Trycket på Moyes lär öka ännu mer
Det såg länge ut som om Manchester United hade en sensation på gång mot Bayern München, planen fungerade, United ledde till och med efter ett drömmål (Patrice Evra) – men den engelska drömmen om två lag i Champions Leagues semifinal dog ändå.
3-1 till Bayern, bye-bye United.
De har stångat sina pannor blodiga mot varann genom åren, de här bjässarna, och det har alltid varit jämnt, alltid uddamålet, alltid dramatik, och Man United har aldrig varit större underdog än i kväll.
De kom till München för att möta ett lag som varit i Champions League-final tre av de senaste fyra åren, och de var tvingade att göra mål och svara för en bragd för att gå vidare – trots avsaknaden av en målskytt som Robin van Persie, trots en uppställning som innehöll försvarsmässiga frågetecken som Chris Smalling, Phil Jones och Patrice Evra, trots en Darren Fletcher som knappt spelat en stor match på två säsonger, trots en sparsamt matchad Kagawa, trots en uppställning som i ärlighetens namn inte såg särskilt erfaren, individuellt talangfull eller offensivt hotfull ut.
Olika skolor...
Och, framför allt:
Trots en säsong med en ny manager som delat Uniteds fans i två ideologiska läger. Några vill att David Moyes sparkas, andra vill behålla den romantiska drömmen om tålamod och långvarig stabilitet i Sir Alex Fergusons anda.
Det finns ju olika skolor, så att säga:
Man United vann ligan 13 gånger, FA-cupen fem gånger, ligacupen fyra gånger och Champions League två gånger under Sir Alex regim. Totalt: 24 pokaler.
Bayern München hade under samma tidsrymd 18 managers, om man räknar de dubbla sejourerna för Hitzfeld, Heynckes och Trapattoni. De vann ligan 13 gånger, tyska cupen sex gånger, ligacupen fem gånger och Champions League två gånger. Totalt: 26 pokaler.
Nu blir det en säsong helt utan titlar för United och Moyes, trycket på honom lär öka ännu mer, men hade han egentligen så mycket att skämmas för i kväll?
Det var länge en öppen affär:
Inte ett skott på något av målen under hela första halvlek, märkligt dåligt tempo, statiskt, nervöst, tjugotvå spelare på planen som liksom kände sig för och inte riktigt visste var det här skulle ta vägen – och man kan anta att det var exakt så Manchester United ville ha det.
Ju längre tiden gick och ingenting hände, desto större chans för United att till slut få den där förödande lilla chansen som alla försvarande lag förr eller senare får under 90 minuter.
Dröm – i 22 sekunder
Och när Patrice Evra, av alla, smällde in ett underbart skott med vänstern i krysset, en kvart in på andra halvlek, låg det en riktig praktskräll i luften. Skulle vi få två engelska och två spanska lag i CL:s semifinaler?
Nej, Uniteds dröm varade bara i 22 sekunder. De hann knappt ställa upp på egen planhalva igen förrän Bayern (Mandzukic) kvitterat till 1-1. Och sen följde 2-1 i den 68:e minuten (Thomas Müller) och 3-1 i den 76:e (Arjen Robben, via Nemanja Vidics tå).
Det var ett tappert försök, men Bayern infriade till slut förväntningarna – utan vara överväldigande imponerande – och vann rättvist mot sin gamla motståndare i tungviktsklassen.