Rånade – det här kan stå Liverpool dyrt
LONDON. Innan vi går in på det här med badbollar, bad referees och bad news för Liverpool:
Intressant att Sunderlands manager Steve Bruce mopsar upp sig och snor ett färskt citat från Diego Maradona.
”Ni som inte trodde på oss...ni kan få en tjuga av mig.”
Nä, så sa han inte, men allvarligt talat:
Det var inte nån gigantisk sensation att formstarka Sunderland spöade ett Liverpool utan Steven Gerrard och Fernando Torres (1–0), The Black Cats är så bra i höst att vi snart måste börja prata om ... inte De Fyra Stora, inte De Fem eller Sex Stora...utan kanske De ÅTTA stora (Man United, Chelsea, Arsenal, Tottenham, Man City, Aston Villa, Liverpool och Sunderland).
Sunderland spelade 2–2 mot Man United borta före landslagsuppehållet. De slog
Liverpool i går. De ligger sjua i tabellen. Det är dags att vi börjar tro på Steve Bruce när han säger att hans lag tänker utmana de etablerade topplagen.
Vi kan under alla omständigheter notera att Premier League denna säsong verkar bli jämnare och mer oförutsägbar än på många herrans år. På den övre halvan tycks alla kunna slå alla.
Sen är det förstås en annan sak med det där märkliga målet.
Darren Bents segerskott ändrade riktning på en badboll som kastats in i Liverpools straffområde av en ung Liverpool-supporter, och när jag själv tultat hem från Emirates (Arsenal–Birmingham 3–1) slängde jag mig över alla tänkbara nyhetskanaler för att få besked om huruvida detta mål borde ha godkänts eller ej.
Total förvirring rådde så sent som i natt.
Statliga BBC var tjugo minuter försenat med sitt Match of the Day (det händer skandalöst ofta) och jag hade hoppats att det den här gången berodde på en ordentlig undersökning av fallet med badbollen, segermålet och regelboken.
Sågades i tv
Men där satt Gary Lineker, Alan Shearer och Alan Hansen och sa att ”vi har aldrig sett nåt liknande” och så var det inget mer med det.
Till yttermera visso följde intervjuer med Jamie Carragher och Rafa Benitez i Liverpool, Darren Bent och Steve Bruce i Sunderland, och ingen hade några anmärkningar att göra mot ett skott som ändrar riktning på en badboll, ställer målvakten (Pepe Reina) och döms som mål.
Sen ser jag att Sky Sports ringer upp förre toppdomaren Jeff Winter, som ger definitivt besked rakt in i tv-rutan:
Målet borde ha dömts bort. Reglerna är glasklara. Om bollen ändrar riktning på ett främmande föremål ska domaren blåsa av och göra ”nedsläpp” där incidenten inträffade.
Jeff Winter läste högt ur regelverket och dömde på det viset ut domaren Mike Jones fullständigt. Sunderlands 1–0 borde aldrig ha godkänts. Däremot står Jones felaktiga beslut fast, och Liverpools chanser att få till ett omspel via protest är närmast obefintliga.
Så här sitter jag i natten och inser: antingen har ex-domare Winter läst fel paragraf och gjort bort sig totalt, eller också är Liverpool rånat på poäng.
Hur som helst, det här kan stå Liverpool dyrt. Laget har förlorat fyra av de nio första ligamatcherna och har i nästa omgång ...Manchester United hemma. Däremellan ett tufft Champions League-möte med Kim Källströms Lyon på tisdag.
Just nu är det rätt låga odds på att nån av utmanarna Manchester City, Tottenham eller Aston Villa slår sig in före Liverpool i tabellen och spräcker The Big Four-dynastin.
Dunne slog till igen
Bekymren är inte lika stora i Chelsea, men 2–1 i rumpan på Villa Park svider givetvis. Aston Villas mittbackar Richard Dunne (igen!) och James Collins nickade in varsitt mål på fasta situationer där Chelseas försvar såg helt bortkommet ut, och här har Carlo Ancelotti ett problem att ta tag i. Blå Tåget vill vinna titlar den här säsongen – stora sådana – men med försvarsmisstag av gårdagens typ är det bara att glömma.
Under tiden, också i den norra delen av tabellen, gjorde Manchester United (2–1 mot Bolton) och Arsenal (3–1 mot Birmingham) sin så kallade plikt.
Inget av lagen spelade drömfotboll i går, men ska man vara med och slåss om guldet i den här ligan måste man vinna på ren ryggmärg emellanåt. Lite marginal att spela med, om ni fattar. Jag har liksom svårt att se United förlora på ett skott som studsar på en badboll.
Sebastian Larsson spelade 90 minuter på Emirates och var seg, envis, tapper och svårknäckt, precis som hela Birmingham. Men när Andrej Arsjavin satte 3–1 med knappt fyra minuter kvar var det liksom precis som det skulle vara. Theo Walcott var lysande innan han sparkades ner bakifrån av Liam Ridgewell (jag fick otäcka Martin Taylor-Eduardo-minnen där) och om Theo hämtar sig snart tror jag det är dags att hissa en liten varningsflagga för Arsenal.