Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”En svensk klubb med ambitioner går inte ihop”

MALMÖ. Svenska mästarna Malmö FF gick med brakförlust förra säsongen.

Okej. Vad är det nya i det?

Utan spelarförsäljningar går MFF back vartenda år.

Jag inledde en text i Sportbladet 9 juni förra året med den här ingressen:

”Malmö FF sägs ofta vara Sveriges rikaste fotbollsklubb.

Sanningen är att det är en klubb i ekonomisk kris som i år måste spara mellan 15 och 20 miljoner kronor bland annat genom att sparka personal.

– Det stämmer, säger klubbens vd Pelle Svensson.”

Dagarna efter min intervju med Svensson reducerade ordföranden Håkan Jeppsson förlusthotet till fem miljoner i intervjuer han gav till andra tidningar. Ett hot som i den officiella MFF-hållnigen kort senare växte till mellan fem och tio miljoner kronor.

Om Pelle Svensson egentligen verkligen räknade med en förlust på upp mot 20 miljoner förutsåg han i praktiken redan ett halvår tidigare gårdagens presenterade jätteförlust.

Höjda räntor och sänkt euro-kurs är inget MFF-ledningen kunnat påverka och uppenbarligen ville MFF inte räkna in miljonerna som spelarnas bonusar vid ett guld skulle försämra resultatet med förrän det var ett faktum. Varför oroas över något som kanske aldrig blir verklighet? Ett för idrottsklubbar traditionellt strutstänkande.

”Är det kris för MFF?”, frågade jag i juni och fick ett snabbt svar av Pelle Svensson:

”Absolut inte, men vi måste naturligtvis tänka framåt i god tid.”

Slutade MFF-ledningen att tänka?

Så frågan är vad som hände efter 9 juni 2010? Slutade MFF-ledningen att tänka? Det vore inte bara märkligt utan oprofessionellt av så pass kvalificerade och rutinerade företagsledare som ingår i styret.

Även om strukturen med idrottsklubb, fastighetsbolag och eventbolag ihop ger en komplicerad och svåröverskådlig ekonomi skulle det vara chockerande ifall den förväntade förlusten tredubblas när revisorerna sätter tänderna i redovisningen vid årets slut.

2008 hade MFF ett rörelseresultat på minus 2,3 miljoner kronor, vilket efter skatteeffekter blev till ett positivt nettoresultat på 1,4 miljoner. Resultatet räddades av spelarförsäljningar för 22,7 miljoner.

2009 redovisade klubben kostnader på 182,3 miljoner som täcktes med intäkter på 184,9 miljoner. Varav 49,3 miljoner var överskott från spelaraffärer. Utan försäljningarna av Ola Toivonen och några till hade MFF alltså gått minus på rörelsen med 46,7 miljoner 2009.

På grund av ökade kostnader för den större organisation som Swedbank stadion fört med sig skrev styrelsen i februari 2010 inför den följande säsongen:

”I kombination med den allmänna ekonomiska nedgången innebär det ökade krav på organisationen att kontrollera kostnader och ta vara på den intäktspotential som finns. Därför kommer punktinsatser att göras för att minska kostnader och ökade intäkter inom vissa segment. Planeringen utgår därför från en relativt stram budget, där sportslig framgång och flera evenemang på Swedbank Stadion är en förutsättning, men vi hyser gott hopp om att organisationen ska leva upp till den ekonomiska utmaningen och att den ekonomiska målsättningen ska infrias.”

Klubbarna betalar för mycket i lön

Minska kostnader, öka intäkter, stram budget. Resultat 2010 blev drygt 30 miljoner i förlust.

Hur går det ihop? Svaret är såklart att det inte går ihop. En svensk fotbollsklubb med ambitioner går inte ihop.

Även om svenska klubbar inte betalar löner som ens är nära de som spelare tjänar i många av våra europeiska grannländer betalar allsvenskans klubbar ändå alldeles för mycket sett till inkomstmöjligheterna.

En klubb med ambitioner måste chansa och hålla tummarna för att någon spelare blir tillräckligt attraktiv för att ekonomin ska räddas just den säsongen. För det är som MFF-ordföranden Håkan Jeppsson sa i går när han hävdade att läget är allvarligt men framtiden ljus, att varje budgetår lever sitt eget liv för en fotbollsklubb. Det finns så många icke förutsägbara händelser att ett visst mått av går det så går det-mentalitet måste finnas med.

Pelle Svensson avgår (eller sparkas) eftersom han har haft det totala ansvaret. Hans tid som vd har, trots guldet, inte varit lyckad och jag är ganska säker på att värvningen av Per Ågren aldrig handlat enbart om sportchefposten. Ågren blir näste vd i MFF, som det har varit tänkt.