”Jag vet inte om det var självmord”

Johan Flinck

Ola Lindgren pratar för första gången om broderns död

helskärm

DOHA. Flera familjemedlemmar har avlidit, hans dotter var minuter från att dö och ett år efter broderns död vet han fortfarande inte om det var mord eller självmord.

Ola Lindgren har haft ett par tunga år privat.

– Det har gett mig perspektiv på livet och inte minst på vinst eller förlust i idrott.

Här berättar handbollens förbundskapten om motgångarna, sorgen och hur nära han var att hoppa av EM i fjol. Men han pratar också om drömerbjudandet från Qatar och sina samlarnycker.

I morgon inleder Ola Lindgren sitt åttonde mästerskap som förbundskapten och det 24:e totalt i karriären.

Det här kan bli hans sista.

Lindgrens och Staffan Olssons kontrakt går ut till sommaren och skulle man inte ta en plats till OS-kvalet nästa vår här i VM i Qatar tyder rätt mycket på att kontraktet inte förnyas.

– Jag har alltid sagt att OS är en dröm. Det hade varit väldigt kul och inspirerande ett göra en satsning mot OS igen. Men vi har suttit länge nu så man kan väl sammanfatta det som att det antingen blir fram till sommaren eller till och med ett OS.

Lindgren säger att han har fått ett annat perspektiv på idrotten, på vinster och förluster, de två senaste åren då han åkt på den ena smällen efter den andra privat.

På bara tre månader kring OS i London gick hans far, dennes fru och hans halvsyster bort i olika sjukdomar.

Han fick lämna ett av lägren inför OS men lyckades ­sedan föra Sverige till silver ändå ihop med Staffan Olsson.

– Räddningen var kanske just att jag fick göra något annat och ­komma bort och lägga tankarna på idrotten. Men det är klart att det snurrade i huvudet.

Knappt ett år senare, sommaren 2013, blev mellandottern Linnea, då 20 år, hastigt sjuk.

– Hon fick en bakterie som ­satte sig på hjärnhinnan och slog ut ­alla organen. Hon var bara minuter från att gå bort och låg på inten­siven i fyra dagar. Det stabiliserade sig efter 1,5 dygn och då kunde man andas lite igen. Man känner sig otroligt liten vid sådana till­fällen och inser hur skört livet är. Men det blev en lycklig utgång och hon har inga men alls.

I december 2013, just före EM, drabbades Lindgren av den tyngsta motgången de senaste åren.

Han fick då meddelandet att hans storebror avlidit i Thailand och kastade sig på ett plan till Bangkok.

För första gången berättar Lindgren nu om tragedin.

”Man måste gå vidare”

Vad hände?

– Det vet vi inte än i dag.

Var det självmord eller mord?

– Den officiella förklaringen är att det var självmord, men det är på väldigt tveksamma grunder. Så vi vet inte än i dag. Det är klart att tankarna alltid kommer att finnas där vad som har hänt honom. Man lär sig hantera det på nåt sätt och försöker gå ­vidare, men det finns ­alltid ett frågetecken där.

Stod du honom nära?

– Klart man står sina syskon nära, även om han bodde i Thailand numera. Vi hade gemensamma intressen som idrott och fiske.

Lindgren återvände till Sverige just innan landslaget samlades för EM-uppladdningen.

Hur nära var det att du inte var med?

– Ett tag var det att jag inte kunde åka. Jag visste inte i vilket skick jag skulle vara i. Jag ville inte ­komma dit och skapa oro för att jag ­inte var en fungerande människa.

– Men man måste gå vidare. Jag tycker att handboll är roligt och jag tror att det hjälper till att ­jobba med det jag tycker om. Man bär sin sorg och lär sig hantera den.

Tog du hjälp av någon i truppen eller staben?

– Jag hade professionell hjälp inför EM att hantera tankarna. Jag informerade laget om läget och att jag kunde bli ledsen ibland och behöva gå i väg, vilket jag också gjorde. Ville de veta nånting fick de gärna fråga om vad som hade hänt.

– De andra stöttade mig även om jag kanske inte var den bästa och mest aktiva tränaren. Spe­larna hade förståelse.

Är du förvånad att du klarade av EM och OS under de här förhållandena?

– Jag blir ofta förvånad hur människor klarar sig vidare från tragedier som sker. Det finns mycket större tragedier i världen än de jag drabbades av. Det är ­fascinerande hur stark människan är på att ta sig vidare. Man har sin sorg, får hjälp, bryter ihop och blir ledsen, men de flesta kommer tillbaka.

Ovanpå allting gick Lindgren igenom en skilsmässa för ett halvår sedan.

Hur mycket har de här mot-gångarna påverkat dig?

– Väldigt mycket. Jag har inte tänkt så mycket i de här banorna tidigare men nu har man blivit medveten om livets gång, hur skört livet är och hur snabbt det kan förändras. Man får en för­måga att se saker på ett annat sätt; man får tankar på att hjälpa och påverka.

– Det har gett mig perspektiv på livet och inte minst på vinst eller förlust i idrott. Jag gillar fortfarande att vinna och hatar att förlora men jag har fått perspektiv och lärt mig hantera saker inom idrotten på ett helt annat sätt.

Lovande målvakt

Här i Doha har Lindgren annars gått in i mästerskapsmood nu med extremt långa och intensiva dagar med sex timmars sömn i snitt per natt under ett par veckor.

– Jag har dessutom haft svårt att somna när det väl är dags. Tur att det var Polen-Australien i biljard på tv i natt, haha.

Lindgren skulle redan ha kunnat bo här i Doha.

50-åringen, som också är trä­nare för IFK Kristianstad, förde nämligen diskussioner med en ­qatarisk klubb i somras.

– Det handlar om rätt stora pengar.

Sportbladet berättade i går om de otroliga summorna inom qatarisk handboll.

Hur mycket skulle du ha fått?

– Vi pratade om 200 000 euro (1,9 miljoner kronor) netto per år. Sen finns det bonusar på 200 000-300 000 euro om man råkar vinna någon av turneringarna där. Fina pengar som kan vara bra på ­ålderns höst.

Hade du fått jobbet om du hade tackat ja?

– Vi kom inte så långt.

Hade det varit något annat än pengarna som hade lockat dig?

– För mig är det utmaningen att göra något annat. Det man inte gjort tidigare är en ­utmaning i sig; ett annat sätt att jobba på som gör att man måste utvecklas. Nu har man gjort många år i samma miljö.

Men det hade kunnat vara en helt annan miljö, nämligen fotbollens.

– Jag var en rätt lovande fotbollsmålvakt och spelade division fyra och fem i Alet i Halmstad som väldigt ung med bland annat (Norrköpingstränaren) Janne Andersson och var med i Hallandslaget.

Han togs ut till elitpojklägret men tackade nej.

– Jag valde att spela kval till pojk­allsvenskan med Drott i stället för att det var med kompisarna. Jag vet inte hur bra jag hade blivit i fotboll och behöver inte tänka på det. Jag fick en fantastisk karriär inom handbollen.

”Blir intesiv och går ’all in’”

På frågan här nedan vilken som är hans käraste ägodel svarar Lindgren att han inte har någon sak som han inte kan vara utan och att barnen är det käraste han har.

– Nu kommer mina vänner ­haja till för de tycker att jag är en samlare när jag går i gång. Och det har de rätt i (haha). Jag blir väldigt intensiv och går ”all in” på grejer. Är det fiskerullar så är det fiskerullar. Jag har 30–40 gamla ”Ambassadeurer” där hemma. Är det sedan rom så är det rom.

Cigarrer är ett annat samlarobjekt.

– Jag försöker ­njuta av ett glas rom och en cigarr ibland.

Han har med sig några cigarrer till VM också.

– Men jag har inte hunnit ta någon här ännu. Senast jag rökte var vid min brors grav i julhelgen.

* I morgon Kanal 5, 19.00: Sverige-Island

Läs också: Det gör alla i ”Bengan boys” i dag (Plus)

Det här visste du inte om handbollshjälten...

helskärm

Om du fick vara en annan person för en dag vem skulle du vilja vara då?

– En person som kan påverka och jobba för det samhälle vi lever i. Om det sedan skulle vara inom miljön, ungdomsidrotten eller vården vet jag inte.

Vad ger dig gåshud?

– Idrottsprestationer utöver det vanliga. Då gråter man nästan. Det kan vara allt ifrån en travhäst till ett stafettlag. Att se någon som är i ”zonen” och kan bestiga berg är jäkligt häftigt.

Vilken är din största framgång i livet?

– Att få vara pappa. Och livet! Man lever livet, det är en framgång. Jag gillar inte att plocka fram idrotts­händelser. Jag skulle ha klarat mig utan att ha vunnit något. Men jag skulle inte ha klarat mig lika bra om min dotter hade gått bort.

...och motgång?

– Både min bror och min pappa har gått bort. Det kommer motgångar i livet och det handlar mycket om att hantera dem och gå vidare.

Vad skulle du göra om du fick vara osynlig för en dag?

– Jag skulle bara vilja snappa upp det allmänna folk snackar om – och sedan komma med ett klokt råd.

Vilken är din käraste ägodel?

– Jag har ingen sak som jag inte kan vara utan. Andra värden betyder mer för mig. Barnen är det käraste jag har.

Vilken historisk tid skulle du vilja uppleva?

– Jag har läst mycket om andra världskriget och har försökt tänka mig in i landstigningen i Normandie. Jag har svårt att förstå hur man kan klara av det där. Vad är det som får en människa att gå framåt där och inte dra åt andra hållet?

Vad röstar du på?

– Jag har röstat på två partier i mitt liv. Det har varit ett rött parti och ett blått parti. Jag har märkt att politik intresserar mig mer och mer.

Vilken känd person skulle du vilja käka middag med?

– Barack Obama är en man med stor påverkan och inflytande. Hans motpol är Nordkoreas ledare. Vad försiggår där? Hur tänker han? Så det får bli vi tre vid ett middagsbord.

Om du vore statsminister för en dag, vad skulle du göra då?

– Vi har en bra vård i Sverige och de som jobbar i den sliter fantastiskt. Men jag skulle vilja göra den ännu bättre för de äldre som jobbat och slitit så att vi har de förutsättningar vi har i dag.

Vad får dig att stänga av tv:n?

– Reklam.

Vem tycker du är roligast i världen?

– Jerry Seinfeld.

–––––––––––––––

FAKTA Ola Lindgren

Född: 29 februari 1964.

Längd/vikt: 193 cm/97 kilo.

Bor: Kristianstad och Halmstad.

Familj: Barnen Lovisa, 24, Linnea, 22 och Clara, 20.

Yrke: Tränare i IFK Kristianstad och förbundskapten för handbollslandslaget.

Lindgrens mästerskap

som spelare:

OS 1988: 5:a.

VM 1990: Guld.

OS 1992: Silver.

VM 1993: Brons.

EM 1994: Guld.

VM 1995: Brons.

EM 1996: Fyra.

OS 1996: Silver.

VM 1997: Silver.

EM 1998: Guld.

VM 1999: Guld.

EM 2000: Guld.

OS 2000: Silver.

VM 2001: Silver.

EM 2002: Guld.

VM 2003: 13:e.

Assisterande förbundskapten: EM 2008: 5:a.

Förbundskapten:

VM 2009: 7:a.

EM 2010: 15:e.

VM 2011: 4:a.

EM 2012: 12:a.

OS 2012: Silver.

EM 2014: 7:a.