Laul: Inte ens Springsteen i fri roll hade fått fart på matchen
GÖTEBORG. Det började lovande. X2000
från Stockholm till Göteborg var bara 37 minuter försenat och det satt Barcçklädda människor i säte efter säte. Twitter rapporterade att Uniteds tröja dominerade runt Avenyn. I lemmeltåget som ringlade mot Ullevi bubblade försnacket:
– 40 000 biljetter sålda på en timme! Hur ofta har vi svenskar chansen att gå på en sådan här jävla match? sa någon.
– Jo, men det är ju bara en träningsmatch. Vi får väl se, svarade kompisen.
Inne på Ullevi: 47 114 åskådare – den högsta publiksiffran på fotboll i Sverige sedan Uefacup-finalen IFK Göteborg–Dundee United 1987.
Före detta Barcelona- och Manchester United-spelaren Henrik Larsson kom med matchbollen i en helikopter.
En upphetsad speaker hojtade om det som döpts till SUPERMATCHEN.
– Det känns overkligt att de här lagen har kommit hit, sa ”Henke” i mikrofonen på innerplan.
Messi från start, Rooney från start, äntligen avspark.
82 matchminuter senare tog speakern åter till orda och bad folk att stanna kvar för ”ett sprakande fyrverkeri” efteråt.
Det var så dags.
Slog passningar som knappt finns
Själva fotbollen var tempofattigare än en korpmatch på Heden. Det tog tio minuter innan Jonas Eriksson blåste första frisparken, 35 innan Paul Scholes blivit varnad. Problemet låg djupare än att det var en träningsmatch – det visste vi på förhand. Tyvärr också en match där lagen inte ville avslöja vad de kan så tätt inpå ligastarten. Jag undrar om de ens ville mötas men ekonomiska krafter är förstås med och styr. Vad är annars poängen med att ställa två storklubbar mot varandra när båda går för halv maskin om ens det?
Inte ens Bruce Springsteen i en fri roll på mittfältet hade satt fart på tillställningen. Emellanåt var det knäpptyst trots storpubliken.
På pressläktaren tände det till som mest när OS-kvarten i handboll mellan Sverige och Danmark led mot sitt slut.
– Oh, det är så spännande. Sverige leder med ett, har bollen och 40 sekunder kvar, sa Jonsson på G-P.
– Du, det spelas en match här, försökte någon.
– Jo men hon har ju rätt. Det där är verkligheten, det här är på skoj, sa en tredje bänkgranne.
För all del, vi fick se Iniesta slå passningar som knappt finns när han slapp press, Nani bjöd på ett par dribblingar som måste fått självaste Messi att klia sig i huvudet och Victor Valdés svarade för en besvärlig straffräddning mot Wayne Rooney.
Noll mål och 16 byten senare – Tito Vilanova gjorde elva, sir Alex fem – var det dags för straffsparkar, bäst av tre. Xavi och Piqué i mål, Nani och EM-sumparen Ashley Young bommade – segern till Barcelona och vi förberedde oss på det där fyrverkeriet.
I stället blev det pinsamt på riktigt.
Lämnade podiet snabbt som Bolt
Arrangören ställde fram ett podium, Sven-Göran ”Svennis” Eriksson utsåg Iniesta och Scholes till ”möcket, möcket bäst på plan”, Henke Larsson och Lennart Johansson överräckte en pokal till Xavi & Co. som fick rada upp sig under konfettisprut och ”We are the champions” dånandes ur högtalarna.
Efter att Barçaspelarna lämnat podiet snabbt som Usain Bolt kom fyrverkeriet som en befrielse.
Det här har folk betalat mellan 400–700 kronor för, i vissa fall ännu mer, de kan inte vara nöjda? tänkte jag och tog med mig blocket ut på stan. Men jodå, gammal som ung, kvinnor och män, Barçafans och Unitedfans, alla sken de ikapp med Ullevis strålkastare.
– Det var inte samma drag som på 90-talet när Blåvitt spöade toppklubbarna. Men du fick se en och annan tvåfotare som du aldrig får se igen, sa Christer från Ale.
– Framför allt var det här en upplevelse för de små, sa pappa Martin från Halmstad och klappade sonen Ludwig, 7, på huvudet.
Det förstås. Men en träningsmatch är en träningsmatch, även om du döper den till något annat. Jag ger Barcelona–Manchester United 
av fem.
Men det regnade i alla fall inte, trots att korvtanten på Drottningtorget larmat om oväder.