Niva: Bort med bollen från straffområdet
Nu måste verkligen all återstående tid användas för att gnugga ihop ett och samma mittbackspar
Mindre än en vecka kvar, och ostörda motståndare får alltjämt pricka in nickar i det svenska målet.
Nu får det vara slut på det tråkiga.
Nu ska bollen bort.
Det var inte direkt så att den svenska fotbollsfamiljen drabbades av en panikattack när Daniel Majstorovic vred sönder knät på en gropig träningsplan i Zagreb.
Sympatin var starkare än oron.
Majstorovic skulle fylla 35, och hade visat tendenser att svikta i den svaga skotska ligan. Bakom honom fanns en friskus som tog för sig i Premier League och en följsam smygare som höll på att etablera sig i Serie A.
Även om det var en rätt osnygg tanke fanns där en förhoppning om att skadan i själva verket skulle visa sig vara positiv för Sverige, att Majstorovic skulle ersättas av någon som rätt och slätt var bättre.
Försvar spelar man över hela planen
De två senaste träningsmatcherna har demonstrerat det rent praktiska problemet med den tesen.
Fotboll är en kollektiv sport på mer än ett sätt.
Allt handlar inte om hur elva spelare fungerar tillsammans, utan mycket utgår ifrån mer småskaliga samarbeten på olika delar av planen.
En anfallsduo blir riktigt effektiv först när den ena forwarden intuitivt lärt sig hur den andre ska löpa.
Ett mittbackspar är inte helt tryggt innan det är självklart vem som går mot boll och vem som faller ner.
Våren 2012 var kanske inte Daniel Majstorovic längre vår näst bäste mittback. Däremot var han alltjämt den överlägset bäst lämpade partnern till Olof Mellberg.
De två hade spelat 24 landskamper tillsammans, medan Mellberg knappt spelat alls med vare sig Jonas Olsson eller Andreas Granqvist.
Det är ett problem, och det vore bara fånigt att påstå något annat.
För tio år sedan gick Patrik Andersson sönder på sista träningspasset före VM-premiären. Blixtersättaren Andreas Jakobsson fick mycket beröm för sin individuella insats mot England – med all rätta – men det var ingen slump att det var i just den matchen vi släppte in ett sällsynt hörnmål.
Men försvar spelar man ju över hela planen, säger nu alla plikttrogna fotbollstränare.
Så är det givetvis, och det saknar verkligen inte betydelse att vi får med oss Zlatan Ibrahimovic in i en fungerande förstapress.
Den magiska triangeln
Men med det sagt: I slutändan utvärderas alltid det offensiva spelet utifrån vad som händer i motståndarnas straffområde. Och motsvarande princip gäller även i andra änden av planen.
I öppet spel såväl som på fasta situationer – allt försvarsspel utgår från den heliga treenigheten, den magiska triangel som bildas mellan målvakten och mittbackarna.
Sitter samspelet och kommunikationen där så finns alla möjligheter att bygga en svårforcerad fästning. Ett lag som inte litar på sina innerbackar kommer däremot aldrig att bli helt defensivt tryggt.
Föredrar Jonas Olsson i premiären
Nu måste naturligtvis Erik Hamrén bestämma sig.
Nu måste verkligen all återstående tid användas för att gnugga ihop ett och samma mittbackspar.
I teorin har Andreas Granqvist kvaliteter som borde komplettera Olof Mellbergs spelsätt, och jag misstänker även att det är han som kommer att få förtroende i premiären mot Ukraina.
Själv hade jag föredragit Jonas Olsson.
Han har visserligen varit lite otajmad under mest hela EM-samlingen, men med honom i elvan slipper man i alla fall mardrömmar om oattackerade motståndare som nickar in gratismål från sex meter.
Singlar en lyra ner på den ytan kommer inte Jonas Olsson att slå ut med armarna och fundera kring zonförsvarets osynliga gränslinjer – han kommer att ta undan den.
Måste jag välja mellan två onda ting ser jag hellre att två försvarare går på bollen än att ingen gör det.
Vi har mindre än en vecka på oss.
Vi kommer inte att hinna få fram en duo som spelar med samma effektivt estetiska elegans som Nesta och Cannavaro gjorde för Italien i EM 2000.
Får våra mittbackar bort bollen ur straffområdet så är jag nöjd.
SÅ SKA SVERIGE UNDVIKA STRULET
Än så länge har Sverige bara satt grunderna på de defensiva fasta situationer. Spelarna vet vilka ytor och uppgifter som är deras i ursprungsläget, men Erik Hamrén och Marcus Allbäck (som har ett stort ansvar på området) har inte gått ner på detaljnivå.
Inför varje match I EM-slutspelet kommer motståndarna att kartläggas individuellt. Vissa av de svenska spelarna får sedan specialanpassade roller baserat pådessa analyser.
– Jag är övertygad om att vi får till det innan slutspelet kör igång, säger Erik Hamrén.
Samtidigt är han klart missnöjd med det insläppta målet i går.
– I dag blev jag mer irriterad. För vi har varit bra på fasta situationer i kvalspelet och släppt in väldigt få mål där.