Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

’Känns som om jag har nått in i folks hjärtan’

Publicerad 2012-12-05

Lisa Nordén kröner succéåret med Bragdguldet

OS-silver, VM-guld. Och nu ­vinnare av Bragdguldet.

Lisa Nordén, 28, firade sitt fantastiska år genom att gå på lägenhetsvisning.

– Jag kände att det börjar bli dags att flytta hemifrån, säger hon.

Föll på målsnöret Lisa Nordén tar hem OS-silvret efter en intensiv spurtduell mot Nicola Spirig, Schweiz.Puss, vilken hjälte Lisa Nordén tilldelades i går Bragdguldet. Kompisen Catarina Axelsson gratulerade med en puss.

Hon var spelbolagens favorit, men vågade själv varken hoppas eller tänka på det. När det drog ihop sig till Bragdguldsbeslut satt hon på en restaurang och åt lunch med sina kompisar.

– Visst, det har ju alltid funnits i bakhuvudet. Men jag har verk­ligen försökt att inte tänka på ­priset utan bara fokusera på sånt jag kan göra något åt. Det är lätt att det går troll i det ­annars. Men helt ärligt, jag ­hade inte förväntat mig att det här skulle hända i mitt liv över huvud taget.

Lisa Nordén har haft ett fantastiskt år, blandat framgång med motgång, men i slutändan alltid kommit ut lycklig.

– Sant, det här året hade knappast kunnat bli bättre. Jag kommer aldrig att kunna upprepa det här. Det har hänt massor, och efter OS-silvret, VM-guldet och nu Bragdguldet så känns det som att jag har nått ut i de svenska vardagsrummen, lite in i folks hjärtan. Jag har blivit erkänd genom det här, och det är väldigt smickrande för mig, säger hon.

Det har gått fyra månader sedan­­ hon var ynka nio tusendelar från en guldmedalj på OS. Men när hon berättar om det känns det som att det hände i går.

– Jag minns det mesta faktiskt, det har mejslat sig in på nät­hinnan. Framför allt minns jag det otroliga jublet från publiken­, det bara rullade in över oss. Vi stod och väntade på att få kasta oss i sjön och börja simma, och på ­andra sidan av vattnet så var det packat av folk. Det var så många att man inte kunde se träden­.

”Jag hade optimerat allt”

Triathlontävlingen var en av få tävlingar där åskådarna inte ­behövde köpa biljett. Runt hela­ Hyde Park var det knökat med folk.

– De stod i fem-sex led längs ­hela löparbanan. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket­ publik, men jag kunde ju aldrig tro att det skulle bli så många. Det var första gången det var så för oss triathleter.

Och så är du bara nio tusendelar från guldet. Nog måste det väl vara jäkligt surt?

– Nej, inte så faktiskt. När jag gick i mål så kände jag att jag ­hade optimerat allt. Det var ett lopp som jag knappt hade vågat drömma om att kunna göra. Och att då sitta efteråt och sura hade nästan varit girigt. Jag satt där i målfållan och var överlycklig i stället.

Samtidigt så jobbade SOK med protester. Målfotot visades inte i rätt vinkel och det pratades länge om att Nordén borde få dela guldmedaljen i stället.

– Jag är väldigt tacksam att jag inte var indragen i det från början, utan i stället fick njuta av min silvermedalj. Det hade varit jobbigt att hela tiden ha det i bakgrunden. När jag stod på pris­pallen tänkte jag i stället på allt slit jag lagt ner. Alla tårar, all svett. Jag stod där och sa till mig själv ”kom ihåg det här nu, kom ihåg det här!”. Om jag någon gång fick ­frysa en stund i mitt liv så skulle det vara just där.

OS-silvret fick fart på Sverige. Triathlon var plötsligt en sport att räkna med.

– Det har märkts ända sedan dess. En jätteskillnad. Fler är med och tävlar, och motionsklasserna är mycket större.

Och inte blev det mindre när hon efter stor dramatik tog hem VM-guldet i Auckland i höstas.

Trotsade magsjukan

En akut matförgiftning natten innan tävlingen höll på att förstöra hennes chanser. Hon kräktes hela natten och klockan fyra på morgonen tvingades hon åka till sjukhus.

– Jag var otroligt besviken, det här kunde ju bara inte hända. Jag hade lagt ner så oerhört mycket för att ta mig dit, och jag visste att det skulle krävas minst lika mycket igen för att få en ny chans.

Hon bestämde sig ändå för att försöka att tävla, och efter ett bragdartat lopp kom hon i mål som fyra, vilket räckte till VM-guld.

– Uppmärksamheten hade knappast varit likadan om jag vunnit ­allting överlägset. Jag hade ju hellre sett att jag vunnit utan dramatik, men det har varit bra för sporten.

”Smickrande”

Du har förlorat några år av ­livet och fått lite gråa hår, men …

– Hehe, precis. Det får det vara värt.

Hur firar du Bragdguldet?

– Med telefonen i ena handen och en kalender i den andra. Det är fullt upp med att planera möten och intervjuer. Och så har jag ­varit på lägenhetsvisning i Stockholm också. Jag ska inte bo i Sverige 365 dagar om året, men det börjar bli dags att flytta iväg från mamma i Skåne och skaffa något eget här.

Det pratades om juniorkronor, seglare och handbollsgrabbar och inte alla är överens om att du är rätt vinnare av priset.

– Så är det väl alltid? Det är svårt att jämföra idrotter och det var massor av fantastiska idrotts­insatser i år. Jag kan bara buga och bocka för att ­juryn valde mig. Jag såg någon undersökning hos er och där tyckte nästan 80 procent att det var rätt att jag vann. Det var ­väldigt smickrande.

Stod för två bragder under året – Detta hände VM-guldet OS-silvret

Lisas problem med skador ­före OS har gett henne ett bra tillfälle att träna på simningen. Det har lönat sig, hon är bra med i loppet efter den inledande grenen.

Nästa del i loppet är cyklingen. Den går lagom fort och efteråt ligger Lisa bra med i täten. Växlingen går bra – och fort – och hon kommer ut som tvåa inför den avslutande löpningen.

Vi vet hur det slutade men ett tag var vi nog många som trodde att Lisa hann i kapp och förbi. ­Efter en sensationellt spännande spurtduell får svenskan se sig besegrad med nio tusen­delar.

Lisa Nordén går ut kvällen innan loppet och bestämmer sig för en italiensk restaurang. Hon beställer in en pizza.

Svenska triathlonförbundets sportchef ­Joakim Berggren får ett samtal av Lisa klockan fyra på natten. ”Hon ringde och ­berättade att hon hade kräkts hela natten och att hon måste åka till sjuhuset. Vi tog en taxi dit – snabbt”, säger han.

Lisa blir omhändertagen på sjuk­huset. ”De slog fast att det handlade om mat­förgiftning”, säger ­Berggren.

Länge visste man inte om Lisa skulle ställa upp. Men sent, precis ­efter uppvärmningen, kom så det ­positiva ­beskedet: ”Jag tävlar!”.