Det rosa drömlaget

Peter Wennman

Ålder: 57.

Födelseort: Gävle.

Bor: London.

Arbetsområde: Engelsk fotboll.

Jag väljer...

Film: Chaplins ”Diktatorn”.

Mat: Svensk husmanskost, absolut världsklass.

Musik: Har 42 vinyl-LP:n med Status Quo hemma. Ger kanske en ledtråd.

Bok: Läser just nu Håkan Nessers ”Himmel över London”.

Resa: Har aldrig varit i Sydamerika, vill gärna dit.

Skribent: Peter Kadhammar, Aftonbladet/Martin Samuel, Daily Mail.

Lag: Gefle IF. Plus alla andra lag från Gävle och Södertälje i alla idrotter.

Spelare: Xavi, Barcelona.

En text jag är stolt över

En som jag rev sönder, för att inte förstöra livet för en fin person. Läsvärdet var stort. Människovärdet större.

Min egen idrottskarriär

Lite pojkhockey i Gävle Godtemplare, lite pojkfotboll i Gefle IF, seriös juniorfotboll i IFK Gävle, men mest: bordtennis. Det finns en påse plaketter nånstans.

Det visste du inte om mig

Jag är kusinbarn till protestsångaren och fackföreningskämpen Joe Hill, som arkebuserades i Salt Lake City 1915. Det påstås att min farmor brände hans brev hem till Sverige, eftersom hon skämdes över att ”ha en mördare i släkten”.

Så ser en typisk arbetsvecka ut

Två, tre, ibland fyra matcher live, ofta tåg till Manchester/Liverpool/Birmingham, hotell, minst fyra krönikor i veckan, London-Calling-sidan, läsning av sju-åtta tidningar om dan, tv. Kaffe, nattamat.

Jag brinner för...

Sånt jag möjligen brunnit för, typ ”älska ditt lag, men respektera dom andra” är ju stenåldersdött, romantiskt svammel. Det slaget förlorades för länge sen. Nu: det ska hatas, jävlar-i-mig, det ska hatas: dom på andra sidan stan, dom som bor runt kvarteret, dom som bor på andra sidan bron, dom som bor norrut, dom som bor nånstans överhuvud taget, dom som jag läst om att jag bör hata, det bör hatas tidningar och journalister, det bör hatas allt som inte är MIN åsikt om MITT lag. Och så ut med det på nätet, smack.  Så vilka värderingar finns det kvar att brinna för? Bort med filmningarna? Visst, lycka till.

VEM VINNER?

PREMIER LEAGUE: MANCHESTER UNITED. LA LIGA: BARCELONA. SERIE A: NAPOLI. CHAMPIONS LEAGUE: BARCELONA. EM 2012: SPANIEN.

Jennifer Wegerup

Ålder: 39 år

Födelseort: Linköping, men uppvuxen i Falkenberg

Bor: Bromma och Milano

Arbetsområde: Bevakar Zlatan och Serie A på plats i Italien. Är även kolumnist på sista sidan i Aftonbladet.

Jag är också Norden-korrespondent för Gazzetta dello Sport och fast medlem i SVT:s sportpanel. Författare till tre fotbollsböcker, jobbar nu med en roman.

Film:  Underbara ”Divided we fall” (tjeckisk krigsfilm). Samt ”La Dolce vita”  - med den fångar Fellini hela livets lättsamma, svåra meningslöshet.­

Mat: Pasta cacio e pepe – romarnas ost- och pepparpasta.

Musik: Blandat - med förkärlek för ungdomens 80-tal. Simon Bank säger att om jag blir sommarpratare i radio måste han välja musiken åt mig.

Bok: Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien” och Elsa Morantes ”L’isola di Arturo”. Två vitt väsenskilda böcker med delvis gemensam utgångspunkt.

Resa: Sardinien. Oslagbart. Annars storstäder, helst London där jag jobbat och bott och som jag är evigt kär i.

Skribent: Sofi Oksanen, Nicolò Ammaniti, Karin Boye och Peter Kadhammar.

Lag: Milan. Är inte tifosa men följer man ett lag året om vill man att det vinner.

Spelare: Vad annat kan jag säga än Zlatan? Jo, även Filippo Inzaghi. När han var som bäst var han helt ohejdbar.

En text jag är stolt över

När jag som nyhetsreporter skrev om trafficking från Litauen och  om Dangoule Rasalaite, den 16-åriga flicka vars tragiska öde låg till grund för filmen ”Lilja 4-ever”.

Samt när jag skrev om en leversjuk ung tvåbarnsfar som efter vår artikel fick en ny lever och överlevde.

Jag är också nöjd med hela min bevakning av 2–2-kalabaliken under EM 2004, vi var först med att skriva om det och låg i framkant hela tiden.

Min egen idrottskarriär

Jag spelade fotboll i 17 år, som högst i division 1. Basket i sju år, i ungdomsallsvenskan. Dansade jazzbalett i sex år.

Det visste du inte om mig

Jag är inte bara ”giornalista” – utan också mamma. Jag har två små döttrar som jag hoppas ska börja spela fotboll framöver. Och jag är, om jag ska sänka garden och släppa in er lite, en väldigt grubblande och känslig person. Jag tror det hjälper en i mötena med människor, något av det viktigaste i det här jobbet, med risk för att låta pretentiös.

Så ser en typisk arbetsvecka ut

Det finns egentligen inga typiska arbetsveckor. Men ofta är det två matcher, en mitt i veckan, CL eller ligan, och en på helgen. Milan spelar nästan alltid kvällsmatch. Det är bra för oss som tidning. Men det innebär för mig ständigt sena nätter med deadline-stress och jobb till 02-03.

Varje dag köper jag de italienska tidningarna och pratar med alla kontakter. Kontakter är allt i det här jobbet för mig och jag lägger enormt mycket tid på att upprätthålla dem och försöka skapa nya.

Är jag i Milano sitter jag ofta på Gazzettans redaktion och skriver för att inte vara så ensam, det här jobbet innebär mycket ensamhet.

Dagen före match är det presskonferens på Milanello, det ger inte särskilt mycket nyhetsmässigt men är bra att vara där för att träffa Milan-folket.

Jag brinner för...

Skrivandet. Det samt att behärska många olika språk är min stora passion. Jag jobbar på min försenade roman, önskar att jag hade mer tid men vet samtidigt att det är journalistiken och den puls som den medför som gör att jag får inspiration. Ingen input – ingen output.

För övrigt brinner jag för att fler kvinnor ska börja geniförklara och lyfta fram varandra både i sportvärlden och övrigt eftersom män är så förbannat bra på att göra det hela tiden.

VEM VINNER?

PREMIER LEAGUE: MANCHESTER UNITED. LA LIGA: BARCELONA. SERIE A: MILAN. CHAMPIONS LEAGUE: REAL MADRID. EM 2012: HOLLAND.

Johanna Fränden

Ålder: 30

Födelseort: Skara

Bor: Barcelona

Arbetsområde: Spanska ligan för Sportbladet och SVT, radioinslag från Spanien för Utbildningsradion samt ett gäng sidoprojekt.

JAG VÄLJER...

Film: De barbariska invasionerna

Mat: Fett och kaloririkt. Äter inte kött. Har svårt att få ihop det ibland.

Musik: Allt som känns i magen. Gengremässigt kan det likaväl vara amerikansk kommersiell hiphop som opera.

Bok: Jag gillar tanter, döda och levande. Birgitta Stenberg, Kerstin Thorvall, Margueritte Duras, Doris Lessing. Men mest Monika Fagerholm.

Resa: Långt bort, till länder där jag inte förstår menyerna.

Skribent: Britterna är bäst på spansk fotboll – också. Ian Hawkey och Sid Lowe är visserligen två vänner, men båda bäst i klassen från Barcelona respektive Madrid. Tätt följda av Sportbladets superstjärnor.

Lag: Min senaste crush var Sveriges damlandslag i fotboll, som glad supporter framför tv:n.

Spelare: Francesco Totti, Andrés Iniesta och Marta.

En text jag är stolt över

Jag tycker att texter generellt åldras ganska illa, men jag hade en liten formtopp kring förra vårens fyra Clásicos. En bra text som skrev sig själv var min intervju med Xavi Hernández för ett par år sedan. Mest hans förtjänst förvisso, eftersom han är en av ganska få fotbollsstjärnor som har humor och är verbalt och socialt begåvad nog att bolla tillbaka och få en intervju att kännas som ett samtal.

Min egen idrottskarriär

Klubbmästare i tennis för flickor 10 år Lerdala IF i början på 90-talet. Vänsterforward med fin frisparksfot i samma klubbs fotbollssektion fram till 15 års ålder. Men jag har egentligen för lynnigt humör för att hålla på med idrott själv. I min familj fick vi förbjuda sällskapsspel när jag var mellan fem och 15 år, för stämningens och inredningens skull. Dagens motion består mest av löprundor till och på stranden i Barcelona, det behövs ingen extra motivation för att ge sig ut där.

Det visste du inte om mig

Jag hade egentligen tänkt ägna sportjournalistisken max ett par år efter examen från journalisthögskolan 2006, för att sen bli lite svårare kulturskribent alternativt starta ett rockband. Jag väntar fortfarande på ett genombrott där.

Så ser en typisk arbetsvecka ut

  Vaknar ofta med måndagsjetlag, dvs inte före lunch svensk tid, efter en sen söndagsmatch (eller en hård partyhelg). Maskerar mina sovmorgnar gentemot cheferna genom att klaga på ”internetuppkopplingsproblem”, som dessvärre är väldigt vanligt förekommande i Spanien. Läser spanska tidningar, skriver nyheter för webben hemifrån, bloggar och svarar på kommentarer, skickar hundra mejl med förfrågningar om ackrediteringar, intervjuer och presskonferenser. På helgerna går jag på matcher och sen börjar en ny arbetsvecka igen. Och sen en till.

Jag brinner för...

Lika mycket för att berätta historier som har svårt att ta sig igenom bullret som att komma med nya ogjorda vinklar kring de stora dramerna. Men kanske framför allt att inte vara så jävla högtidlig hela tiden. Fotboll är roligt, fotboll är spännande, men fotboll är inte svält eller krig.

VEM VINNER?

PREMIER LEAGUE: MANCHESTER UNITED. LA LIGA: BARCELONA. SERIE A: JUVENTUS. CHAMPIONS LEAGUE: CHELSEA. EM 2012: TYSKLAND.

Erik Niva

Ålder: 32

Födelseort: Malmberget

Bor: Fredhäll

Arbetsområde: Som det så vackert brukar heta – världen är mitt arbetsfält.

Jag väljer...

Film: ”Brassed Off” förblir den bästa film som gjorts.

Mat: Ge mig en proper Bombay Aloo och jag når någom form av högre tillstånd.

Musik: Just nu har jag 15 433 låtar i mitt digitala musikbibliotek. Jag kan inte vara utan en enda.

Bok: I just det här sammanhanget väljer jag ”Fever Pitch”, den bästa bok som någonsin skrivits om fotbollens kärna.

Resa: Ljubljana är den mest underskattade staden i Europa.

Skribent: Simon Kuper, numera mest i Financial Times.

Lag: The boys from White Hart Lane.

Spelare: Ledley King.

En text jag är stolt över

Just nu är jag oklädsamt stolt över färska ”Fotboll efter döden”, en artikelserie där jag försöker illustrera fotbollens betydelse för människor och samhällen som tvingats gå igenom katastrofer.

Min egen idrottskarriär

Jag var en lojal enklubbsman, som aldrig representerade några andra än Malmbergets AIF. Och då den föreningen inte längre har någon a-lagsverksamhet spelar följaktigen inte jag längre fotboll.

Det visste du inte om mig

Att jag inte är sportintresserad.

Så ser en typisk arbetsvecka ut

Två dagar på fotbollsläktare ute i Europa. En dag i något slumkvarter ute i Europa. En dag vid mitt ordbehandlingsproblem. Och – numera – en dag i olika nymediala sammanhang och tv-studios.

Jag brinner för...

En oförutsägbar och mångfacetterad fotbollssport.

VEM VINNER?

PREMIER LEAGUE: MANCHESTER UNITED. LA LIGA: BARCELONA. SERIE A: NAPOLI. CHAMPIONS LEAGUE: REAL MADRID. EM 2012: SPANIEN.

Simon Bank

Ålder: 36.

Födelseort: Kinna.

Bor: Stockholm.

Arbetsområde: Svensk och internationell fotboll.

Jag väljer...

Film: Les parapluies de Cherbourg.

Mat: Fyra-fem bröd, ett par fiskar, lite vatten.

Musik: Tyskt 1700-tal, italienskt 1800-tal. Manchester, Marseille, Queensbridge.

Bok: Willy Kyrklunds ”Om Godheten”.

Resa: Inre exil.

Skribent: Sara Stridsberg.

Lag: Tottenham Hotspur.

Spelare: David Ginola.

En text jag är stolt över

Jag har nog inga sådana. Men jag är stolt över bloggen som jag och Erik Niva driver, inte så mycket för texterna som för ett väldigt begåvat kommentarsfält.

Min egen idrottskarriär

Ett par DM-titlar och en Gothia Cup-titel med Kinna IF som junior, nu för tiden spelar jag i FC Andrea Doria som gått från korpen till division fyra på fyra år. Har alltid varit en oerhört begränsad komplementspelare.

Det visste du inte om mig

Jag kan nästan ingenting vettigt.

Så ser en typisk arbetsvecka ut

Typiska veckor finns inte riktigt. Nästa ser ut så här:

Måndag: Upp klockan fem, flyger till Spanien. Äter brunch i Barcelona och lär mig saker av Johanna Frändén. Skriver inför Real Madrid–Lyon.

Tisdag: Ger mig ut i Madrid. Planerings-jobbar inför resten av veckan. Ser Real Madrid–Lyon och skriver. Somnar klockan tre.

Onsdag: Morgonflyget till Aten. Ser Olympiakos–Dortmund, skriver krönika.

Torsdag–lördag: Kvar på resande fot. Jobbar med ett reportage till söndagstidningen.

Söndag: Flyger hem, åker till TV4-huset. Sänder Club Calcio på kvällen.

Jag brinner för...

Det här. Permanent.

VEM VINNER?

PREMIER LEAGUE: MANCHESTER CITY. LA LIGA: BARCELONA. SERIE A: MILAN. CHAMPIONS LEAGUE: BARCELONA. EM 2012: SPANIEN.