Chelsea vs (det andra) Chelsea
Niva: Två klubbar med så mycket gemensamt – men i kväll ska Sjaktar överglänsa originalet
De har en längre segersvit, en rikare ägare, en större och modernare arena.
Egentligen är det väl bara en liten sak som återstår.
I kväll går Sjaktar Donetsk in mot ett revitaliserat Chelsea för att bevisa att de minsann kan mäta sig med självaste europamästarna.
När jag får frågan om vad som är det bästa med mitt jobb brukar jag säga att det ger mig anledning att åka till Donetsk på regelbunden basis.
Det är ett allvarligt menat svar.
Jag är ju en sådan som tycker att de bästa resorna går till ställen jag egentligen inte tänkt på att besöka. Jag älskar inflygningen över det där östukrainska månlandskapet, där gruvornas slagghögar sticker upp som vulkaner.
Och ska jag sedan försöka hitta positiva saker med utveckligen som präglar dagens ekonomistyrda oligarkfotboll... Tja, då blir det väl att den ger mig anledning att åka till Donetsk på regelbunden basis.
Hade det inte varit för pengarna hade jag väl aldrig kommit hit. Hade det inte varit för Rinat Achmetov, hans oändliga råvarurikedomar och hans multimiljardinvestering i klubben hade sannerligen inte Sjaktar Donetsk gått in till match mot europamästarna med fullt realistiskt segerhopp.
I kväll gör de det.
På presskonferensen inför matchen undrade någon ifall hemmatränaren Mircea Lucescu hade sett Chelseas uppvisning på White Hart Lane i lördags, då de blå sågade sönder motståndarförsvaret i stort sett när de ville.
Jodå, det hade han. Men nädå, han var inte skrämd.
– Vi är inte Tottenham. Vi är på en högre nivå, både individuellt och kollektivt. Vi har nu nått den plats där vi kan besegra lag som Chelsea.
Världens mest formstarka
Tränarbravado? Nä, snarare en helt nykter bedömning av det egna lagets kvaliteter och möjligheter.
Just nu är inte bara Sjaktar Donetsk bättre än Tottenham, utan de är faktiskt ett av hela världens mest formstarka lag. De har vunnit 22 raka matcher i den starka ukrainska ligan, och de har åkt ner till Turin och dominerat eftertryckligt mot Juventus.
Gruvarbetarna från östra Ukraina har verkligen nått en ny nivå – men detsamma gäller samtidigt glamourklubben från King’s Road i sydvästra London.
Chelsea FC vann Champions League i våras. De är klart bättre nu.
Samtidigt som Roman Abramovitj närmar sig sitt tioårsjubileum bjuder Chelsea till sist på det spel som alltid utgjort klubbägarens vision.
Nu vinner de inte längre matcher genom att mala sönder sina motståndare. Nu vinner de genom att rulla ut dem, snabbt och ledigt.
Den magiska triangeln med Mata, Hazard och Oscar – den som nu fått samlingsnamnet MaZarCar –har klickat på plats snabbare än någon kunnat hoppas på.
Tillsammans spelar just nu en 24-årig spanjor, en 21-årig belgare och en jämnårig brasse den klart mest sevärda fotbollen i England.
Alla är de bollkära spelare som ibland söker liknande ytor, men tack vare sina fotbollshjärnor lyckas de ändå göra varandra bättre snarare än att springa ivägen för varandra.
Långt ifrån säkert att de blå är bäst
Det är möjligt att de har varit hela Europas mest flyfotade anfallstrio under hösten. Ändå är det långt ifrån säkert att de ens är den bästa attacklinjen på planen i kväll.
Även om ni inte kan stava till Mkhitaryan, Willian och Teixeira så kan ni nog känna igen bra anfallsfotboll när ni ser den – och det här är glittrande forwards mycket väl kan överglänsa de som spelare i blått.
För några år sedan skildrade några tyska dokumentärfilmare Sjaktar Donetsk. De döpte filmen till ”The Other Chelsea”.
Det här är två klubbar som har väldigt mycket gemensamt.
Deras välstånd och framgång grundas på samma utförsäljning av gamla sovjetiska naturtillgångar, och under EM i somras så umgicks vännerna Rinat Achmetov och Roman Abramovitj flitigt.
Förmodligen kommer Abramovitj att se matchen i kväll från presidentlogen på futuristiska Donbass Arena, men han är en man som inte gärna bekräftar sina reseplaner i förväg.
Annat är det med mig.
Den här tisdagen är jag måttligt intresserad av Barcelona, ljummet inställd till Manchester. Vill ni mig något så är jag i Donetsk.