Martinez – förloraren som aldrig förlorade

helskärm

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Emiliano Martinez är en yngling som blev trött, men utan att falla.

Sportbladets Nemrud Kurt berättar historien om Arsenals tredjemålvakt, han som hållit nollan tre matcher i rad.

När en tonårstalang kliver över tröskeln för att börja seniorspela är han oftast ett litet löfte med en stor, stor dröm.

Förmodligen var han juniorlagets mest glittrande stjärna, den som alla blickade mot och ställde sitt hopp till när det blåste kallt, den som värmde publiken med sin finess eller frenesi eller fantasi.

Livet har lekt. Pojken har dansat på rosor. Nu ska han bli man. Nu ska han kliva över den där förbannade tröskeln som står i vägen för alla.

Det är stort att kliva över den utan problem – det är större att snubbla, hålla balansen, stå på fötter och fortsätta framåt trots att den försökt fälla dig.

Det är starkt att få förtroendet att vakta Arsenals mål i en ligacupmatch borta mot Reading – det är starkare att inte bli mentalt massakrerad efter att ha släppt in fyra skott på drygt en halvtimme.

Eller hur, Emiliano Martinez?

Visserligen går det att argumentera för avsaknaden av anstormningar. Arsenal har ju inte satts på större prov de tre senaste matcherna, så visst finns all anledning att vara försiktiga i våra slutsatser.

Mot Southampton senast var det spel mot ett mål, mot Dortmund var redan klara Borussia så bleka att vi började känna igen dem från årets Bundesliga.

Men och? Fakta är fakta.

En hållen nolla är en hållen nolla – och tre är förstås ännu bättre.

Damian Emiliano Martinez föddes för 22 år sedan i Mar Del Plata i Argentina. Som sextonåring vaktade han målet i Independiente och hade inte ens vuxit klart när Arsenal hörde av sig.

Martinez ryckte bara på axlarna, men ganska snart förstod han att han missuppfattat allt. Han trodde att det rörde sig om argentinska Arsenal de Sarandi.

Han hade ingen aning om att den respekterade målvaktstränaren Miguel Angel Santoro rekommenderat honom till en engelsk storklubb på andra sidan havet och lyckats övertala Arsenal att bjuda in grabben på provspel.

Samma sommar som Thomas Vermaelen slussades in från Belgien fick så Emiliano Martinez packa sina väskor och lämna hemlandet.

Arsenal behövde visserligen tid att ordna arbetstillstånd och passade på att låna ut honom till samma Independiente som han kom från, men till slut betalade ”The Gunners” 1,2 miljoner pund för en trollbunden tonåring.

– Allt var så ovanligt. Jag var helt överraskad av infrastrukturen, faciliteterna… Och hela staden gjorde mig så chockad. Snart märkte jag också att tempot i spelet var snabbare och allt var mycket mer fysiskt.

Ut i det okända

Efter en tid i Arsenals juniorer och en utlåning till Oxford United lyfte Arsene Wenger upp en Martinez med skyhögt självförtroende.

Match: Ligacupen mot Coventry.

Facit: Ett insläppt mål, betydelselöst då Arsenal sprang in sex.

Några veckor senare åkte Wengers va-va-voom-pojkar sex mil västerut för matchen som kunde ha knockat den målmedvetne målvakten.

Match: Ligacupen igen, borta mot Reading.

Facit: Fruktansvärt.

Martinez ställde sig mellan stolparna och släppte in alla möjliga bollar från alla möjliga vinklar. Reading gjorde 1-0, 2-0. Martinez boxade själv in 3-0, sedan kom 4-0 som ännu en svidande spik i kistan.

En yngling som grävde ner sig själv? En ung man som föll? Nej. Han snubblade, men fortsatte framåt. Lät styrkan övervinna smärtan.

– Att släppa in så många mål på så få minuter kan knäcka vem som helst. Det kunde ha krossat mig mentalt. Men ju längre matchen led, desto mer kontroll började jag få. Jag stoppade motståndarnas skott. Och då vände allt.

Några veckor tidigare hade Sverige hämtat upp 4-0 till 4-4 mot ett Tyskland som gick och vann VM två år senare. Nu är inte Readings Jason Roberts någon Marco Reus, men en klocka som tickar är en klocka som tickar, och 4-0 är 4-0 lika mycket som 4-4 är 4-4.

Arsenal kom tillbaka, kom ikapp, vann i förlängningen, jublade som en samling stridskämpar som precis erövrat England. Theo Walcott lyftes fram som en tornado. Marouane Chamakh gick från hånad till hyllad.

Emiliano Martinez?

Han fick inte spela igen.

In i hetluften

Det var inte det att Martinez blivit knäckt, det var snarare att Arsene Wenger – för att inte tala om det engelska drevet – insåg att 20-åringen var en myra bland elitens elefanter.

En utlåning till Sheffield Wednesday väntade och gamle landslagsmålvakten Chris Kirkland var mannen att peta.

Martinez minns:

– Jag var tvungen att verkligen briljera för att få chansen. Och jag gjorde det. Klubben gav mig chansen och jag bevisade att jag klarade av att vara Sheffield Wednesday förstaval i målet.

Inför den här säsongen återvände han till Arsenal för att konkurrera med Wojcech Szczesny och nye David Ospina. Eller konkurrera – allt handlade förstås om kampen mellan de två etablerade namnen.

Vem av en polack och en colombian skulle ta plats i startelvan medan tredjemålvakten bar koner och drömde vidare om de största scenerna?

För de mest inbitna supportrarna gick dock ingenting obemärkt förbi. De surrade surt om Wengers val att ta hem en yngling vars enda avtryck var fyra insläppta mål på en Reading-rasande halvtimme.

Andra orkade inte bry sig. Han var trea i rankingen. Trea.

En bit in på hösten kastades dock Martinez in i den brinnande hetluften. Både förste- och andremålvakten var otillgängliga för spel och Arsenal hade precis spelat Champions League och hyperviktiga Premier League-matcher. Oron steg och spred sig, trots att Jack Wilshere manade till lugn:

– Vi tror på Emiliano. Vi tränar med honom varje dag och vet vad han går för. Han är redo.

Hur det gick? Martinez fick chansen och höll nollan i tre raka matcher.

Kanske har han inte ställts på några större prov än, men att möta ett blekt Borussia Dortmund är fortfarande att möta ett bollbegåvat Borussia Dortmund. Att se på när Arsenal bombarderar Southampton-målet är inte samma sak som att göra fantomräddningar om Southampton skulle bombardera Arsenal-målet, men en hållen nolla är en hållen nolla.

Tre är förstås ännu bättre.

– Det är fantastiskt. Jag njuter verkligen. Försvaret framför mig är urstarkt och jag känner mig full av självförtroende. Jag vet att jag är ung och måste ha tålamod, men när möjligheten kommer vill jag visa att jag är redo. Det tycker jag att jag har gjort.

Emiliano Martinez har klättrat från ingenstans. Hans långa utsparkar, blixtsnabba reflexer och dominans i luftrummet har spridit trygghet i defensiven, och frågetecknet har rätats ut till ett utropstecken.

Den där rasande Reading-matchen? Ingen har glömt den. Det är bara det att ingen bryr sig om den längre. Målvakten som släppte in målen brydde sig varken då eller nu.

Den kvällen borde Emiliano Martinez ha fallit som en förlorare.

Den kvällen stod han upp som en vinnare.

Källor: Daily Mail, The Guardian, Arsenal.com, Bleacherreport, International Business Times, The Independent, Infobae, Canchallena, ESPN