”Hon säger att hon ger mig energi”
Publicerad 2014-03-12
Silverhjälten om sin telepatiska kontakt med mamma
Sotji En telepatisk kommunikation mellan mor och son.
Anette Modin gav kraft till silverhjälten Zebastian under upploppet.
– Vi har någon slags kontakt. Jag ger honom energi och han tar emot, säger hon.
Zebastian Modin gick fram som en slåttermaskin i snöovädret. Heat på heat klarades av helt utan bakslag i herrarnas sprint. Han startade finalen 32 sekunder före de övriga, och höll ledningen fram till upploppet.
– Jag tyckte att det var skönt att få göra mitt eget race, säger han.
Kanadensaren Brian McKeever, som är bra nog att tävla olympiskt, var emellertid urstark och kunde ta sig förbi svensken. Modin knep i stället silvret, och han gjorde det mycket övertygande.
– Det här är så mycket större för mig än i måndags (då han tog brons i 15 kilometer klassiskt). Det var en skräll, men det här var något som jag skulle klara av, säger 19-åringen.
Under loppet stod mamma Anette Modin på läktaren och vankade oroligt av och an. Åskådare nära henne kunde höra Anette stå och mumla små besvärjelser när sonen pumpade stenhårt för att nå en medalj.
Kan nå någon annan
Efteråt berättar mamma Modin att hon – via någon form av telepati – står i förbindelse med Zebastian under tävlingen.
– Vi har någon slags kontakt. Jag ger honom energi. Säger allt möjligt, och han tar emot det.
Och Zebastian gillar det, alltså?
– Ja. Han vet om det. Han brukar säga att ”du släppte mig där” och så. Det handlar om att ha kraften, att ge fokus. Jag tror att man kan nå någon annan på det sättet.
Anette Modin menar att deras telepatiska samröre även pågår utanför tävlingarna.
– Vi kan inte träffas så ofta, de är borta så mycket. Så det har blivit ett sätt i stället för att använda telefon, säger hon och fortsätter:
– Jag är så stolt över honom. Att prestera när det gäller.
Två chanser till
Silverhjälten bekräftar att han och mamma laborerar med tankekraft.
– Hon säger att hon ger mig energi, säger Zebastian Modin och drar på munnen.
Helt säker verkar han dock inte vara på nyttan av det hela.
– Jag vet inte. Det har blivit lite av en vidskeplighetsgrej. Hon säger att hon ska göra det, och då brukar det gå bra.
Trots att det återstår två medaljchanser kan 19-åringen redan summera ett framgångsrikt Paralympics.
– Jag hade egentligen bara en medalj som mål. Nu har jag gjort sprinten också, nu kan jag njuta.