Leifby: En av de bästa - och kanske den sista
Marcus Leifby om SVT:s OS-krönika: Stampade på varenda känselspröt
Vacker, stämningsfull, emotionell, skarpsynt och rolig.
Det här var en av de absolut bästa OS-krönikorna SVT satt ihop.
Frågan är om det var den sista?
Under de sista juliveckorna i somras visade SVT samtliga OS-krönikor från 1988 och framåt och det fanns förstås många godbitar där också.
Hade inte rättigheterna varit så hårt kontrollerade av IOK borde SVT ge ut alla på DVD.
Den boxen hade hamnat högt upp på min önskelista.
OS-krönikan är speciell, mästerskapet är så stort, det spretar åt alla håll, det seglas, studsas, skjuts och kastas kuddar.
Bästa sättet att berätta om allt det är väl att berätta om de sagor som faktiskt utspelas där.
Stampade på varenda känselspröt
Med hjältemod och svek, skratt och gråt, glädje och sorg, bra och dåliga slut.
För två år sedan rasade det in guld i Vancouver-OS och efter ett guldregn likt det är det tacksamt att sätta ihop en krönika.
I London var det nära, nära, nära hela tiden, och när guldet kom till slut, genom två svenskar i en starbåt, kändes det aldrig förlösande.
Trots det dramaturgiska dilemmat stampade krönikan på varenda känselspröt.
Jag såg själv invigningen på plats i London och jag tycker den gav samma pampiga intryck i krönikan.
Det var känslosamt med Farah, Ennis och Rutherfords gyllene timme på Olympiastadion.
Stortbritannien tog tre guld på 60 minuter, imperiets mest framgångsrika OS-timme någonsin, och jag bet nästan hål i läppen.
Det var en pärs att se Sara Algotsson Ostholts och hästen Wegas sista hoppning igen.
Ett tag kändes det som att den sista bommen skulle ligga kvar den här gången.
Varenda ansiktsmuskel fick jobba när Jimmy Lidbergs enorma brottarkropp brast ut i ett tjut efter bronsmatchen.
Stora, starka och svettiga brottare gråter på ett sätt man aldrig glömmer.
Glömt bort Mygren
Det sved i låren och brände i bröstet när Lisa Nordén slet på upploppet och till slut, efter att ha simmat, cyklat och sprungit längre än jag orkar åka buss, förlorade med någon millimeter.
Peter Jonsson måste vara en av våra skickligaste kommentatorer någonsin.
Direkt efter målgången konstaterade han ”jag undrar om inte schweiziskan var före”.
Det skiljde nio tusendelar.
Imponerande.
Rasmus Mygren hade jag helt glömt bort.
Hans bronspeng också.
Håkan Dahlbys ”fuck you” känns fortfarande lika löjligt.
Får ➕➕➕➕
Anders Bewarp har klippt både EM- och OS-krönikan skickligt och precis som härom kvällen imponerades jag av slowmotion-bilderna.
Startpistolen som smäller, lerduvan som skjuts i tusen bitar, plankträffen som stänker.
Det var OS-erotik och starka 
.
Eftersom Viasat tar över OS-sändningarna och sänder 2014 och 2016 får vi se om det blir några fler OS-krönikor i SVT:s regi.
Nu ser jag fram emot Paralympics-krönikan som borde komma vilken vecka som helst.
Ingen annan idrottstävling på denna planet rymmer så stora prestationer eller lika mycket hjältemod som Paralympics, inga andra idrottare har gjort sig lika förtjänta av en krönika.
Om den inte kommer till är jag beredd att göra en Håkan Dahlby.
Och då är det inte hagelbrakaren jag syftar på.