Anrell: En klassisk svensk skidbroms
OSLO. Så fick vi se Marcus Hellner ställa en fråga:
Tänk om det inte är Petter Northug som är världens snabbaste skidåkare på ett upplopp längre?
Tänk om den kungakronan har fallit av norrmannen och gått över till den tunne, lille försynte skidåkaren från Lerdala och Gällivare...
Det var på det hela taget en fantastisk öppningsdag på ett skid-VM.
Norge ett guld.
Sverige ett guld.
Och så lite spillror till övriga nationer och några tröstmedaljer även till de något mindre bra svenskarna och norskarna.
Men låt oss vara ärliga:
Det var också en dag som skapad av den norska skidöverhögheten enbart i syfte att underlätta för den nätta lilla önskedrömmen att Petter Northug och Marit Björgen skulle ta guld.
Så var banan lagd.
Så var schemat utlottat.
Supertung bana, ett långt race som skulle trötta ut sprintspecialisterna, som Emil Jönsson; kanske inte första gången eller andra eller kanske inte ens tredje men definitivt fjärde.
Norrmännen ut först, övriga lite senare så att de kanske skulle kunna bli lite tröttare. Björgen i första kvarten – Kalla i sista. Mmmmm...
Norska konnässörer suckade förtjust och sa att det var tveksamt till och med om det var sprint överhuvudtaget. Kanske skulle man kalla det halvdistans?
Smart av norrmännen? Ja.
Problemet var bara att de glömt den lilla nätta detaljen Marcus Hellner.
Han gjorde samma race fyra gånger.
Lurade norrmännen fyra gånger.
Dålig start – så det där rycket i backen som tog honom upp förbi alla åkare så att han kunde styra och slapp reagera på andra åkares nycker.
I finalen var hans förmåga att styra sitt eget race sensationellt och ett prov på vad som skulle kunna kallas Den planerade luxuösa spontaniteten.
Det blev bara tydligare; Marcus Hellner har tränat snabbheten på ett annat sätt än tidigare och han har dragit den mycket intelligenta slutsatsen att ska man ha en chans i modern skidåkning måste man vara snabb.
Snabbare, kanske man borde tillägga, än Petter Northug som skapat de nya förutsättningarna för hur skidlopp avgörs. Samma estetik som gjort att han anklagats i sitt hemland för att vara en snyltare.
Jag ställer inte upp på sån skit. Jag anser att Northug är en smart skidåkare. Han förstod det här först av alla; ingen tackar en för att man grovjobbar ute i skogen utan alla tackar dig för att du är den som släpar timret över dörren.
Den planerade luxuösa spontaniteten betyder just detta; genom att agera i stället för att reagera så styr du – men om du visar din arrogans genom att slå motståndarna på samma sätt fyra gånger utmanar du deras intelligens.
Det funkade.
Björgen pratade om en leksakstiger
Sen underlättar det naturligtvis om Emil Jönsson lägger sig som en stor, fet bromskloss framför Northug och stoppar upp.
Lika effektivt som under dubbeljakten i OS, en klassisk svensk skidbromsning.
Det var en fantastiskt talande syn efteråt på presskonferensen.
Marit Björgen satt i sin nya guldjacka – ganska ful – och pratade på om sitt guld och Petter Northug kom in och satte sig på fel plats – bredvid henne.
Med tom blick hörde han henne prata om sin framgång, blicken allt längre bort i fjärran eller ute i spåren där andra, tredje eller fjärde chansen kommer senare i VM.
Björgen pratade om en leksakstiger hon hittat i sin säng kvällen före och Petter Northug såg ut som om han var rädd att hitta ett avhugget hästhuvud i sin säng. Demoner, demoner. Det är aldrig roligt, för den som är kroniskt kaxig, att förlora.
Särskilt inte mot Marcus Hellner, hans arvfiende och mannen som tillsammans med Northug håller på att skapa en rivalitet som kanske redan är klassisk, men har alla chanser att bli den här sportens allra största.
Han tar sig samman och åker fram till Hellner och tar honom i handen och han borde kanske säga att han gratulerar, men han tittar åt andra sidan och ögonblicket blir helt stumt.
Northug besviken – och förkrossad
Norrmän berättade för mig att direkt efter loppet gick Northug och sparkade i snön när han inte trodde att någon såg. Han var besviken på ett sätt som ingen riktigt kunde greppa.
Men han får nya chanser i VM.
Trots att Hellner ställt en fråga.
Northug fick flytta till sin rätta plats. En silverplats. Guldplatsen var inte hans den här kvällen.
Men han var artig. Proffsig.
–Jag brukar vara 40-50 på starten på mästerskap så det här var skönt.
Jo, pyttsan. Han ljög. Han var grymt besviken och förkrossad.
Det kunde även en bananskalare från Sverige se.
För mig personligen var det här vansinnigt roligt, det kan jag väl erkänna.
Jag har ju tippat att Northug inte ska ta något guld i VM.
Efter Björgens seger kom journalister ut från tidningen VG:s redaktion och väste:
–Du ser knyst ut, Anrell.
I norsk tv slog jag fast att Northugs nya smeknamn borde vara Nollthug... hö hö Det såg inte så roade ut, kan jag berätta.
Det hade onekligen varit trist om det tipset hade spruckit dag ett.
Nu lever det vidare några dagar till och Marcus Hellner har onekligen ställt en fråga.
Ett meget, meget svårt spörsmål...