Man lirar för degen – allt annat är larv

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-29

Turneringar är pokerns största bluff.

Det skapar intresse och rubriker, men framförallt fiskar med stora plånböcker.

Jag har själv gått på denna bluff en gång, men gör det aldrig igen.

I min första WSOP-turnering 1998 kom jag sexa efter att ha blivit grovt utköpt av dubbla världsmästaren Johnny Chan. Spelet var potlimit Omaha, ett spel jag trodde jag kunde för att jag var rankad etta i Europa. Det var en fin känsla att ha suttit med alla världsstjärnor och gjort så bra ifrån mig. Men det kändes också tomt. Jag hade kämpat för att nå världseliten och nu var jag redan i mål, tyckte jag.

En framgång är ingen gång

Kinderna blossar än i dag. Jag tror att jag aldrig varit ute och cyklat mer än då. Ett resultat i en pokerturnering betyder absolut ingenting. Och alla typer av rankningar hör hemma på skräphögen. Dagens pokerscen kryllar av killar som tror att de är grymma bara för att de någon enstaka gång lyckats ta sig till finalbordet i en stor turnering. De är alla offer för detta djävulens påfund – turneringspokerbluffen som leder till självbedrägeri.

1999 stod jag på Mirage i Vegas och studerade det högsta spelet i världen. Megastjärnan Phil Hellmuth spelade med ett gäng jag aldrig sett förut. Jag förstod inte hur någon frivilligt ville spela mot honom. Men Christer Björin berättade att det var Phil som var fisken i gänget. De bästa spelarna spelade inte turneringar. De spelade cashgame med turneringsvinnarna. Himlen skakade och golvet rämnade. Från den dagen fokuserade jag helt på cashgame.

En armé av specialister

Men så för några år sedan kom den stora pokerboomen och de duktigaste spelarna insåg att det var värt att spela turneringar igen. Man kunde göra sig ett namn och bli sponsrad. Jag spelade turneringar 2005, fick några fina resultat och ett sponsorkontrakt.

Men nu har standarden blivit mycket bättre. Det har bildats en hel armé av turneringsspecialister. Deltagarantalen och inköpen har skjutit i höjden, vilket gör att standardavvikelsen blir enorm.

Om du nu spelar poker för enbart titlar är du helt snett ute. Förr i tiden var nästan alla turneringsproffs panka, och det ser faktiskt inte mycket bättre ut i dag. Man spelar poker för pengarnas skull. Allt annat är bara larv.

Ken Lennaárd

Följ ämnen i artikeln