegra Roger Federer i Mastersturneringen i Paris.

Det här var ingen skittävling

Det enda jag vet med säkerhet är att läsare kommer mejla för att påpeka att varken Federer, Rafael Nadal, Novak Djokovic eller Andy Murray

var med i start­fältet i Lyon.

Deras slutsats är att Söderling vann en skittävling.

Vad jag tänker svara?

– Jaha.