Flinck: Att de inte ens försökte är oförsvarligt
Publicerad 2012-01-22
BELGRAD. Nej, de är inte untouchable.
För första gången är Ola Lindgren och Staffan Olsson ifrågasatta som förbundskaptener.
Men de ska få OS-kvalet också på sig.
Kom igen efter det.
”Jag anser att coachningen är så dålig att man bör ifrågasätta om de ska vara kvar till nästa mästerskap”, säger damtränarprofilen Niklas Harris till Handboll i media.
”Är verkligen Staffan och Ola rätt förbundskaptener”, kommenterar en läsare på min blogg.
”Hur det svenska laget klarar av att hantera THE GENOMKLAPPNING är på något sätt helt avgörande för lagets och den här tränarkonstellationens framtid”, skriver Tomas Axnér på sin.
”Läge för att byta ut Olsson”, sms:ar min gamle rektor.
För första gången under sina snart fyra år som förbundskaptener är Staffan Olsson och Ola Lindgren ifrågasatta på allvar.
För ett år sedan hyllades de i VM för att de tagit Sverige tillbaka till världstoppen.
Det svänger snabbt som alltid i den här businessen.
Jag kan förstå det efter de två senaste matchernas coachning.
Det finns förstås inget facit för hur det hade gått om Lindgren/Olsson hade bytt fler spelare framåt mot Tyskland och bytt ut punktmarkerade Kim Andersson i går för att se hur Polen hade reagerat.
Det kanske inte alls hade blivit bättre.
Men att inte ens försöka är för mig oförklarligt, nej oförsvarligt. Och i går hade det definitivt inte kunnat bli sämre.
Hade en halvlek på sig
Det här handlar inte om att Lindgren/Olsson tvekade någon minut för länge när en match plötsligt vände, som vi kunde beskylla företrädaren Ingemar Linnéll för då och då. I går mot Polen hade de en hel halvlek på sig.
Jag kan hålla med Lindgren och Olsson om att spelarna på plan borde ha fixat det här mot Polen.
Man var väl förberedda på att Kim skulle punktas och hade flera spelval, som man kallar det, intränade. Alla visste vad de skulle göra. Problemet var att ingen gjorde det, inte ordentligt och så hade man 15 tekniska fel och elva kontringsmål i baken på en halvlek.
Men när ingen av spelarna gör det de ska måste ju tränarna agera.
Efteråt menade Lindgren/Olsson att de visst agerade genom att ta en tidig timeout och sedan prova fyra olika spelare på mitt- och vänsternio.
– Man kan inte prova allt i en match, sa Lindgren.
Nej, men man kan prova fan så mycket mer än han och Olsson gjorde i går på 30 minuter.
Andersson var till och med själv ute och frågade om han inte skulle byta.
Ska inte tvingas gå
Om inte annat kunde man i alla fall testat att få med honom i spelet – växlat upp honom, spärrat bort punktmarkeraren... ja, va fan som helst.
Men i stället valde Lindgren/Olsson att satsa allt på ett kort: backa bak Kim och sedan spel fem-mot-fem.
Ska Lindgren/Olsson tvingas gå nu då, eller rättare sagt när EM är slut?
Nej.
Deras meriter och status som spelare gör visserligen att tron på, och tålamodet med, dem som förbundskaptener är större än för de flesta andra, även om man inledde med en sjundeplats i VM 2009 och en historiskt svag 15:e plats i EM året därpå trots en lottning nästan i paritet med årets.
Håller minst över OS-kvalet
Men fjolårets fjärdeplats i VM gav Lindgren/Olsson nytt mandat förstås – även om det för varje match här i EM står klart vilket flyt vi hade med allt då i Malmö och Göteborg.
Hur länge håller då detta mandat efter de senaste dagarnas debacle?
Jag säger över OS-kvalet i varje fall.
Men skulle de inte lotsa Sverige vidare därifrån, nästan oavsett vilka vi får möta till slut – ja, då kan vi snacka igen. Verkligen.
Nu har vi diskuterat förbundskaptenerna.
Vad i hela fridens namn ska vi göra åt spelarmaterialet då?
Det var ju ändå där handfallenheten började i dag.
Sanningen – och problemet – är att jag inte kan komma på en enda tillgänglig (trion Carlén, Ahlm och Källman går då bort) spelare som jag tycker skulle varit här i Serbien i stället för någon annan.