Från fängelset till ligatoppen
Süleyman Koç var med i ”Machetegänget” som rånade och misshandlade – i kväll spelar han mot Bayern München
Vill ni höra något otroligt?
För ett år sedan satt Süleyman Koç i fängelse, i kväll spelar han mot Bayern München.
Och vill ni höra något ännu mer osannolikt?
Han gör det som Bundesligaledare.
De är två fotbollskillar som är nästan exakt lika gamla.
För Thomas Müller har de senaste åren flutit på ungefär som vanligt. Som den fotbollsaristokrat han är har han fortsatt samla på sig glittrande klenoder: tre Bundesliga-titlar, tre Champions League-finaler, skyttekung i den ena VM-turneringen och världsmästare i den andra.
För Süleyman Koç har tillvaron sett annorlunda ut.
En serie väpnade rån mot spelhålor och kaféer. En polisrazzia en tidig måndagsmorgon. Ett långt fängelsestraff.
Då Thomas Müller har tagit sportbilen och kört hem till hästgården har Süleyman Koç tillbringat 23 timmar om dygnet i en 7 kvadratmeter stor cell.
Drömde om en återkomst
Innan han somnade brukade han ligga på sin brits och stirra upp i betongtaket, fantisera om saker som hjälpte honom att klamra sig fast vid livet.
– Jag tänkte på att jag ville bo i ett fint hus med min flickvän och ett barn. Och jag drömde om att spela fotboll igen, kanske i andradivisionen eller till och med i Bundesliga.
Tankarna hjälpte Süleyman Koç att somna, men när han vaknade igen så såg verkligheten obönhörligen likadan ut som kvällen innan. Samma fyra väggar, samma sju kvadratmeter, samma fängelse och samma liv.
Tillbringar du tillräckligt många timmar under samma celltak kommer du förmodligen att börja tänka tankar du undvikit förut.
Från början riskerade Süleyman Koç att fastna i det destruktiva, men med tiden lärde han sig att i stället styra sig själv mot det reflekterande. Vem var han egentligen? Varför hade han blivit den han blivit, och varför hade han gjort det han hade gjort?
Ju mer Koç tänkte på sitt liv, desto starkare kände han att han själv aldrig tagit kontroll över det.
Han hade vuxit upp i ett så kallat problemområde – Moabit i västra Berlin – och levt med en auktoritär och våldsam far. Hemma lärde han sig att blint lyda sin pappa, på gatan lärde han sig att alltid möta en örfil med en knytnäve.
Det var bara så det var. Det var så livsstigen såg ut, alldeles oavsett vart den sedan ledde.
– Om jag blev attackerad av två eller tre andra så ringde jag ju inte polisen, utan vände mig i stället till mitt eget folk. Och då kom det direkt ut några typer, frågade runt om vad som hade hänt. Om de då bedömde det som att jag hade fel så fick jag problem. Men om jag hade rätt var det de andra som fick betala.
I dag uppskattar Koç det till att ungefär 60 procent av hans barndomsvänner redan hamnat i fängelse. Hans egen pappa är dömd för både grov misshandel och mordförsök, och har dessutom överlevt nio knivhugg mot hjärtat och lungorna under ett överfall.
Smash-and-grab-rån
Süleyman Koç hade aldrig oddsen på sin sida, men han hade i alla fall fotbollen.
Som 20-åring fick han sitt första proffskontrakt. SV Babelsberg var visserligen en liten klubb som pendlade mellan tredje- och fjärdedivisionerna, men de betalade en månadslön på drygt 2 000 euro och ordnade en lägenhet i en lugnare del av Berlin.
Süleyman Koç bytte miljö, men hans gamla liv följde med ändå.
Lillbrorsan flyttade in, och tog med sig ett par polare. De var redan ganska djupt nere i kriminaliteten, och utformade en plan för en serie smash-and-grab-rån.
Det var bara det att ingen av dem hade vare sig körkort eller bil. Men det hade Süleyman Koç.
I pressen fick de namnet ”Die Machetenbande”, ”Machetegänget”. På några månader slog de till sju gånger, fick ihop uppemot en halv miljon kronor.
Tillvägagångssättet var alltid detsamma. Sent på natten stormade de maskerade in på något ölkafé eller något halvofficiellt casino, hotfullt beväpnade med machetes, samurajsvärd och kofötter.
Süleyman Koç var flyktchauffören som aldrig själv gick in i lokalerna, medföljaren som avstod sin egen del av rånbytet till sin bror – men samtidigt också brottslingen som mycket väl visste att någon oskyldig fått ner alldeles för mycket tårgas i lungorna och att någon annan fått ett tungt askfat kastat i huvudet.
När det väl blev rättegång var han inte i position att hävda sin oskuld, vare sig juridiskt eller moraliskt. Fängelse i tre år och nio månader, löd domen. Den överklagades inte.
– Jag ställde upp utifrån en förvriden bild av vänskap och solidaritet. Jag uppfostrades att bara säga ”Ja, pappa” och ”Amen, pappa”, och lärde mig aldrig att ta egna beslut och stå upp för konsekvenserna.
Från gatan och in i fängelset, ett informellt regelsystem utbytt mot ett annat. Till en början ifrågasatte inte Süleyman Koç det heller. Han snackade inte under förhören, knöt sig till några av pappans bekanta för att få beskydd på rastgården. Så fort han fick läge pumpade han på i det lilla gymet – gick upp från 79 till 106 kilo – och på kvällarna stängde han av tankarna med sömntabletter.
När han såg sig själv i spegeln på morgnarna var det inte längre elit-idrottsmannen som tittade tillbaka, utan brottslingen.
Det går att peka på exakt vilken dag som vändningen sedan kom. På eget initiativ bestämde sig en vakt för att låta en grupp fångar använda den lilla konstgräsplanen där de annars inte brukade få vara. Efter en kort spontanmatch tog han tag i Süleyman Koç och spände ögonen i honom.
– Du är bra. Om du får en andra chans måste du ta vara på den.
När Süleyman Koç väl satt i bilen igen var det som att framtiden och det förflutna möttes i fartvindarna. 210 kilometer i timmen på Autobahn. 40 mil på drygt två timmar.
Det var så han brukade köra för att komma undan polisen. Nu var det så han körde för att komma bort från sitt gamla liv.
Kanske var det så att den där halvtimmen på fängelsets konstgräsplan räddade Süleyman Koç. Den fick honom både att rannsaka sig själv och att börja drömma igen.
Så fort han blev beviljad frigång från fängelset tjatade han sig till en ny chans med sin gamla klubb. Hans inställning var förändrad, hans fokus totalt.
Där han tidigare varit en fjärdedivisionsspelare i mängden började han nu dominera matcherna, och personalen som går igenom internernas post fick lära sig hur olika fotbollsklubbars kontraktsförslag skiljer sig åt.
Valet föll på en liten klubb med oproportionerligt stora ambitioner. Den 1 januari 2014 frigavs Süleyman Koç formellt från fängelset. Dagen efter satte han sig i bilen och körde de där 40 milen västerut.
Bort från det bultande Berlin. Fram till en gudfruktig småstad där vissa fotbollsfans gjort en poäng av att gå på match i munkkåpa.
– Det var så tyst där. När jag kom fram och slog av bilmotorn kunde jag inte höra ett enda ljud, säger Süleyman Koc.
Lagkamraten var hemlös
Att nystarta avstannade karriärer har blivit något av SC Paderborns grej. Laget är fullt av spelare som knuffats ut från de stora Bundesliga-klubbarna, och sedan startat om i mindre skala. Mittfältaren Daniel Brückner var hemlös en period under tonåren.
– En del av poängen med en fotbollsklubb är att kunna erbjuda en del människor en andra chans. Med tiden har det dessutom visat sig vara en väg till framgång, säger ordföranden Wilfried Finke.
Historien är inte förutbestämd. Det finns aldrig bara en väg framåt.
För mindre än tio år sedan spelade ett betydelselöst Paderborn inför 800 åskådare, medan en livsilsken Süleyman Koç förväntades skölja tiotusentals äpplen på extraknäcket hans pappa kommenderat honom till.
För bara ett år sedan var Paderborn klubben med andraligans minsta budget, Koç internen som stirrade i taket och klamrade sig fast vid drömmen om proffsfotboll.
I dag springer de ut på Allianz Arena för att spela Bundesliga-match mot Bayern München – och de kommer osannolikt nog som serieledare.
25-årige Thomas Müller mot 25-årige Süleyman Koç. Samma plan, olika vägar dit.
– Folk frågar mig många olika saker om tiden i fängelset. Blev jag misshandlad? Blev jag våld- tagen? Nej, men jag lärde mig det viktigaste jag någonsin lärt mig i livet – att aldrig någonsin tappa bort mina drömmar.
Källor: Die Welt, Der Spiegel, 11 Freunde, Tagesspiegel, FAZ, Berliner Morgenpost, Berliner Kurier, Neue Westfälische.
Bayern München-Paderborn i kväll 20.00 Eurosport