”Jag har tiggt av langare”

Så brände världens rikaste idrottsman 3 miljarder - Sportbladet berättar historien om Tysons fattiga liv

LOS ANGELES

Det är inte många år sedan Mike Tyson kunde gå ut för att köpa mjölk och komma hem med en Ferrari.

Ibland kom han till och med hem tomhänt, efter att ha gett bort lyxbilen på vägen.

Med ett sånt liv går det göra av med mer än tre miljarder kronor.

Tyson, 38, har klarat uppgiften.

Sportbladet har granskat den otroliga historien om boxaren som hade allt och i dag inte har något kvar - utom drömmen om revansch.

- Jag har tvingats tigga pengar av knarklangare, säger han.

Tre m i l j a r d e r kronor. Borta. Brända på 18 år.

Det är en bragd - i dumstrutskolan.

- Jag bryr mig inte om hur mycket pengar jag blåst. Orsaken till att jag är i den här situationen är att det händer grejor när jag får något av mina infall.

Som det har hänt.

Bara Tyson kan ha trott att det skulle hålla.

Fortsatte spendera

Till och med när hans talang svek honom, när motståndare som Evander Holyfield och Lennox Lewis blev övermäktiga, fortsatte han att vräka ut pengar som om de skulle räcka i evighet.

När han insåg att det var hål i guldbyxorna var det försent. I fjol ansökte han om personlig konkurs. Då hade han skulder på 175 miljoner kronor. I dag har de ökat ytterligare, till närmare 300 miljoner kronor.

För att citera en amerikansk tidningskrönikör:

- Tyson har gjort med sin privatekonomi vad han inte gjort med sina motståndare på mycket länge.

Dyra lyxvanor

Skuldlistan i Tysons konkursansökning ger en fingervisning om vad han lagt pengar på:

Limousinservice: 2,3 miljoner kronor.

Juvelerare i Las Vegas: 1,3 miljoner kronor.

Mattföretag i New York: 592 000 kronor.

Ferrari i Beverly Hills: 460 000 kronor.

Lyxhotell i Hawaii: 228 000 kronor.

Flera advokatfirmor: 4,5 miljoner kronor.

Ekonomisk rådgivning: 3,8 miljoner kronor.

Tyson var 20 när han blev världens genom tiderna yngste boxare att erövra tungviktstiteln.

Vännerna köptes

Plötsligt stod alla tidigare stängda dörrar på vid gavel för värstingen från New Yorks gator.

Tyson var inte sen att ta för sig.

Den socialt hämmade boxaren hade plötsligt inga problem att skaffa kompisar och hans följe växte för varje match han vann.

Att de hamnade på hans avlöningslista, precis som Don King och halva promotorns släkt, insåg eller brydde han sig inte om.

Så länge han vann fylldes kassan varje gång upp av hundratals miljoner kronor.

Men de hann aldrig förränta sig innan Tyson satte sprätt på dem. Han köpte herrgårdsstora lyxvillor, fyllde garage med exklusiva bilar, skaffade bengaliska tigrar, kilovis med smycken och en stab av tjänstefolk.

Ändå var han inte lycklig.

- När jag hade pengar var jag som ett djur. Jag var så aggressiv, så grälsjuk, så envist likgiltig. Jag var inte någon särskilt bra människa.

Några problem att få kvinnligt sällskap hade han dock inte. Tyson har satt ett mindre fotbollslag till världen. Han har minst nio barn. De enorma underhållen har bidragit till hans ekonomiska katastrof.

Början till slutet inleddes när han fälldes för våldtäkt i början av 1990-talet och tvingades avtjäna tre år bakom galler.

- Det förstörde mitt liv, tog ifrån mig min själ. Folk flydde från mig som pesten. Det gjorde mig paranoid.

Han har alltid nekat till brottet.

- Jag är boxningens Edmond Dantes, säger han och syftar på Alexander Dumas klassiker "Greven av Monte Christo".

- Mitt hat är det enda jag har kvar.

Tränar för comeback

Tyson bor i dag i ett trerumshus i Phoenix, Arizona, där han tränar inför comebacken den 30 juli.

Alla excesser har skalats bort. "Kompisarna" finns inte längre kvar.

- När bandet slutar spela slutar publiken dansa, säger Tyson.

I intervjuer försöker han undvika att låta bitter.

Men han säger också:

- Jag har förlorat över hela linjen. Mitt liv har varit ett enda stort slöseri.

Konkursen har försatt honom i en situation han aldrig trodde att han skulle hamna i igen.

- Jag har ingenting kvar. Jag har sovit hos kompisar, i härbärgen och tvingats tigga pengar av knarklangare.

Stöd från langare

Med såna uttalanden kan ingen anklaga Tyson för att försöka upprätthålla en fasad.

- Skumma personer ger mig pengar och jag tar emot dem. Jag behöver dem. Knarklangarna känner för mig. De ser mig som någon sorts patetisk figur.

Han försöker dra lärdom av det som hänt.

- Livets lektioner är ovärderliga. Det finns inte pengar nog att köpa de lärdomar jag har dragit.

- Nu försöker jag leva ett rent liv. Jag försöker att inte svära eller säga elaka saker om någon. Det är den del av mitt sätt att vara en god person. Men det är väldig, väldigt nytt än så länge.

Om han har förändrats verkar en del återstå när det gäller hans ekonomiska syn.

- Om jag boxas i ett år får jag 600 miljoner kronor. Om jag boxas i tre år tjänar jag mer än någon idrottsman någonsin gjort.

För många låter det som ett önsketänkande, inte minst med tanke på att Tyson egentligen inte besegrat något av toppnamnen på 15 år.

Men tron på sin egen förmåga verkar vara det enda ex-mästaren har kvar.

- Jag är som baseballstjärnan Babe Ruth. Jag kommer inte att slåss till jag dör, men jag kommer att slåss till jag nästan dör.

- När jag lyckas kommer det att bli den mest otroliga boxningshistorien i världen.

Fallet - från världsmästare till uteliggare

Längre ned på sidan: Fallet - från världsmästare till uteliggare.  

Magnus Sundholm