Wennman: Tottenhams svåra baksmälla är chockerande
MANCHESTER. Sitter och ser ett Premier League–sammandrag på ett hotell i Manchester. Utanför fönstret roar sig gay-folket på den helvilda Pridefestivalen.
Jag har aldrig sett ett mer chockerande uppträdande av en grupp unga män.
Jag menar, hur kunde Tottenham förlora mot Wigan?
Vi kan väl konstatera att Spurs–Wigan 0–1 var precis vad vi behövde för att inte börja misströsta. Chelsea har gjort 6–0, 6–0 och 2–0, Manchester United har gjort 3–0 i båda sina hemmamatcher, Arsenal har 6–1 på sina två senaste, West Ham har 0–3, 1–3, 0–3 och Wigan kom till White Hart Lane i går med 0–10 på två matcher. Plus 0–8 mot Chelsea i sista ligamatchen i våras...0–18 på tre, alltså.
Tottenham gjorde NIO mot Wigan hemma i fjol, så det det fanns bränsle för en debatt om ökade klyftor, om skämtresultat som du inte ser i andra europeiska toppligor.
Men Wigan vann alltså med 1–0 (Hugo Rodallega) och förbättrade höstens målskillnad till 1–10. Det var på många sätt beundransvärt. Att ta sig samman så inför en av säsongens svåraste bortamatcher tyder på att coach Roberto Martinez har större förtroende bland spelarna än vad som antytts.
Baksmälla från CL?
Sen är det en annan sak att Spurs tycktes lida av svår baksmälla efter avancemanget i Champions League. Det jag såg på tv liknade ingenting av det Tottenham jag sett på sistone. Spelarna såg lika virriga, utfestade och trötta ut som dom där Pride–deltagarna i går natt.
Så är det kanske:
Tottenham är bland de stora pojkarna nu och kommer att få känna effekterna av ett drygare program. Ju bättre det går, desto fler matcher blir det. Nu ska det koncentreras på ligan, på FA–cupen, på Carling Cup (möter Arsenal!) och dessutom Champions League. Såg vi ett tidigt resultat av det i går, eller var det bara det vanliga up–and–down–Spurs som kan slå Chelsea ena dan och torska mot Stoke nästa?
Och talar vi om Chelsea och Stoke blev det 2–0 på The Bridge. Det ger De Blå nio poäng och 14–0 efter tre matcher. Lägg till att Chelsea avslutade ligan med 7–0, 2–0 och 8–0 i våras, så har laget 31–0 på sex matcher...men herrejösses, vad är det
frågan om? Hur länge ska detta pågå?
Beror kanske på hur länge Frank Lampard (som missade en straff mot Stoke) blir borta på grund av sina ljumskbråck. Han är redan väck från Englands kommande EM–kvalmöten med Bularien och Schweiz. Detsamma gäller John Terry, som sägs ha problem med en knäsena.
Konspirationsteorier
Frågan är hur allvarligt det är. En konspirationsteori är att landslagsspelarna helt enkelt är så trötta på Fabio Capello att de inte vill spela och skyller på allting. Viljan att representera England tycks minska: Lampard och Terry väljer behandling, Wes Brown, Paul Robinson och Jamie Carragher har sagt nej, Paul Scholes vill inte övertalas till comeback. Dessutom meddelade Peter Crouch och Bobby Zamora att de är tveksamma till EM–kvalet, på grund av skador, i går. Hm. Är det nån slags revolution som pågår här?
Capello själv, som porträtterades med åsneöron och kallades ”silly ass” i The Sun häromdan, gjorde närmast en bragd som lyckades se tre matcher live under lördagen.
Han började med Blackburn–Arsenal (1–2) och fick se en rykande het Theo Walcott, han fortsatte med Blackpool–Fulham (2–2) och fick se Bobby Zamora göra mål, och avslutade med Manchester United–West Ham (3–0) där Wayne Rooney spräckte målnollan med en straffspark. Han måste banne mig ha rest med helikopter.
Jag satt några meter från honom på Old Trafford när United hade en typisk dag på jobbet (snygga mål av Nani och Berbatov) och imponerades mest över hela det väldiga med den här klubben, allt det kolossala, hela imperiet, hela konceptet, hela den röda karusell som alltid snurrar på The Theatre of Dreams.
10 000 på träning
Att det kommer över 70 000 människor en regnig lördagkväll för att se United avfärda West Ham är en sak, men när Giggs och Scholes och de andra höll en träning på Old Trafford nyligen kom 10 000 betalande åskådare för att titta på. Nog för att inträdespengarna gick till välgörenhet, men ändå: 10 000 fans betalade för att kolla på en TRÄNING.
Publiksnittet i allsvenskan ligger på 6 310 personer.