Jönsson: ”Unnar Norge framgång”

Emil K Lagnelius

SOTJI. Emil Jönsson såg stafettherrarna säkra guld på dagen och stafettdamerna ta emot guld på kvällen.

Samtidigt skickar han en medlidande tanke till Norge.

– Nu börjar vi komma till en gräns att man nästan unnar dem framgång, säger han.

Emil Jönsson är helt euforisk när Sportbladet och andra medier träffar honom efter att stafettdamerna med Anna Haag (Jönssons sambo), Charlotte Kalla Emma Wikén och Ida Ingemarsdotter tagit emot guldet på medaljceremonin vid kusten i Sotji.

– Att damerna fick ta guld i går var som en total chock, då satt man och grät. I dag satt jag och njöt, det var inte samma laddning, inte samma nervositet. Det var bara en lång jävla njutning av att, fan vad bra vi är.

Vad säger du om att Anders Södergren räckte över flaggan till Marcus Hellner?

– Allt är så vackert på något vis. Hela OS har varit som en saga. Jag tror inte att vi som är här förstår ens. Allt har ju klaffat, vi har fantastiska skidor, allt är bra, solen skiner. I dag försökte man rådda till det genom att låta han på förstasträckan tappa skidan, då blir det lite spännande.

– Det finns inga gränser. Nån sa att ”sky is the limit”, men det bara rullar på. Allt är så lätt. Och det är inte slut än. All press på oss är borta.

”Umgås mycket”

Samtidiigt som Sverige badar i framgång går det desto tyngre för skidtokiga Norge. Men Emil Jönsson känner ingen skadeglädje.

– Nej, vi åkare umgås enormt mycket med de norska skidåkarna. Vi är vänner och då är det klart att man börjar lida med dem när de kanske inte får ut det som de vill. Det finns en viss gräns av när man tycker att det är fantastiskt att Sverige får framgångar – och inte Norge som alltid lyckas. Nu börjar vi komma till en gräns att man nästan unnar dem framgång.

– Man såg i dag, Eldar (Rönning) slet ont med skidorna och det vill man inte ska hända just för hans och deras skull.

Du vill inte sparka på den som ligger?

– Nej, och man vet ju att... deras vallateam jävlas ju inte liksom. Vi kände samma stress i Oslo då vi gick bort oss helt eftersom vi inte hade skidor som funkade.

Hur frustrerande är det som åkare?

– Du börjar ju tvivla när du står på startlinjen. Du har ju en skräck när du sticker iväg att, hoppas mina grejer räcker. Vi längtar i stället till att sticka ut i spåren.